Erik har nu skrivit lite om den tekniska sidan av olyckan på sin blogg, men jag ska här försöka skriva ännu lite utförligare om hur det kom sig att en så som vi båda trodde, säker placering ändå rippade.
Det var två säkringar som rippade, men den översta, en gul X4, sattes troligen så blint och en bit ifrån den plats som det var tänkt att jag inte går närmare in på varför den rippade. Den säkringen visade efteråt inga skador.
Det som var lite speciellt med klättringen var att placeringarna provlades i förväg.
Erik klättrade på topprep ett par gånger, och gjorde först placeringarna med repstöd, kollade dem rätt noga, och markerade med krita.
Sedan lades de även på ett topprepspress, för att slutligen rensas och sedan läggas igen vid ett ledförsök.
De fyra säkringarna var alltså från början:
1. Blå X4
2. Röd wallnut
3. Blå C4
4. Gul X4
Vid ledpresset lades dock istället:
1. Blå C4
2. Röd wallnut
3. Blå X4
4. Gul X4
Både jag och Erik var allmänt av uppfattningen att färgerna mellan X4 och C4 är samstämmiga för storlekarna, och det var ingen konstig sak att X4:an och C4:an förväxlades.
Eftersom placeringarna var utvärderade i förväg, var det därför naturligt att vid ledpresset kontrollera dem mindre än normalt. Sprickan som löper längs hela leden ger intryck av att vara tämligen parallell och rak, utom vid några uppenbara ställen.
Följande brister finns med tillvägagångssättet:
Det är små kammar, och även små variationer i sprickans bredd har stor betydelse.
Vid den skarpa placeringen kontrolleras inte ordentligt att det verkligen ser lika bra ut som vid tidigare gjorda placeringar.
Det skiljer i storlek mellan blå C4 resp blå X4!!
C4 har bra cam-stop, X4 har det inte.
När alltså X4:an placerades vid det läge som var provat för C4:an, så kammade den alltså ut relativt mer, eftersom den är 2,2 mm mindre i fullt utkammat läge. Det är oklart om X4:an var så nära utkammat läge att den vid den ändå ganska måttliga belastning den utsattes för gav efter så att den kunde passera sitt maxmått, och därefter invertera. Det kan lika gärna, eller hellre, tänkas att den placerades en bit in i sprickan, och att sprickan där var vidare än ute vid kanten. Den kan alltså i det läget ha varit fullt utkammad men vid placeringen så märktes inte detta vid obligatoriskt provryck, eftersom sprickan kanske effektivt höll kammen kvar p g a att sprickan var trängre utåt. Det handlar alltså om enstaka millimeter.
Vid ordentlig belastning kommer då kamsäkringen att invertera, och därefter kunna rippa. Den aktuella säkringen hade alltså trasiga triggertrådar på båda sidorna. En på varje sida var kvar, men det räcker långt om ena loben i ett lobpar inverterar.
Det mesta talar alltså för att om det hade varit en blå C4 på placering 3, istället för en blå X4, så hade det varit mindre risk för kritisk utkamning p g a säkringens större maxmått, och dessutom hade C4:ans konstruktion hindrat den från att invertera även om den vandrat till en rymligare position lite längre in i sprickan.
Min slutsats är alltså att olikheterna mellan säkringarna var viktig, men även omständigheten att placeringarna var kontrollerade i förväg.
C4:ans cam-stop är alltså en generell fördel och ett bättre beteende från klättrarens sida är alltså att kolla placeringen noga vid klättring, oavsett om placeringen gjorts förr. Allt detta är särskilt viktigt vid användning av små kammar.
Jag konstaterar också att jag själv var förvånad över det ödesdigra resultatet, och bara har insett problemen i efterhand.