Rida norrut.

Vägar korsar man, man färdas utanför vägarna, mellan träden, vilket gör det till att man inte syns och inte märks.

Nu måste jag ifrågasätta hur mycket erfarenhet du egentligen har av att vistas ute i skogen. Att gå "oledat" i skogen är extremt jobbigt, och djurstigar går oftast väldigt konstigt. Som flera har påpekat är de också oftast gjorda av små djur, ofta får man huka sig för stora grenar osv.

Utanför stigarna är det ofta snårigt och väldigt ojämnt, det är väldigt lätt att man kliver ned i nåt hål och stukar foten. Jag tror inte hästar är okänsligare för det än en vandrare.

Det normala är ju att man använder en karta, hur gör du annars om du följer en djurstig och kommer fram till en djup ravin eller ett stort träsk? Hur vet du åt vilket håll du ska gå runt?
 
För bara 100 år sedan var transporter med häst och släde gängse från järnvägsstationer och vidare ut i Norrland.

Men då följde man vägar. Dessa vägar finns nog ofta kvar idag, men de är asfalterade och används av bilar.

Det är ju inte direkt så att skogarna är fulla av en massa bortglömda ridvägar. De ridvägar som inte blivit bilvägar idag är nog igenvuxna för länge sen. Till och med gamla banvallar kan ju vara svåra att hitta idag då de är igenvuxna. Vägar som inte används växer igen på bara några år.
 
Nu har ju Andrej sagt att han släppt tanken på vinterfärd så släde är troligen inte längre aktuellt. I övrigt håller jag med Kjell, man ska nog ha erfarenhet av att ta hand om hästar innnan man ger sig ut på en sådan här tur. Hittills vet vi inte om Andrej har det. Vi vet inte heller varitfrån och vart han tänkt sig och vad han har för tidsplan för detta projekt.

Hästar drar tills sig insekter och islandshästar kan vara känsliga mot knott och mygg men med hästvana, god ruttplanering och genomtänkt tidsplan, foderplan och beredskap för improvisation är detta inget omöjligt projekt.

Vad jag inte förstår är varför man skulle gömma sig och smyga omkring och campa utan lov av markägare. Jag förstår inte heller argumentet om att gräset skulle bli bättre för varje vända man gör. Tänker du rida många vändor på samma rutt? Här växer inget gräs på häststigarna i skogen, tvärtom, hästarna trampar ner växtligheten på stigarna så bara rötter och stenar finns kvar, de är mycket tydligare än rådjursstigarna. Och jo, det kan vara jobbigt att rida i obanad skog, man får vara beredd att ducka. Titta istället efter skogsvägar när du planerar, det är mycket enklare.
 
Men då följde man vägar. Dessa vägar finns nog ofta kvar idag, men de är asfalterade och används av bilar.

Det är ju inte direkt så att skogarna är fulla av en massa bortglömda ridvägar. De ridvägar som inte blivit bilvägar idag är nog igenvuxna för länge sen. Till och med gamla banvallar kan ju vara svåra att hitta idag då de är igenvuxna. Vägar som inte används växer igen på bara några år.

Oplogade skogsvägar finns det en hel del av och dessa används av skotrar. Med släde får man nog använda plogade vägar bitvis också. Skoterlederna är rätt omfattande.

Thure
 
Oplogade skogsvägar finns det en hel del av och dessa används av skotrar. Med släde får man nog använda plogade vägar bitvis också. Skoterlederna är rätt omfattande.

Vi har kanske olika bild av var denna ridning ska ske, det har bara angetts "norrut" utan nån bättre specifikation... Skoterleder är ju inte så vanligt söder om Dalälven.

Och frågan är ju hur "stealth" man blir om man drar släde med häst längs en skoterled... Det lär bli ganska sönderkört och dra uppmärksamhet till sig.

Sen är ju de skogsvägar som finns idag främst för skogsavverkning, de gamla vägarna som var till för resor och transporter lär som sagt var antingen vara asfalterade eller igenvuxna idag. Även skogsvägar växer igen snabbt när de inte används.
 
Jag trodde syftet var att ta sig en rätt lång sträcka. Typ genom "halva Sverige". Men jag kanske blandar ihop med den gamla hästtråden som väckts till liv.
 
Någon som minns en fransman (eller möjligen holländare), som för en hel del år sedan körde (eller försökte köra) med en liten vagn och två kraftiga ardennerhästar från norra Norge och genom Sverige?
Djurrättsaktivister, vanliga djurvänner, länsveterinärer, lokala poliser, vanlig allmänhet och en mängd självutnämnda experter (troligen mest urbana sådana) förde ett jäkla liv mot denne stackars man, som jag tror fick ordna biltransport för hästarna genom Sverige.
Väl att märka att detta rörde sig om ett väl förberett ekipage med lång vana av resor på egen hand (=hov) genom Europa.
Någon som tror att ide`kläckaren här t ex kan sko en häst eller i alla fall bedöma när det behövs?
Och hovslagare finns det inte speciellt gott om, vare sig längs djurstigar eller någon annan stans i Sveriges inland.
 
Det är väl ingen idé att spekulera eller "tro". Andrej verkar ju vara aktiv själv i denna tråd. Låt honom svara för sig, han ställde en ärlig fråga, verkar inte ha bestämt något definitivt ännu utan var, som jag förstod det, intresserad av att diskutera frågan. Vad ska man med forum till om man inte kan diskutera fördomsfritt fram och tillbaka?
 
Ja exakt, barfota, därför på mjukt underlag så hovarna inte slits.
Andra frågor, som åt vilket håll man ska gå vid ett hinder på vägen.
Man får försöka rida upp på en höjd och planera färden därifrån i etapper, och så om igen.
Ungefär som man gjorde förr när man red genom okänd mark.
Man får nog vänta till första gräset börjar växa.
Angående slädar finns terrängående för djup snö.
Vitsen var ju att se om det eventuellt finns sådana som vill följa med, så då är det bra att veta hur det kommer se ut, så det inte blir några överraskningar.
Det kan ju vara svårt att hitta någon höjd som är tillräcklig hög för att planera färden ifrån, men vanligtvis undviker man ju höjder och går hellre runt dessa.
Ja på en sådan här färd kommer ju hästen i första hand, så man väljer den väg där gräset är som grönast.
Sen får man improvisera, kommer man till ett parti som helt saknar gräs, får man på något sätt försöka ta med så hästen klarar sig ett par dar, (20 kilo).
Att hästen går ner i vikt, är oundvikligt, och helt naturligt.
Det finns ju vissa hästraser som går ner marginellt i vikt, men dessa är även tunna och späda från början.
Till exempel en nordsvensk kommer att tappa enormt mycket hull i början innan kroppen vänjer sig och planar ut intag och förlust av energi.
Det är till och med bra, eftersom lasten hästen bär sliter onödigt mycket på leder o senor annars.
Man behöver inte ha så mycket med sig, och man kommer sannolikt att tappa minst 10-20 kilo kroppsvikt själv.
Man får hushålla med energin, både hästens och sin egen, så något annat än skritt är inte att rekommendera, om man inte ser att hästen är i gott hull och det finns överflöd av energirikt bete.
Att hålla kursen någon mil bredvid en järnväg är inte fel.
Då har man hela tiden kontakt med civilisationen, om man skulle behöva, som en säkerhetsåtgärd.
Dessutom om det är första gången man gör detta.
Angående inriden häst eller inte, det finns dom som tagit helt oinridna hästar och ridit tusentals mil.
Så visst kan man göra det om man gör det på rätt sätt, hästen blev inriden på färden.

Som jag förstår ska man ta det väldigt väldigt lugnt i början, oavsett vilken häst det är, så hästen hinner vänja sig vid allt vad det innebär, och med runt ikring.
Hästen är ditt skepp och du är kapten, och det är ingen tävling i att komma så långt som möjligt på en dag.
Angående snårig skog, beror ju det på avverkningen, så man försöker gå runt sådana skogar.
 
Senast ändrad:
Man får försöka rida upp på en höjd och planera färden därifrån i etapper, och så om igen.
Det fungerar inte särskilt bra i en skog där du ser max 50 meter genom träden...

Jag har varit mycket ute och gått i skogen utanför stigar och det går långsamt och ibland får man gå tillbaka flera hundra meter och leta efter en alternativ väg.

Man får hushålla med energin, både hästens och sin egen, så något annat än skritt är inte att rekommendera, om man inte ser att hästen är i gott hull och det finns överflöd av energirikt bete.
Skritt? Om du ska gå "oledat" så lär du itne kunna hålla sånt tempo ens. Och att gå oledat är inte direkt att hushålla med energi, tvärtom blir det som sagt var mycket omvägar, tung terräng att ta sig fram genom etc.

För att få en bild av hur lätt det är kan du ju börja med att själv (utan häst) försöka vandra en helg på liknande sätt.

Angående snårig skog, beror ju det på avverkningen, så man försöker gå runt sådana skogar.
Hur vet du vilka skogar som inte är snåriga? Det syns inte på några kartor... och ett hygge är minst lika jobbigt att ta sig igenom som en snårskog.
 
Beror på var och i vilka områden, skogar som är klara för avverkning kan ha 20 meter mellan träden i snitt.
Skritt är den långsammaste gångarten på en häst.
Man färdas helt enkelt på stigar som är för smala för bil, det är den fördelen ridning ger framför häst och vagn.
Finns hästar som tar sig fram som bergsgetter, det är en vane och träningsfråga.
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg