Rida norrut.

[Lappen69]

Finns ju dom som ridit genom hela Sverige. Träffade på ett par "cowboys" på sluttampen av en Smygehuk-Treriksröset tur för kanske ett tiotal år sedan.

 

[Andrej]

Efter lite tankeverksamhet har jag fått tanken att rida på vintern utan säkra platser som ger hö till hästen är uteslutet.
Man kan inte chansa och hoppas nästa bondgård absolut har hö till salu.
Tänk om dom inte har det, vad händer då?.
Kylan är inget problem för en utehäst däremot, den har vinterpäls, och eventuell svett dunstar fort bort.
Vatten är inte heller ett problem på vintern, hästen äter snö.
Släde är enda alternativet, helst en med tak som man kan sova i, och få med sig hö så man har marginal, eller havre som tar mindre plats, och halm.
Släden får ju då inte vara för tung, utan måste vars stabil och lätt.
Helst under 400 kilo med kusk och allt om hästen ska orka gå i riktigt svår terräng.
Man brukar väll säga hästens vikt i svår terräng när det gäller vagn i alla fall.
Låt säga att man får med foder för upp till tio dagars marginal i släden, i runda svängar strax över 100 kilo, torrfoder.
Plus , kanske 50 kilo bädd, (halm).
Var man då än går har man 10 dagars marginal, o vill inte nästa bondgård sälja, får man hoppas att nästa vill, osv.
Men det är helt klart mer riskabelt på vintern, då det inte finns något bete i skogen.
På sommaren är det ju bara att stanna till o låta hästen beta när man ser områden med lite rikligare gräsväxt, mycket gräs i skogen blir det ju aldrig, men hästen tycks gilla den sortens gräs som växer i skogen, (inte samma sort som på äng).
Även på sommaren får hästen i sig vatten genom det gröna gräset, och hästen dricker knappt något om den slipper stå i direkt solsken.
Så vatten är inte något direkt problem även på sommaren så länge gräset är grönt.
Nomaderna gick ju dit gräset var grönast hela tiden, precis som hjordarna i Afrika.
Nej, ska man rida på vintern gäller det att i förväg lägga ut hö på stoppplatserna för att vara säker, och då har ju hela vitsen med upplevelsen blivit förstörd, och frihetskänslan är noll, om man följer ett förutbestämt spår där allt är planerat i förväg.
Grejen är att man ska kunna klara sig vilken väg man än rider.
Jo det finns Björn, så det är säkrare att inte vara ensam.
Varg är hästen inte rädd för.

 

[Andrej]

Vad som är bra med hästen, är att det gräs som hästen äter, finns inget annat djur som kan smälta, förutom möjligtvis hare.
Så på så sätt utgör inte hästen någon konkurrens om maten med vilda djur i skogen, vilket betyder att det i stort sett alltid finns mer eller mindre mat.
Det fina med detta är, att om det nu skulle vara fler hästar som går på ett och samma ställe fram och tillbaka, att gräset hästen betar av växer sig rikligare och rikligare för varje år på dessa ställen.
Dels börjar det växa av att det blir nerbetat, och dels av att nya ytor frigörs för gräset att växa på efter hovtrampen.

 

[Fjällkjell]

Litet förvånad

Kanske har du inte så stor erfarenhet av hästar men det trodde jag eftersom du har en sån här plan.

Om en vanlig häst dricker ca 30 liter om dan och den skall äta motsvarande mängd i snö så blir det mellan 300 och 600 liter snö (beroende på snöns konsistens) Det tar sin tid att tugga i sig detta.

Visst torkar hästen om den är svettig men varför tror du alla hästägare hänger på ett täcke när dom varit ute och ridit på vintern? Det är för att fukten skall transporteras ut från hästens päls så att inte pälsen blir full av is, skulle den bli det så värmer den inte längre och då är det inte gott att vara häst om det är -25 grader.

Nu har du ju uteslutit en vintertur och då har du bara björnarna kvar att oroa dig för. Själv skulle jag oroa mig betydligt mer för stickande insekter som bromsar och mygg.

Sök dig in på någon hästsite typ Bukefalos så får du råd från duktigare hästfolk än mig.

 

[Andrej]

Om man jämför med att vandra eller cykla så är det ju hästen som blir det stora skillnaden. Människor kan sova i tält och sovsäck och äta frystorkat, men att hålla hästen varm och mätt lär bli värre. Och hästen behöver väl rätt stora mängder vatten också?

Att rida på annans mark är ok så länge man är försiktig, men att låta hästen beta på annans mark lär vara betydligt svårare att hävda. Förr fick man visserligen t.o.m. ta hö från lador man passerade, men det lär räknas som stöld idag (särskilt med tanke på att foderbristen i somras tvingade bönder att nödslakta, de lär inte vara så generösa med gratis foder alltså). Så jag tror att man för att undvika problem med markägare behöver bära med sig foder till hästen (eller möjligen köpa det på plats).

I de flesta fall så räknar man inte direkt med att man rör sig snabbare till häst än till fots, skillnaden är att man kan få med sig mer last. Men ska hästen orka längre sträckor så måste tempot vara lågt. Annars behöver man byta häst med jämna mellanrum. Jag tror att förr i tiden var det lagstiftat om max 2-3 mil mellan skjutsställen där man kunde byta häst.

Så frågan blir varför man ska krångla med att ha med sig en häst om det inte går fortare än att vandra?

Finns inget intresse i att visa vem som är snabbast till Luleå, är ganska självklart att hästen är snabbare.
En häst kan nog gå runt 3 mil i snitt, utan att man behöver byta häst, men i och med att det inte är en tävling och man inte är jagad o flyr för sitt liv finns ingen anledning att jäkta.
Markägarna ska inte vara ett problem, då dom inte kommer ha en aning om man passerar deras mark eller inte.
Man bedriver så kallad stealth camping, och håller sig borta från bebyggelse och civilisation om annat än i nödfall och behov. Och lämnar inga spår efter sig, (Syns man inte, finns man inte)
Följer djurstigar helt enkelt.
Och om man behöver gå in i civilisationen, så går man inte in i form av campare eller visar att man färdas med häst.
För att märkas så lite som möjligt.
Så en liten grupp eller två till fyra ryttare är idealiskt, fler kan dra åt sig onödig uppmärksamhet.
Och uppmärksamhet är aldrig bra om man inte vill att man ska synas, i form av en demonstration eller liknande.

 

[nermander]

Och var i detta land har du tänkt kunna ta dig fram med släde (d.v.s. undvika plogade och sandade vägar) och dessutom kunna utöva "stealth camping" med en häst?

Du verkar ha en överromantisk bild av hur mycket vildmark vi har i landet. Det är inte utan anledning som vi har nationalparker, utanför dem är vildmarken väldigt begränsad. Anledningen är att de som äger mark vill tjäna pengar på den, man odlar (antingen traditionella grödor eller skog) och föder eventuellt upp djur (tamdjur eller utfodrat vilt som sen kan jagas).

 

[Fjällkjell]

Följa djurstigar??

Vad är det som gör att du tror att det finns stigar som går åt det håll du tänker färdas? Alla som gjort misstaget att följa en djurstig vet att rätt vad det är står du där - utan stig och en bra bit ifrån din egentliga färdriktning.

 

[Andrej]

Och var i detta land har du tänkt kunna ta dig fram med släde (d.v.s. undvika plogade och sandade vägar) och dessutom kunna utöva "stealth camping" med en häst?

Du verkar ha en överromantisk bild av hur mycket vildmark vi har i landet. Det är inte utan anledning som vi har nationalparker, utanför dem är vildmarken väldigt begränsad. Anledningen är att de som äger mark vill tjäna pengar på den, man odlar (antingen traditionella grödor eller skog) och föder eventuellt upp djur (tamdjur eller utfodrat vilt som sen kan jagas).

Vägar korsar man, man färdas utanför vägarna, mellan träden, vilket gör det till att man inte syns och inte märks.
Man kan även vänta och köra samma taktik på våren utan släde på hästryggen.

Vad är det som gör att du tror att det finns stigar som går åt det håll du tänker färdas? Alla som gjort misstaget att följa en djurstig vet att rätt vad det är står du där - utan stig och en bra bit ifrån din egentliga färdriktning.

En kompass löser det problemet, sen är det inte kriminellt att avvika från en djurstig som man börjat gå på.
Det var bara ett exempel i vilken typ av terräng det är tänkt.
Och efter djurstigar växer det oftast en del gräs som hästen kan beta av.

 

[nilsj]

Ensam i skogen med en häst (eller två?) kräver förstås en stark, bra och välinriden häst, van vid många dygns arbete och bara äta skogsgräs, det kräver god och gedigen hästvana, det kräver mycket god vildmarksvana och mycket god orienteringsförmåga.
Hur ska du komma över åar och älvar genom att följa djurstigar? Vet du hur en "djurstig" ser ut?
Och ha en God Jul!

 

[Fjällkjell]

Nu måste du skaffa erfarenhet och planera.

En kompass löser det problemet, sen är det inte kriminellt att avvika från en djurstig som man börjat gå på.
Det var bara ett exempel i vilken typ av terräng det är tänkt.
Och efter djurstigar växer det oftast en del gräs som hästen kan beta av.

De djurstigar som finns är oftast skapade av mindre djur- upp till ett rådjurs storlek . Höjden på ett rådjur är väl ca 120 cm - en ryttare på en "islänning" har huvudet på > 200cm höjd. De grenar som växer på höjden120 - 220 cm har alltså inte brutits av och skalats bort av djuren som använder stigen, det jobbet kommer du att få göra.

Mitt förslag är att du gör en noggrann planering av vilka vägar du skall färdas på (märk "vägar") så att du kan hålla en fart på 2 - 3 mil per dag. Det finns många småvägar i vårt avlånga land!

Sedan måste du ut i skogen -med häst- en hel del för att få en realistisk uppfattning om hur det kan vara att först ta hand om ett djur efter en dags ridning och sedan få ägna sig åt sig själv.

Det vore jättekul att få följa ditt äventyr när det blir verklighet. Lycka till!

 

[DoktorGlas]

Djurstigar tenderar att vara rätt smala också. Hur ska du öht få rum med släden? Har aldrig kört eller åkt släde (tyvärr), men kan den verkligen ta sig fram i djup snö? Tänk djup någåtsånär lös snö på en öppen yta där hästen måste pulsa.

Släde eller vagn "offroad" i skogen låter väldigt besvärligt. Tror att du antingen får välja vagn och hålla dig till vägarna eller rid- plus packhäst om du ska genom skogarna.

 

[thureb]

Släde och att färdas utmed skoterleder vore en möjlighet. Foder borde vara lösbart med att köra ut depåer?

För bara 100 år sedan var transporter med häst och släde gängse från järnvägsstationer och vidare ut i Norrland. Ofta gick lederna utmed älvar och sjöar.

Thure