Mezzner; sa:
Att eftersträva att man väljer att behålla ett lagom mått av farliga inslag i sporten, för att den inte ska bli könlös som inomhusklättring är en strävan som jag inte tycker håller i ett någorlunda allmänt perspektiv.
Jo, det håller ur ett perspektiv, nämligen den att klipporna är en icke förnyelsebar naturresurs, en resurs som dessutom i allmänhet inte ägs av oss klättrare. Med inomhusväggar förhåller det sig annorlunda. Där är det nog snarare så att det åligger den som har uppfört väggen att, om inte annat, av försäkringsskäl se till att väggen är säker att klättra på.
Ytterst handlar det inte om macho eller risktagande. Eller, jo det gör det, men inte som motiv. Risken är snarare något man får lära sig leva med om vi inte ska peppra klipporna fulla med bult och i förlängningen riskera konsekvenser i form av stängning av berg eller andra problem.
Men då skulle man ju med markägarens tillåtelse kunna retrobulta? Jo, och det tycker jag som sagt att det finns en poäng att göra i vissa fall. I andra fall envisas jag med att tycka att klassiska leder kan få finnas kvar som ett monument över förstabestigarens etik. Där vill jag till och med gå så långt att jag inte vill låta förstabestigaren ändra uppfattning långt senare. Jag tänker t.ex. på Megatrend, en led som jag var med och bultade upp (men blev snuvad på förstabestigningen). På 55 meter har den en borrbult och, tror jag, 2 vanliga bultar. Resten - och det är bitvist glest - är tradsäkringar. Idag vete fan om jag skulle våga leda den. Nu var ju jag iofs inte förstabestigare, men om jag varit det skulle jag ändå inte tycka att det vore okej att retrobulta den, eftersom då skulle jag våga göra den och det skulle frånta mig något att sträva mot.
Nu pratar jag inte om livsfarliga leder, utan om 10-15 meters fall, i värsta fall, men i ganska hyfsade säkringar. Det finns ju leder som är direkt livsfarliga, och de vet jag inte vilket berättigande de har - annat än som myter - om vi inte pratar Master's Edge och såna banbrytande klassiker.
Ett exempel: i Tunaberg finns en gammal Rikard Hedman-tur som heter "Ingen dans på trosor" (traverserar ut vänster från standplatsen på Anders Förfall, korsar Himlahörnet och slutar med ett kliv in på Il Treno). Mig veterligt är den repeterad endast en gång, av Daniel Bidner. Hans kommentar efteråt var: "Rikard borde tamigfan spärras in!" Man riskerar alltså 20 m markfall från kruxet (6+). Leden är en lång travers, som alltså inte går att toppa. Kanske skulle den få mer trafik av borrbultning, men å andra sidan, vad skulle hända med myten?
), men det är rimligen så att där en sak gäller för somliga på sexaturer gäller samma sak för mig på fyror...
