Om någon som är renägare och drabbad kunde skriva här och berätta hur verkligheten såg ut och lite historia. Eller en same utan renar som kunde berätta sin syn på same kulturen.
Det vare mer äkta en att några dryga stockholmare och andra nybyggare(svenskar från landets alla hörn) slänger käft...(fast vi har nog roat en och annan)
Hej allihopa.
På begäran av Betula pendula så kommer här en renskötande sames syn på saken.
Verkligheten för oss är nog svår för er att förstå även om jag skulle lyckas skriva ner den i ord här. Det krävs nog att ni skulle följa med oss ut i skogarna och fjällen ett år eller så för att ni skulle få en rättvisare bild av vår situation.
Vi är milt sagt, ganska tillbakaträngda i dagens samhälle. Från alla håll och kanter. Det är städer och byar, flygplatser och järnvägar, grustäkter och gruvor, biltestverksamheter och industriområden, skidanläggningar och golfbanor, kraftledningar och vattenkraftsutbyggnader, vindkraftverksparker och skogsavverkningar, skogsbilvägar och motortrafikleder. Allt som ni förmodligen ser som en självklar del av erat samhälle och vardag är mer eller mindre ett gissel för oss. Vad som var nödvändig betesmark för 20 år sedan är förstört och exploaterat idag. Visst, det finns stora områden ännu som vi brukar till renbete, men vi trängs undan hela tiden. Vildmarken exploateras mer och mer.
Till detta kan ni lägga till vardagsrasism från alla håll och kanter. Långt ifrån alla är rasister, bara en liten skara, och vi i mellersta Norrbotten är ganska förskonade från detta problem. Längre norrut och söderut däremot har samer ett rent helsike med detta. Till och med myndigheterna utövar rasism i olika former.
Sedan har vi rovdjuren då.
Min syn, och många andra renskötares syn är att rovdjuren alltid har funnits och alltid borde finnas. Det är mer eller mindre en självklarhet. Eller hur? Och som det har varit i ganska långa tider, små och ganska svaga rovdjursstammar gör inte så mycket. Det påverkar inte rennäringen nämnvärt. Ett visst svinn får man givetvis räkna med då renarna vandrar i det fria.
Men.
Dagens rovdjurspolitik som förs från statens sida är inte acceptabel. Varför inte det då undrar ni förmodligen? Jo, dels för att deras etappmål för de olika arterna är för höga för att rennäringen skall kunna vara lönsam i ett längre perspektiv, och dels för att det slår väldigt orättvist geografiskt mot olika samebyar. Nu sparkar många kanske bakut, men det är faktiskt sanningen.
En sameby kan ha en järvlya medans en annan sameby några mil därifrån kan ha åtta. Det går inte att bedriva ekonomiskt lönsam renskötsel om man har åtta järvlyor inom samebyns marker. Inte om man har sex lodjursföryngringar heller. Eller en varg.
Däremot om varje sameby hade en för samebyn acceptabel maximinivå uppsatt, då hade det fungerat. Vilka exakta siffror och antal rovdjur som kan vara acceptabel för varje sameby är ju givetvis relativt beroende på hur stor areal och hur många renar den specifika samebyn har.
Det
går att kombinera rovdjur och renar, men inte med dagens politik. Det är ju därför det är sådana konflikter hela tiden!
Med dagens politik och stora rovdjursstammar så är det, lite beroende på vart i landet samebyn är belägen, ett enormt svinn från rovdjur. Jag kan inte kommentera artikelns siffra på 45 000 renar, jag kan bara kommentera utifrån mitt eget svinn. Om vi märker 100 kalvar på sommaren så har ungefär 50 blivit uppätna mellan juli och december. Det är kalla fakta. Vidare så märks det på ett ungefär 1 500 kalvar varje sommar i vårat område, vilket innebär ett ungefärligt svinn på 750 kalvar mellan juli och december. Omräknat i kronor är det mellan 900.000 och 1.000.000 kronor. Det täcks faktiskt ganska bra av statens rovdjursersättning som våran sameby får utbetald.
Men, då har vi inte räknat med svinnet mellan december och juni, och inte heller räknat med svinnet på vuxna djur. Så, totalt sett så är rovdjursersättningen långt ifrån heltäckande. Och ärligt talat, det bekommer mig inte nämnvärt. Visst, det hade ju varit jättebra att få mer i ersättning, men det är inte det jag vill. Och det är inte det någon annan renskötare vill heller. Vi vill leva på våra RENAR, inte på statens ersättningar och bidrag. Så är det väl för er också? Ni vill väl leva på erat eget arbete och slit, inte på några allmosor?
Om staten ändrade sin rovdjurspolitik bara lite granna, då skulle rennäringen i sin helhet bli betydligt mer lönsam, vilket hade gynnat alla inblandade parter. Mindre rovdjursförluster och mindre rovdjursersättningar. Billigare för skattebetalarna i slutändan, och mindre gnäll och missnöje.
Missförstå mig inte, jag vill inte utrota rovdjuren, jag vill bara att rovdjursstammarna skall vara på en mer rimlig nivå, det hade vi alla vunnit på.
Ps. Jag förstår även er
rovdjursromantiker eller vad ni själva nu vill kalla er? Ur erat perspektiv är det ju självklart att det skall existera livskraftiga rovdjursstammar. Men ärligt talat, om det finns 150 eller 250 järvlyor i Sverige spelar väl inte
så stor roll för er, men för oss som lever mitt ibland dessa järvar med våra renar spelar det all roll i världen.