Rapport från Ridö-olyckan

Re: Re: Re: Re: Re: Plurr-procent?

Palle_Z; sa:
BengtS; sa:
Trots detta var antalet plurrningar per utfärd endast ungefär hälften av antalet i SSSK och FF i Huddinge. Vad beror det på?

LiV gör kortare turer, om man tittar på plurr per åkt kilometer blir skillnaden mindre. SSSKs snabbaste grupper är överrepresenterade, vilket kanske återspeglar att man i dessa grupper med vana starka åkare anser sig kunna öka risken för plurr utan att öka risken för olycksfall. Tittar man på grupp 3-4 är det ganska likt mellan SSSK och LiV.

-Palle

Tittar man plurrväntesträcka (hur lång sträcka man måste åka mellan plurrningar) spelar både åksträcka och gruppernas storlek roll. Jag har inte tittat i detalj på detta.

Det är väl också så att riskerna för plurrningar och skador ökar i snabbare grupper på grund av högre hastighet. Ökad hastighet ger minskad tid att upptäcka faror, gör att man kommer längre ut på svag is, att en tät formation gör att flera åkare riskerar att komma ut på svag is och att en högre hastighet vid plurrning ökar risken för skador i samband med plurrandet.

När det gäller att färre plurrar i grupp 3 och 4 kan det också bero på att de ofta till stor del följer de snabbare gruppernas färdväg och därmed kan dra nytta av de snabbare gruppernas lärdomar.
/Bengt
 
Palle_Z; sa:
Karin H.; sa:
Har risktagandet ökat och varför har det i så fall gjort det?

Oj det var många frågor. I just Ridö-olyckan tror jag inte om det var "utmanande isar" som söktes. Men visst har den materialmässiga utvecklingen har medfört större turmöjligheter...

Suget efter utmaningen finns i många fritidssysselsättningar och så även i skridsko, utvecklingen (materialmässig och kunskapsmässig) gör att vi hela tiden flyttar fram gränserna för vad som är möjligt och då och då kliver man över gränsen istället för att tänja den.
-Palle

Skulle vi inte ha isdubbar och ispik skulle det vara betydligt färre som utövar skridskoåkning på "icke kontrollerade vatten". Kastlina och gruppåkning gör att vi känner oss ännu säkrare och tar större utmaningar.
Det går inte att säga att risktagandet har blivit större, för vi har blivit duktiga på att hantera risker. Problem uppstår när säkerhetsutrustningen inte fungerar som tänkt eller man gör något som riskanalysen ej täcker, dvs vi tror att vi har täckt alla scenarior och blir för självsäkra.
Samma fenomen finns vid t.ex. paddling. Mycket säkerhetsutrustning gör att individer ger sig ut på vatten de utan säkerhetsutrustning aldrig skulle ge sig ut på. Större risker? Så länge vi kan hantera riskerna är det ingen fara, men när vi misslyckas kan det gå riktigt illa.

Ofta förstår vi inte själva hur stora riskerna egentligen är förren vi blickar tillbaks på en händelse. Man tycker att vi borde bli klokare och förståndigare ju äldre vi blir, men tyvärr visar olycksstatistiken det motsatta.
 
Arneri; sa:
Ofta förstår vi inte själva hur stora riskerna egentligen är förren vi blickar tillbaks på en händelse. Man tycker att vi borde bli klokare och förståndigare ju äldre vi blir, men tyvärr visar olycksstatistiken det motsatta.

Ofta är det så att direkt efter en olycka så blir man försiktigare och mer noggrann, men vartefter tiden går börjar mer och mer kännas "onödigt" och säkerheten blir "slappare". Det är därför det är viktigt med formella rutiner som gör att man håller fast vid de säkra rutinerna även fast de känns onödiga.
 
Re: Kan bättre teknik öka risktagandet?

Karin H.; sa:
Har risktagandet ökat och varför har det i så fall gjort det? Har längtan att åka på "utmanande" isar spritt sig bland skrinnarna så att andelen och därmed också antalet skrinnare som utsätter sig för stora risker har ökat?

Om hela skärgården legat som en bottenfrusen skridskobana tror jag inte att det stora flertalet av åkare medvetet skulle sökt sig till svagis för spänningens skull, oavsett teknik och utrustning.

Tror du inte i stället det är så att Klubbarna försöker att i så stor utsträckning som möjligt erbjuda utfärdsalternativ , 2-3 ggr per vecka, varje vecka, under hela säsongen trots ibland usla "näris" förhållande.

För att lyckas med detta söks fin is i första hand inom ett större område, men även mer "utmanande" is anses OK som alternativ till att inte få åka alls.

Eftersom långfärdskridskoåkning har en beroendeframkallande effekt har med sportens utbredning under de senaste åren, antalet "freaks" som tycker att en icke skridskodag är en bortkastad dag ökat markant. De isrävar som tidigare sågs stryka i små grupper längs skärgårdens iskanter har fått sällskap av skridskobitna "Svenssons" som redan avverkat plogade banor och vanliga klubbisar i en sådan omfattning att omväxling förnöjer. Dvs man söker nya åkområden, med tidvis "utmanande" is, inte för utmaningen utan för omväxlingen.

Och många av oss inser kanske inte ens att vi anses som risktagande av andra, förrän olyckan är framme.

/Erik
 
Re: Re: Kan bättre teknik öka risktagandet?

Berneflott; sa:
Tror du inte i stället det är så att Klubbarna försöker att i så stor utsträckning som möjligt erbjuda utfärdsalternativ , 2-3 ggr per vecka, varje vecka, under hela säsongen trots ibland usla "näris" förhållande.

/Erik

Här tror jag du pekar på ett viktigt fenomen. Den att det ska åkas skridsko till nästan varje pris.

Här inom FF Arvika har vi den inställningen att vi åker skridsko när det är bra förutsättningar, om inte så gör vi något annat kul, skidor exempelvis.

Åksättet jämfört de stora klubbarna skiljer sig markant. I år (2006) med mycket snö och usla isar så har vi bara fått till 4 åkdagar varav 3 var under första halvan av januari. Men vi har haft väldigt få plurrningar, under de senaste 7 åren så är det bara ett par tre stycken på organiserade turer.

Men ska man med pock åka på snötäckta och svårlästa isar så blir riskerna större. Inget tvivel.
 
Arneri; sa:
Ofta förstår vi inte själva hur stora riskerna egentligen är förren vi blickar tillbaks på en händelse. Man tycker att vi borde bli klokare och förståndigare ju äldre vi blir, men tyvärr visar olycksstatistiken det motsatta.
Blir man klokare av att öva då?
Plurrövning har gett mig insikter om vad jag själv kan och jag har gjort justeringar av utrustningen efter det. Jag fick lära mig att människor som jag upplever som friska, starka och företagsamma inte alltid kan komma upp själva.
Dykkurser har lärt mig hur fort det kan bli rörigt vid en räddning, hur lätt det kan gå fel och hur viktigt det är att ha kolla på sin utrustning.

Blir man klokare av incidentrapporter?
Jag vet händelser där det kunde gått riktigt illa "om inte om vore", men jag vet inte om de rapporteras in. Det är lätt att få intrycket att omständigheterna runt Askö och Ridö var unika. Kanske det finns fler liknande upplevelser, men där utgången inte varit lika tragisk och inte hamnat i tidningen. Det är jättebra att SSSK utrett båda olyckorna och på ett bra sätt tycker jag. Men det är inte bara olyckor i den klubben som ska utredas.

Jag tror långfärdsskridskoåkningen kan lära av dykningen och klättringen i dessa avseenden.
 
Incidenter

förekommer och SSSK har ett incidentrapporteringssystem. Frekvensen plurrningar och plurrningsväntesträckan varierar mellan olika grupper i SSSK. Totalfrekvensens plurrningar på klubbturer är relativt konstant från år till år.

Naturligtvis kan man minska risken för plurrning men risken blir aldrig noll.

Thure
 
Re: Re: Re: Kan bättre teknik öka risktagandet?

ajn; sa:
Berneflott; sa:
Tror du inte i stället det är så att Klubbarna försöker att i så stor utsträckning som möjligt erbjuda utfärdsalternativ , 2-3 ggr per vecka, varje vecka, under hela säsongen trots ibland usla "näris" förhållande.

/Erik

Här tror jag du pekar på ett viktigt fenomen. Den att det ska åkas skridsko till nästan varje pris.

Här inom FF Arvika har vi den inställningen att vi åker skridsko när det är bra förutsättningar, om inte så gör vi något annat kul, skidor exempelvis.

Åksättet jämfört de stora klubbarna skiljer sig markant. I år (2006) med mycket snö och usla isar så har vi bara fått till 4 åkdagar varav 3 var under första halvan av januari. Men vi har haft väldigt få plurrningar, under de senaste 7 åren så är det bara ett par tre stycken på organiserade turer.

Men ska man med pock åka på snötäckta och svårlästa isar så blir riskerna större. Inget tvivel.

Det ligger mycket i vad du säger - att kräva att få åka skridskor även när det är mycket snö är ungefär som att kräva att få åka skidor även när det är lite snö. Man får det ju roligare om man anpassar sig till naturen istället för att svära över att naturen inte gör som man vill. Och just nu är det faktiskt ovanligt goda förutsättningar för skidåkning, så varför inte utnyttja det? Den som eventuellt vill få in så mycket skridskokänsla som möjligt i skidandet kan ju alltid kalla det för "dubbel skredstång" .... :)
 
Re: Re: Incidenter

nermander; sa:
thureb; sa:
förekommer och SSSK har ett incidentrapporteringssystem.

Men vad räknas som en incident? Är det att nåt händer eller är det att nåt KUNDE HÄNT?

En incident bör vara vad som faktiskt har hänt,kunde ha hänt är bara spekulationer och fantasier.
-Om vi hade åkt ut i öppet vatten hade vi plurrat.
-Nähä,det menar du inte.

Sånt går inte att utvärdera.


peter
[Ändrat av ping 2006-03-02 kl 15:20]
 
Re: Re: Incidenter

nermander; sa:
Men vad räknas som en incident? Är det att nåt händer eller är det att nåt KUNDE HÄNT?

Minns en plansch från nån arbetsskyddskampanj om incidentrapportering. På bilden tappade en en arbetare en kniv. Texten löd:
Om kniven träffar foten är det en OLYCKA. Om kniven missar foten är det en INCIDENT.

Incidenter är händelser som får dig att tänka "Den här gången gick det bra, men..."
 
Re: Re: Re: Incidenter

ping; sa:
nermander; sa:
thureb; sa:
förekommer och SSSK har ett incidentrapporteringssystem.

Men vad räknas som en incident? Är det att nåt händer eller är det att nåt KUNDE HÄNT?

En incident bör vara vad som faktiskt har hänt,kunde ha hänt är bara spekulationer och fantasier.
-Om vi hade åkt ut i öppet vatten hade vi plurrat.
-Nähä,det menar du inte.

Sånt går inte att utvärdera.


peter
[Ändrat av ping 2006-03-02 kl 15:20]

Det beror på. Om man åker i mörker, och inte märker det öppna vattnet i färdriktningen förrän i sista sekunden, och hinner stanna i tid, då är det en incident. Men om man ser det öppna vattnet på långt håll och inte har några problem alls att undvika det, då är det inte en incident.

Om man f.ö. åker på is som har några cm vatten ovanpå sig, då ser man ju inte utan vidare var det är öppet vatten eller inte. Det lättaste sättet att märka det borde vara att notera hur höga vågorna är - de borde vara högre i öppet vatten. Men om det dessutom är vindstilla så kan det bli riktigt svårt att se skillnad.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg