Pseudo prestationer

[Klippsmurfen]

I ett land med några tusen klättrare (generöst räknat) och några miljoner skidåkare är väl det en högst plausibel gissning ...

Detta kan ju även påverkar sponsorer vilket i sin tur påverkar möjligheten att genom försök över 8000 meter. Marknaden är större för skidåkare och klädföretag mm tillverkar ofta för båda grupperna. Fast så borde också vara i många andra länder, så det kanske inte är hela förklaringen.

 

[E9climbing]

Blev visst inte så mycket fart på diskussion. Men jag skulle gärna se en vettig sådan. Så, för den goda saken skull, och inte för att jag har så värst mycket att tillföra:
Stil har inget egenvärde. Det är upp till var och en att välja sätt att ta sig upp, upp till var och en att värdera sin prestation.

Däremot: Det är ett djävla oskick att skita ner bergen genom att lämna skräp efter sig. Och Everest är ju numer inte bara världens högsta berg utan också världens högsta sophög (det har jag sett på bild och saknar önskan att se det på riktigt).

Vidare: Det är tråkigt när folk kan tjäna pengar därför att de har/är bättre spin doctors än vad de är klättrare. Men varför finns det problemet? Det brukar heta att media är så okunniga och förenklande. Det kanske är sant, men kan man då "utbilda" media? Knappast. Eftersom Sverige är ett u-land med avseende på alpin klättring lär ju det vara fullständigt dödfött. Däremot är det väl egentligen inte så djävla mycket svårare att berätta om en schysst bestigning av, vad vet jag, Trango, än vad det är att berätta om, eh, Shishapangma. Dessutom tror jag man skulle kunna leverera mer fantasieggande bilder. Kanske bottnar det hela i en bristande förmåga/vilja hos riktiga alpinster att prata om sina bravader. Media tycker om drama och äventyrare och kommer att ta dem de får. Vems är problemet?

Intressant inlägg. Jag ska göra ett helt seriöst försök att försöka förklara hur jag ser på klättring och vad det betyder för mig. Det jag skriver nedan är inga regler, det är ett förhållningssätt som jag anammar. Jag kommer begränsa mitt svar till frågan om stil till att börja med.



1. Stil har absolut ett egenvärde.

Jag skulle tex inte vara intresserad av att klättra något i än sämre stil än vad som gjorts tidigare.

Detta är ju ganska enkelt. Låt säga att du är klippklättrare och så vill du klättra en 9a. Men du har aldrig gjort något som är svårare än 6a. Hur gör du då?

- Inte tar du fram en borrmaskin och sätter upp plastgrepp så att du ska komma upp.

- Du kommer inte att gå runt och kasta ner ett rep och ta dig upp för det samma med hjälp av jumars.

- Du kommer inte heller att Borra upp stora pockets eller sätta fast grepp med sika.

- Och framförallt kommer du inte att ringa TV 4 och berätta att du som femte led i ditt liv så klättra du en 9a.

- Du kommer inte att uppträda som motivationsföreläsare och expert på träning för hård klippklättring.

Du kommer sannolikt att träna och arbeta dig uppåt i graderna. Att klättra i berg på riktigt är en process som man lever med och utvecklas med. Inget kommer gratis och en dos tur krävs för att få till stora turer.

Varför ska klättring på Everest ske på andra villkor? Det är som någon klok person sa i den nu mer stängda tråden, ingen mänsklig rättighet att bestiga berg.

Stil definierar ditt förhållningssätt inte bara mot bergen utan också mot andra medmänniskor. Jag är inte beredd att få klättra en topp om det betyder att andra ska riskera livet för att jag ska få uppfylla en dröm. Detta sker på Everest varje år. Senast i veckan dog en Sherpa i isfallet när dom jobba med att lägga ut stegar åt turisterna som håller på att inta BC. Se bifogad länk.

http://www.explorersweb.com/everest_k2/news.php?id=21390

Klättring är något personligt. Ett sorts politiskt ställningstagande skulle man kanske kunna säga. För klättring betyder inget för omvärlden. Inget påverkas av att jag klättrar tex Alpenliebe på Cima Ovest nordvägg. Få vet vad det är för berg, och ingen vet vad det är för led och ingen annan än jag bryr mig. Detta är för mig är själva poängen med klättringen. Klättring betyder inget och påverkar ingen annan än mig. Samma sak gäller Everest.

Jim Donini som är en av världens kanske genom tiderna mest under radarn flygande super hjältar sa följande om Everest:

"Style matters because climbing doesn't. If there were a cure for cancer on the top of Everest any means to get there would be justified. Climbing has evolved via knowledge, training, equipment, etc. As climbing evolves style should follow." Free from Jim Donini


För att återknyta till att andra ska riskera livet för någon som betalar för ett nöje kan också sägas att det är enorma risker som klienterna utsätter sina guider för. Är det så vi vill att klättring ska bedrivas? Är det ens möjligt att bedriva guidning på plus 8000 meter? Sannolikt inte.

Här är ett annat citat från Jim Donini ang Guider på Everest:

"The Corpses thread got me thinking about the issue of guiding on Everest and other 8000 meter peaks. I feel that the motives of most clients on Everest are similar to those of a big game trophy hunter. Ah...the glory of being the second guy at the water cooler in some Manhatten office building to have summited the highest point on Earth. Not exactly the motives of dedicated alpinists who spend years perfecting their skills in order to explore the challenges of alpine faces far from public scrutiny.

Many of these clients are unqualified or barely qualified to be in such a rareified and dangerous environment. Dick Base once said to me..."hell, I never said I was a climber, I can't even tie a knot." Guides have little reason to do serious vetting of the few with the time and money for such a trip. Money in the bank for the guides, nothing else to say.
Alex Lowe once told me, after he had successfully guided Everest twice, that he decided to stop guiding the mountain because he felt that the saftey margin was insufficient with such unqualified clients. This conversation happened a year before the Scott Fisher et al tragedy." Källa Supertopo se tråden sedan.

http://www.supertopo.com/climbers-forum/1827215/Guiding-Everest-is-not-morally-defensible


För mig och många andra som klättrar tror jag det handlar om att man vill prestera på bergens villkor. Det är osäkerheten om vad som ska komma och kompromisslösa villkoren berg erbjuder som lockar. Få klättrar för att stå på en specifik topp. Många drivs av en linje som dom vill klättra snarare än själva toppen. Det är en bonus. Så vägen dit är viktigare än målet. Att komma upp har inget självändamål utan det är klättringen som betyder något. Där med så är stilen avgörande för hur tillfredsställande klättring är.


Andra kan fylla på.

 

[E9climbing]

Stil del två ett svar till Gustav

Du skriver att stil är en självpåtagen begränsning.

Håller du inte med om att det råder global konsensus om vilka olika stilar som fins och vad som krävs för att hävda en bestigning på det ena eller andra sättet? Det är oskrivna "regler" som nästan alla håller sig till.

Visst många försöker (noterar att två utmärkande äventyrare har egna definitioner på detta... SUCK!) tänja på vad som är alpin stil men det är ganska enkelt att avgöra vad som gäller. Om man ska redovisa sin klättring får man helt enkelt anpassa sig till rådande praxis eller hålla den för sig själv om man inte är bered att erkänna den vedertagna definitionen på stilen i vilken man klättra.

 

[E9climbing]

Svar till John

Jag har erbjudit mig att hjälpa alpinister med pressreleaser gratis. Om man vill att media ska lära sig om sporten så måste de ju veta vad de främsta svenskarna gör. Annars blir det sponsorföretagens PR-organisationer som styr rapporteringen. Dessvärre har jag fått usel respons och t.o.m motstånd. David, du tyckte tex inte att det var nån poäng, om jag minns rätt. Det tycks som att man inte vill synas alls om man inte gjort något av världsklass. Men jag menar att prestationer av SM-klass också borde publiceras. Det är så vi lyfter fram alpinismen, inte genom att vara hemliga och ödmjuka.

Fast vad är poängen med att försöka få alpinism känt? Jag mins att jag sa att det är ointressant om det inte verkligen är en signifikant prestation. Och det håller jag fast vid. Och gör man något signifikant så är det väl så att någon klättertidning plockar upp det. Men eftersom drivkraften inte är medial eller extern bekräftelse utan rent egoistisk så tror jag det är en dödfödd tanke även om det är godhjärtad.

Jag är glad ju färre som känner till vilka berg som är fina och vilken potential dom har. Det är något man själv får åka ut och ta reda på. Jag noterar efter en snabb sökning att flera företag nu erbjuder guidning på Cholatse, ett av de finaste bergen i Nepal. Det är en veritabel katastrof tycker jag. Utbudet på kommersiell klättring ökar till ingen nytta.

Som jag skrev, jag tror att alpinisters ovilja att dela med sig har att göra med att det är en del av den privata sfären att klättra.

 

[kjpil]

Jag skulle tex inte vara intresserad av att klättra något i än sämre stil än vad som gjorts tidigare.

Jag tror nog att du hangdoggat en och annan klippled, onsight är bättre stil!

 

[kjpil]

Varför är det så speciellt med turism i himalaya? Folk turistar även i alperna med guider och utsätter sig själv och andra för fara osv.

För min del får folk göra hur de vill

 

[E9climbing]

citerar mig själv...


"Detta sker på Everest varje år. Senast i veckan dog en Sherpa i isfallet när dom jobba med att lägga ut stegar åt turisterna som håller på att inta BC. Se bifogad länk. "


Den här artikeln kom just ut på Rock & Ice

"A Sherpa guide in Nepal was killed while fixing lines on Everest this past Sunday, April 7, according to the Associated Press. Mingma Sherpa fell into a crevasse above Camp One and perished. A helicopter is being sent to camp to retrieve his body.
The Sherpas have a long history as the local guides to foreign climbers looking to scale the world's tallest peak. They are frequently charged with setting up ropes from base to summit that climbers then jumar up for the South Col route.

The risks Sherpas take each year have spurred efforts by some to ensure greater safety for Sherpa guides on the mountain and greater opportunities for the Sherpa people off the mountain. The Khumbu Climbing Center, supported by the Alex Lowe Charitable Foundation, provides key climbing and safety training to Sherpa guides. Alpine Ascents International also started the Sherpa Education Fund, which helps pay for Sherpa children to receive an education."


http://www.rockandice.com/lates-news/sherpa-killed-in-khumbu-icefall

 

[lyckegard]

Många människor jag känner kämpar varje dag med att till exempel orka gå i trappor, gå till bilen på parkeringen eller bära tunga matkassar. Att bära sina egna extrakalsonger till foten av Mount Everest skulle för dem innebära deras livs största utmaning. Det kanske inte är en världsprestation, men många i jacuzzin skulle säkert bli imponerade bara man pratade om att man har varit någonstans på Mount Everest.

 

[Adam K]

Ändamålet med att göra alpina prestationer kända är att få Himalayaturisternas dito att framstå i rätt perspektiv. David, du kan inte klaga på att de får för mycket uppmärksamhet och därmed spons och i förlängningen göder höghöjdsturismsystemet om du samtidigt inte jobbar för att visa bättre prestationer, även svenska måttliga sådana.
Samtidigt har sherpas det bättre nu tack vare höghöjdsjobben och många drömmer om att kvalificera som klättersherpas.

 

[GustavOh]

Du skriver att stil är en självpåtagen begränsning.

Håller du inte med om att det råder global konsensus om vilka olika stilar som fins och vad som krävs för att hävda en bestigning på det ena eller andra sättet? Det är oskrivna "regler" som nästan alla håller sig till.

Visst många försöker (noterar att två utmärkande äventyrare har egna definitioner på detta... SUCK!) tänja på vad som är alpin stil men det är ganska enkelt att avgöra vad som gäller. Om man ska redovisa sin klättring får man helt enkelt anpassa sig till rådande praxis eller hålla den för sig själv om man inte är bered att erkänna den vedertagna definitionen på stilen i vilken man klättra.

Hej David.
Jodå, det råder hyfsad konsensus om vad de olika stilarna innebär, även om man alltid kan fastna i hårklyverier.

Det jag menade var att valet av stil (oavsett om det är en väldefinierad sådan eller en egen ad hoc-stil) är ditt eget, så länge du inte deltar i en tävling.

Jag tycker faktiskt du ofta blandar ihop två saker. Stil och etik.
Att skräpa ned berg och behandla lokalbefolkning som skit är inte dålig stil, det är dålig etik.
Samma sak med ditt klippklättringsexempel: Att hangdogga, A0:a eller jumarera en 9a är dålig stil men att chippa ned den till 6a är inte sämre stil, det är dålig etik.

Så för att avsluta, Stil är viktigt för utövaren och det är nödvändigt att prata stil om man ska jämföra prestationer. Etik, däremot, är viktigt oavsett om du bryr dig om stil.

 

[Maurits]

Många människor jag känner kämpar varje dag med att till exempel orka gå i trappor, gå till bilen på parkeringen eller bära tunga matkassar. Att bära sina egna extrakalsonger till foten av Mount Everest skulle för dem innebära deras livs största utmaning. Det kanske inte är en världsprestation, men många i jacuzzin skulle säkert bli imponerade bara man pratade om att man har varit någonstans på Mount Everest.

Varje människa måste ju få välja sina egna utmaningar och genomföra dem efter eget stilval - och skryta om dem efter bästa förmåga. Om man skryter i jacuzzin kan det väl få lov att vara trevligt, men skryter man i en tv-soffa borde man behöva räkna med att eventuellt få mothugg. Skillnaden ligger i vilka ambitioner man har och vilka anspråk man gör ...

Däremot: Eftersom jag är uppfostrad i Mulleskolan tycker jag inte att det är okej att skräpa ner. Det är ju en stilvalsbegränsning som jag ser som objektiv. Det är fel att skita ner, punkt slut. Och sedan skriver jag jättegärna under på Davids synpunkt att det inte är omoraliskt att, oskäligt, riskera andras liv och hälsa för sina egoistiska drömmar. Och detta tycker jag nog är begränsningar som gäller - eller borde gälla - vare sig man är glad amatör, glorifierad turist eller kvalificerad alpinist.

Och nu ser jag att Gustav här alldeles ovan har formulerat ungefär precis det jag vill säga - fast mycket mer effektivt!

 

[Maurits]

Ändamålet med att göra alpina prestationer kända är att få Himalayaturisternas dito att framstå i rätt perspektiv. David, du kan inte klaga på att de får för mycket uppmärksamhet och därmed spons och i förlängningen göder höghöjdsturismsystemet om du samtidigt inte jobbar för att visa bättre prestationer, även svenska måttliga sådana.
Samtidigt har sherpas det bättre nu tack vare höghöjdsjobben och många drömmer om att kvalificera som klättersherpas.

Åtskilligt med goda poänger!