Pseudo prestationer

I Ett sorts politiskt ställningstagande skulle man kanske kunna säga..


Alldeles för mycket politik i klättring för min del!

Pseudo prestationer är det inte vad vi alla gör lite till mans ibland?
Fundering
Är det god stil att klättra en halv bigwall och säga att man klättrat turen därför att man gjort den hårdaste repan!?
och det ändå är ointressant att göra övre delen för att den är för lös, lätt etc
Ett exempel skulle kunna vara American Direct på Drun där de flesta klättrar till klämblocket och firar av så de slipper klättra med storskor stegjärn etc vilket gör det till en helt annan tur, att det är vildare oftast isigare och betydligt seriösare på övre delen är ju inte helt ointressant eller? Andra exempel skulle kunna vara Cima Grande & Ovest
och så vidare...........

Hur mycket lättare/hårdare kan den osäkrade 6a/b repan efter 2 dagar på väggen lätt frusen, dehydrerad och lite lagom trött efter klättrat 20 talet repor än när man kom varm utvilad och klättrade den välsäkrade borrbultade 7b/c repan efter 2-3 repor dag 1 på en annan mer prestigefylld tur som man bara gjorde till hälften?

Är det skillnad på stil att betala en guide och klättra låt säga American Direct igen och därmed veta att man alltid kommer ligga rätt på turen och att guiden kan ta de hårda reporna om det kniper mot att vara 2-3 personer som klättrar den utan att tidigare varit på berget och kanske ligga på sin gräns? alla har ju klättrat turen är det någon skillnad och skall man redogöra att man klättart turen med guide om så är fallet?
Vad vet jag?

Klättra och ha kul är mitt tips!
 
Varför är det så speciellt med turism i himalaya? Folk turistar även i alperna med guider och utsätter sig själv och andra för fara osv.

För min del får folk göra hur de vill :)

Precis.
Vem ska bestämma var gränsen går för när det är accepterat med guidade turer i expeditionsstil, eller guidade turer överhuvudtaget? Det i sig är ju en stil även om den inte överensstämmer med TS ideal om hur ett berg bör bestigas.
Om en bestigning är gjord i en viss stil är bara intressant för ett fåtal inbitna klättrare. För den stora massan är det prestationen att tagit sig till toppen som är imponerande inte om det gjordes på egen hand eller med bärare. Tom som nån skrev att för många så är det ett äventyr och en enorm prestation att ta sig till tex BC på Everest.

I övrigt måste jag hålla med om att det är en av de klokaste trådarna jag läst i forumen.
 
Finns säkert en del personer som anser att de har klättrat hela repan när de i själva verket har bailat när det blir isigt, lätt klättring eller andra hinder kommer i deras väg. Frågan är väl snarare om det var ”toppen” som var målet eller att klättra så långt dem kunde utan storskor, tekniskt etc. De flesta hade nog, med bortsett från några undantag berättat att de inte hade avsikt att klättra hela repan och tänkte fira av vid tex klämblocket eller hoppa den lätta delen utan att försköna historien.

Hela frågan handlar om ärligher, rätt fakta och ta prestationen för vad den faktiskt är. Klättring är så mycket mer än att nå toppen till varje pris eller framstå bättre i andras ögon.

Klättra med guide (vän eller betald) eller bli ”uppdragen” av en guide är stor skillnad. Vad är skillnaden på att betala en guide och leda flera av reporna själv eller ta med en ropegun i replaget som kan pressa där det blir svårt eller ligger över ens egen nivå? Finns beskrivningar av kända klättringar där en av dem tog flera av de svåra replängderna. Är det fel då av den som tvåade att hävda att ha gjort leden?
 
Senast ändrad:
Jag tror att stora massan har väldigt lätt att förstå vad en bärare är, och vad en guide är. En närvaro av guide eller bärare är väl knappast något som lockar sponsorer?
 
Jag tror att stora massan har väldigt lätt att förstå vad en bärare är, och vad en guide är. En närvaro av guide eller bärare är väl knappast något som lockar sponsorer?

Nja. Om man använder guide eller är en storfuskare i största allmänhet är sekundärt för sponsorer. Det har vi väl flera lysande exempel på.
 
Precis.
Om en bestigning är gjord i en viss stil är bara intressant för ett fåtal inbitna klättrare. För den stora massan är det prestationen att tagit sig till toppen som är imponerande inte om det gjordes på egen hand eller med bärare. Tom som nån skrev att för många så är det ett äventyr och en enorm prestation att ta sig till tex BC på Everest.

För mig vore det en prestation att hoppa 1.50 m i höjdhopp. Om två sherpas hjälpte mig så skulle jag kanske klara 1.70. Men jag skulle inte åka på föreläsarturne efteråt. Riktiga höjdhoppare skulle ta det illa. Poängen, som jag tror de flesta här är med på, är inte att det är förbjudet med guide eller bärare, bara att det är en prestation på korpnivå och inte världsklass. Man klättrar på den nivå man trivs med. Men man bör inte glida runt och kalla sig ledande alpinist om man inte drar lasset själv. Detsamma gäller förstås om man har en ropegun. Bara man är ärlig så är det fritt fram.
 
Ärlighet och ödmjukhet räcker långt. Samt lite känsla för vad som är värt olika former uppmärksamhet.

Nu ska man väl dock ha klart för sig att det bland "ödmjuka" klättrare finns gott om snartstuckna sådana också. Bland de beryktade "äventyrarna" som breder ut sig i tv-soffor och föreläsningssalar finns väl en och annan som gott skulle kunna nöja sig med att uppdatera sin FB-sida när de gör saker, men det finns nog också en och annan som fått mycket och envis kritik trots att han/hon inte redovisat nånting felaktigt eller egentligen inte slagit sig för bröstet. Jag tycker inte det finns nån "fel" stil, men din beskrivning ovan med höjdhopp är utmärkt tydlig.

Sen är det kanske så att om man göra nåt som ger lite bra bilder, så kanske det hänt att någon bara nämnt det försiktigt, men sedan "hamnat" i nån slags rubriktörstande mediadrev, där det lätt gått att få mycket press, även om det kanske inte från början varit avsikten.
Som vanligt har man väl ett "ansvar" som läsare också, om man hetsade upp sig för alla pseudonyheter som presenteras, så skulle man ju aldrig få en lugn stund.
 
Nja. Om man använder guide eller är en storfuskare i största allmänhet är sekundärt för sponsorer. Det har vi väl flera lysande exempel på.
Jag tror faktisk inte det är sekundärt för sponsorer. Däremot tror jag att sponsorer har ett vist behov av projekt som uppnår sina mål och lyckas, för det är med och främjar varumärket och har större chans att nå ut i media.Att sen det är gjort i sämre stil är en avvägning där jag tror att den stora del av konsumenterna bryr sig och kan mindre. Därmed inte sagt att något är rätt eller fel.

Men sponsorerna tror jag i allmänhet är rätt kunniga dock med en annan målsättning än att i första hand främja god stil inom klättringen utan främja varumärket och öka omsättningen. Och det går såklart att använda sig av denna målsättningen inom företagen som äventyrare.

Det i sin tur är en avvägning man själv får göra och ett val huruvida man vill ha den typen av sponsorer. I min naivitet tror jag faktisk att många sponsorer väljer att stötta båda typerna av projekt eftersom de vet att det finns olika marknadssegment, och behöver bygga varumärke inom flera.
 
Jag tror faktisk inte det är sekundärt för sponsorer. Däremot tror jag att sponsorer har ett vist behov av projekt som uppnår sina mål och lyckas, för det är med och främjar varumärket och har större chans att nå ut i media.Att sen det är gjort i sämre stil är en avvägning där jag tror att den stora del av konsumenterna bryr sig och kan mindre. Därmed inte sagt att något är rätt eller fel.

Men sponsorerna tror jag i allmänhet är rätt kunniga dock med en annan målsättning än att i första hand främja god stil inom klättringen utan främja varumärket och öka omsättningen. Och det går såklart att använda sig av denna målsättningen inom företagen som äventyrare.

Det i sin tur är en avvägning man själv får göra och ett val huruvida man vill ha den typen av sponsorer. I min naivitet tror jag faktisk att många sponsorer väljer att stötta båda typerna av projekt eftersom de vet att det finns olika marknadssegment, och behöver bygga varumärke inom flera.

Håller inte med. Storsponsorerna i Pole2pole expeditionen hade noll koll eller så spelade de bara dum. Deras svar på kritiken som flera skickade var ett skämt och då handlade det ändå om Carlsberg, Audi. Så för att få spons måste du först och främst vara en duktig säljare och entreprenör precis som Sträng och JEN är.
 
Jag har verkligen aldrig gjort nånting med sponsorstöd.

Det går dock att föreställa sig att man skulle kunna resonera inför nån form av försök, om hur man först ska försöka göra den i bästa stil - men om det är omöjligt övergå till nån annan "sämre", men ändå acceptabel stil för att ändå kunna rapportera en bestigning.

Det är inte helt olikt vardagsklättring, där man kanske inleder med ett OS-försök, och om man kör fast, och inte faller av men känner att man inte kan komma vidare, ropar ned att man övergår till flash - för att få beta.

Om det ändå tar stopp så kanske man faller, och/eller drar i en slinga, för att åtminstone försöka sortera ut nåt move och så småningom kunna redpointa. Jag tappar ofta sugen om jag inte kommer upp utan "fusk" men det beror inte på hög moral utan snarare på dålig arbetsmoral tycker jag.

Kanske är det bland sponsrade expeditioner rätt vanligt med åtminstone en plan B om man inte lyckas med det man önskar högst. Jag ser inget hemskt i det, och föreställer mig att en sponsor som verkligen satsat lite kan komma med sådan önskemål.
Sen är det förstås upp till var och en att avgöra om den ev lite sämre prestationen är värd att rapportera. Man får väl dock vara lite mer återhållsam med superlativen i en sån sits.
 
Rent allmänt anser jag att det är OK att ta till i princip alla hjälpmedel (inom ett "inte störa, inte förstöra"-resonemang). Sedan är det helt OK att hojta från morgonsofforna så länge man gör detta på ett sanningsenligt sätt.

Det är i mina ögon inte fel att marknadsföra sig själv. Om nån trots att den inte var "bäst" på att klättra får spons så varför inte? Så länge den var uppriktig med hur expeditionen genomfördes är det ju ingen annans problem. Personen var väl bara bättre på att tala för sig/var snyggare/la mer tid på att ragga sponsorer än en bättre klättrare som inte har sponsorer.
 
...då handlade det ändå om Carlsberg, Audi.
Ok, det kanske inte är den typen av sponsorer som jag anser vara kunniga på området, utan mer de som tillverkar eller är aktiva inom friluftssegmentet.

Så för att få spons måste du först och främst vara en duktig säljare och entreprenör...
Klart som tusan att du måste vara. Frågar du inte, får du inget. Levererar du inte på något sätt, får du inget andra gången.

Jag imponeras inte själv det minsta av dessa såkallade expeditioner som mest verkar vara intensiv marknadsföring. Jag försöker bara förstå varför det blir som det blir. Men som tidigare konstaterat, så behövs det synliga alpina förebilder som klättrar i god stil för att det ska bli intressant för den stora massan. Och vill vi helst hålla på lite för oss själva, ja då blir det också så. Inget fel i det, tvärtom...
 

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg