Paddelteknik vs teknisk paddling - eller en dåres försvarstal

[sladdis]

För att förtydliga detta med sittbrunnen på Olas Xplore:
Kåre, tycker du möjligen att det ser ut att vara litet sittbrunnshål? Är det därför du frågade?

Möjligt att det ser ut på bilden som om det är litet sittbrunnshål, men det är det alltså inte, absolut inte, beror nog på kameravinkeln, det är ett stort o väl tilltaget sittbrunnshål med stödvingar för låren. Definitivt inte krångligt att ta sig i eller ur. Jag är 183 cm och jag behövde bara hasa upp en aning ur sitsen för att knäna ska komma fritt upp genom främre delen av sittbrunsöppningen, personer kortare än 180 (med samma benproportioner som jag förståss..) kan troligen få upp/ur benen utan att hasa upp på bakre sittbrunnskanten.
/Jörgen

 

[K-Anka]

"Att komma i och ur innebär ingen skillnad. Det går fort att lära sig glida upp och ner från akterdäck med lite stöd i paddeln. Jag har paddlat med litet sittbrunnshål i fem år och har aldrig varit den som sinkat gruppen vid i- och urstigning oavsett hur det ser ut vid den tilltänkta landningsplatsen.[/QUOTE]"

Jag antar att det går smidigt att klämma på ett par gummistövlar och kliva ut bland hala stenar hur bra som hällst även vid lite sjögång som här i trakterna. ;-)

Kåre

 

[peter1959]

De där med paddelteknik är väl som att vandra,
sätter man fötterna på rätt ställen så går (?) allt bättre.

1. Olika steglängder på olika underlag.

2. Justering av vinkeln på fötterna/foten vid lutande underlag.

3. Ha rätt grepp, mönster på sulan för de olika underlagen man ska vandra på, is,berg etc.
kanske sätta dit dubbar vid långfärd på hal is.

4. Placera foten på rätt punkt framför en, tex en tuva, gren, etc för att inte sjunka ner om det är en blöt mosse, sätta foten på sträva ställen vid halka, osv.

5. Gå slingrande framåt för att komma högre, istället för att gå rakt uppåt, samma nedåt.

6. Ta småsteg när det är brant, även när det är nerför.

Placera paddeln(olika sorter) o farkosten( olika sorter) på effektivast sätt för att nå sitt mål, ( under olika förhållanden) det finns det nog olika åsikter om i det oändliga, vilket är tur, vad ska vi annars käbbla om ? God tur !

 

[Erik_H_E]

Optimal frekvens - än en gång.

(Det här intresserar antagligen bara riktigt insnöande teknik- och teorinördar, som undertecknad)

Nu måste jag erkänna att jag inte är så säker -- någon fysiologiexpert är jag definitivt inte. 60 är ett talvärde jag sett någonstans, men jag minns inte mer var. Och visst kan det hända att det var 60 drag snarare än dragpar -- mitt minne är inte alltid så pålitligt.

Kunde inte släppa det här med den optimala frekvensen, så till slut gav jag mig ut på nätet och rotate tills jag hittade en gammal (1922) men tämligen intressant artikel: The maximum work and mechanical efficiency of human muscles and their most economical speed av A. V. Hill.

Hill har mätt arbetet som funktion av motståndet, för en försöksperson som drar i ett snöre för att sätta ett svänghjul i rörelse. Utgående från detta har han sedan räknat ut musklernas verkningsgrad som funktion av kontraktionstiden, och kommit fram till att den optimala tiden är en knapp sekund.

Frågan är sedan hur detta skall tolkas för en paddlare. Är det som skall ske på en knapp sekund ett paddeldrag, eller ett paddeldragspar? I ingetdera fallet gör någon enskild muskel mer än en kontraktion. Men i fallet paddeldragspar görs ändå två kontraktioner; först på ena sidan, och sedan på den andra. Min intuitiva tolkning skulle därför vara att det är ett paddeldrag som skall ta en knapp sekund, inte ett dragpar. Detta skulle ge os en maximal frekvens på dryga 30 dragpar per minut, vilket får det av mig angivna värdet på 60 att förefalla grovt överdrivet.

Å andra sidan borde ju samma gälla cyklister; en kontraktion = trampa ner en gång = halvt varv => maximal frekvens drygt 30 varv/min även här. Ändå nämner Hill en annan undersökning som mätt den optimala frekvensen för cyklister till ca 70 varv/min, och konstaterar glatt att detta resultat är i god överensstämmelse med hans, så kanske det är ett helt "varv" (från en kontraktions början till nästa kontraktions början i samma muskel) som skall ta en knapp sekund trots allt. I såfall skulle mitt tidigare angivna värde på 60 "varv" i minuten komma ganska nära.

En annan datapunkt, som pekar mot den senare tolkningen hittades i bokhyllan på sommarstugan: "Melontavalmennuksen käsikirja" ("Paddlingsträningens handbok") av Risto Lehtinen, ett slutarbete från Finlands Idrottsinstitut från år 1991. Här uppges, utan desto vidare analys, att frekvensen för herr-eliten på 500 m är 60 dragpar/min. (Strikt taget nämns varken ordet "herrar" eller "elit", men tiden anges till 1:40, vilket innebär att det är ungefär det det är frågan om).

I det här skedet skulle jag kanske triumferande kunna ropa "Hurra! Jag hade rätt!". Desvärre är Hill elak nog att sticka ett litet hål på min triumf. Han nämner att denna optimala kontraktionstid på en knapp sekund gäller då försökspersonerna drog med all kraft. Sedan resonerar han sig fram till att den mest optimala frekvensen då man drar med mindre än full kraft blir lägre. ~70 dragpar/min skulle i så fall vara optimalt bara på sträckor tillräkligt korta för att man skall orka dra med full kraft. Detta är i ganska god överensstämmelse med 60 dragpar/min 500 m (lite för långt för att man skall orka dra med riktigt full kraft hela vägen), och de ~53 dragpar som nämndes här i tråden för 1000 m -- ännu mindre andel av maxkraft, och ännu lägre varv. De 25-30 dragpar/min som någon nämnde för eskimoerna passar också in, om vi antar att det gäller för marshtakt under längre jaktturer, snarare än korta spurter.

Någon som har koll på vad eliten håller för frekvens på 200 m, 5000 m, respektive maraton?

 

[Mats Bengtsson]

(Det här intresserar antagligen bara riktigt insnöande teknik- och teorinördar, som undertecknad)



Kunde inte släppa det här med den optimala frekvensen, så till slut gav jag mig ut på nätet och rotate tills jag hittade en gammal (1922) men tämligen intressant artikel: The maximum work and mechanical efficiency of human muscles and their most economical speed av A. V. Hill.

Hill har mätt arbetet som funktion av motståndet, för en försöksperson som drar i ett snöre för att sätta ett svänghjul i rörelse. Utgående från detta har han sedan räknat ut musklernas verkningsgrad som funktion av kontraktionstiden, och kommit fram till att den optimala tiden är en knapp sekund.

Frågan är sedan hur detta skall tolkas för en paddlare. Är det som skall ske på en knapp sekund ett paddeldrag, eller ett paddeldragspar? I ingetdera fallet gör någon enskild muskel mer än en kontraktion. Men i fallet paddeldragspar görs ändå två kontraktioner; först på ena sidan, och sedan på den andra. Min intuitiva tolkning skulle därför vara att det är ett paddeldrag som skall ta en knapp sekund, inte ett dragpar. Detta skulle ge os en maximal frekvens på dryga 30 dragpar per minut, vilket får det av mig angivna värdet på 60 att förefalla grovt överdrivet.

Å andra sidan borde ju samma gälla cyklister; en kontraktion = trampa ner en gång = halvt varv => maximal frekvens drygt 30 varv/min även här. Ändå nämner Hill en annan undersökning som mätt den optimala frekvensen för cyklister till ca 70 varv/min, och konstaterar glatt att detta resultat är i god överensstämmelse med hans, så kanske det är ett helt "varv" (från en kontraktions början till nästa kontraktions början i samma muskel) som skall ta en knapp sekund trots allt. I såfall skulle mitt tidigare angivna värde på 60 "varv" i minuten komma ganska nära.

En annan datapunkt, som pekar mot den senare tolkningen hittades i bokhyllan på sommarstugan: "Melontavalmennuksen käsikirja" ("Paddlingsträningens handbok") av Risto Lehtinen, ett slutarbete från Finlands Idrottsinstitut från år 1991. Här uppges, utan desto vidare analys, att frekvensen för herr-eliten på 500 m är 60 dragpar/min. (Strikt taget nämns varken ordet "herrar" eller "elit", men tiden anges till 1:40, vilket innebär att det är ungefär det det är frågan om).

I det här skedet skulle jag kanske triumferande kunna ropa "Hurra! Jag hade rätt!". Desvärre är Hill elak nog att sticka ett litet hål på min triumf. Han nämner att denna optimala kontraktionstid på en knapp sekund gäller då försökspersonerna drog med all kraft. Sedan resonerar han sig fram till att den mest optimala frekvensen då man drar med mindre än full kraft blir lägre. ~70 dragpar/min skulle i så fall vara optimalt bara på sträckor tillräkligt korta för att man skall orka dra med full kraft. Detta är i ganska god överensstämmelse med 60 dragpar/min 500 m (lite för långt för att man skall orka dra med riktigt full kraft hela vägen), och de ~53 dragpar som nämndes här i tråden för 1000 m -- ännu mindre andel av maxkraft, och ännu lägre varv. De 25-30 dragpar/min som någon nämnde för eskimoerna passar också in, om vi antar att det gäller för marshtakt under längre jaktturer, snarare än korta spurter.

Någon som har koll på vad eliten håller för frekvens på 200 m, 5000 m, respektive maraton?

Om vi börjar med 1922, så sitter vi inte med elektroniska stoppur. Vi pratar närmast om en sekund kontra 1.5 sekund kontra 0.5 sekund. Bättre mätt än så skulle vara orealistiskt då vi pratar om en mätt rörelse. Vidare är muskelkontraktionstiden för en muskel. Vid paddling skulle det innebära ett paddeldrag på ena sidan.

Att tolkningen skulle kunna tas till fullbordade dragpar för att det är två muskler som arbetar går inte att läsa in i studien, snarare tvärtom. Det du gör med den tolkningen är att säger att ena paddeldraget skall göras på en halv sekund, det vill säga kontraktionen på den sidan skall göras på en halv sekund, det vill säga förkastar studien du anser dig stödja din teori på.

Studien leder till runt 30 fullbordade dubbeslidiga paddeltag i minuten. Tar vi sedan till upplösningen så är det plus minus 50 procent. Det vill säga mellan 15 och 45 fullbordade paddledrag i minuten.

Så för det första inget som stödjer dina andra observationer, för det andra inget som innehåller en noggranhet i närheten av vad du vill uppnå.

--- Mats ---

 

[Björn T]

"Jag antar att det går smidigt att klämma på ett par gummistövlar och kliva ut bland hala stenar hur bra som hällst även vid lite sjögång som här i trakterna. ;-)
Kåre

Där jag paddlar finns både klippor, hala stenar och sjögång - men gummistövlar använder jag aldrig vid paddling. Tycker det finns mer lämpliga fotbeklädnader för paddling...

Björn

 

[torger]

Där jag paddlar finns både klippor, hala stenar och sjögång - men gummistövlar använder jag aldrig vid paddling. Tycker det finns mer lämpliga fotbeklädnader för paddling...

Björn

...men det är hemligt vilka de är...? ;-)

 

[Erik_H_E]

Om vi börjar med 1922, så sitter vi inte med elektroniska stoppur. Vi pratar närmast om en sekund kontra 1.5 sekund kontra 0.5 sekund. Bättre mätt än så skulle vara orealistiskt då vi pratar om en mätt rörelse. Vidare är muskelkontraktionstiden för en muskel. Vid paddling skulle det innebära ett paddeldrag på ena sidan.

Ja, fast nu mätte de ju inte kontraktionstiden på det viset, så noggranheten för deras klockor är ganska irrelevant.

Att tolkningen skulle kunna tas till fullbordade dragpar för att det är två muskler som arbetar går inte att läsa in i studien, snarare tvärtom. Det du gör med den tolkningen är att säger att ena paddeldraget skall göras på en halv sekund, det vill säga kontraktionen på den sidan skall göras på en halv sekund, det vill säga förkastar studien du anser dig stödja din teori på.

Studien leder till runt 30 fullbordade dubbeslidiga paddeltag i minuten.

Ja, det var ju den tolkningen jag också tycker är den naturliga. Den intressanta poängen är ju att Hill själv verkar vara av annan åsikt.

 

[PS-VKF]

Där jag paddlar finns både klippor, hala stenar och sjögång - men gummistövlar använder jag aldrig vid paddling. Tycker det finns mer lämpliga fotbeklädnader för paddling...

Björn

Jag antar att Kåre vill ha sagt att beroende på vilken sittbrunn man har är det olika svårt att sätta på sig t.ex. ett par gummistövlar.

När det inte är så kallt paddlar jag själv barfota, men innan jag går ur kajaken drar jag alltid på ett par neoprenskor för att inte göra mig illa och för att få bättre fäste.

 

[rija]

byta om till gummistövlar vid ilandstigning? Håller med Björn m.fl. nog finns det lämpligare fotbeklädnader att ha på vid i och urstigning. Nog för att jag ofta har med gummistövlar på en tur men de tillhör ju de persedlar som alltid ska vara 100% torra (inuti).

Att ha sina stövlar i sittbrunnen där det alltid blir lite vatten som skvalpar efterhand känns inte som en hit för mig i alla fall. Eller för att inte tala om det Kåre anger som argument för att byta till stövlar, kliva bland stenar i lite sjögång, risken att man då vattenfyller en stövel där man kliver runt är ju ganska stor. Och då är ju stövlarna blöta resten av turen...

Kan för övrigt nämna att jag i samma typ av kajak som den bilden obehindrat byter fotbeklädnad sittande i kajaken och jag är 183 cm

 

[Björn T]

...men det är hemligt vilka de är...? ;-)

Stryktåliga fotsulor, härdade av idogt barfotagående är favoriten - suveränt grepp på alla underlag, formfaktor med oöverträffad anpassning efter underlaget, luftigt och välventilerat, en djupt tillfredsställande direktkontakt med terra firma, tåliga mot havstulpaner, snäckskal och glasbitar och dessutom självreparerande ;-)

Kanske ska tillägga, för undvikande av missförstånd, att det under vintermånaderna sitter ett par högskaftade neoprenboots på fötterna.

 

[klippen]

"Have you ever tried acting, dear boy?"

En förmodligen helt apokryfisk historia om Dustin Hoffman och Sir Laurence Olivier vid inspelningarna av Maratonmannen känns ha bäringar på denna tråd och diskussionen i densamma.

Vid ett tillfälle under inspelningarna så berättade Dustin Hoffman för "his Lordship" om hur han förberedde sig för att hans rollgestaltning skulle bli övertygande. Efter att ha lyssnat på detta så svarade Sir Laurence: "Have you ever tried acting, dear boy?"

Och är det inte så att man blir bättre på det man gör om man gör det ofta?