Olycka på Mälaren

[Staffan Andersson]

Det jag noterade var att hon ju själv verkar "söka faran", eller så ignorerar hon den. Skriver hon inte att hon tar på sig pannlampan och åker på Edsviken en sen kväll? Ensam för jag förmoda.

Hon själv ja, inte den olycksdrabbade gruppen.
[Ändrat av öringen 2006-02-01 kl 11:02]

 

[GustavOh]

Jag tycker du ska ta och läsa hennes krönika en gång till. Om du kan peka ut den mening där hon skriver att precis den olycksdrabbade gruppen sökte upp faran, så låt oss andra få ta del av det är du snäll.

Jag har inte pappersupplagan tillgänglig, och krönikan ligger (tack och lov) inte på nätet, så det får vänta.

Men min reaktion när jag läste den var definitivt att hon skrev a propos olyckan om hur skridskoåkare sökte upp faran.
Jag tog illa vid mig. Inte av nån lojalitet mot sssk (jag är medlem men alldeles för ny för att känna klubben) utan för att jag helt enkelt tyckte att den var okänslig mot de individer som drabbades.

 

[Staffan Andersson]

Men min reaktion när jag läste den var definitivt att hon skrev a propos olyckan om hur skridskoåkare sökte upp faran.

Hon skriver med anledning av olyckan, det är sant. Men hon skriver inte specifikt om den.

Jag tog illa vid mig.

En fullt normal och förståelig reaktion.

 

[hakan_l_borg]

Statistik

När jag igår blev uppringd av en reporter från Vestmanlands Läns Tidning hade hon inte förstått att av de 29 isolyckorna 2005 var bara en bråkdel i samband med långfärdsskridskoåkning. Det är visserligen en mycket klen tröst, men jag vill ändå påpeka detta om det nu är andra som också missförstått statistiken.

I tidigare trådar har jag tittat på SLS statistik flera år bakåt, och det är mycket riktigt som du säger. Med tillägget att av "skridskoolyckorna" är det väldigt många äldre ensamåkande herrar som dör på isen.

Men när man pratar statistik måste jag vända mig mot en sak som många tar upp: "100 år av olycksfritt åkande" betyder egentligen ingenting eftersom det på de kanske 5-6 senaste åren varit en formidabel explosion inom långfärdsskridskoåkning av nya utövare. Askö och Ridön kan (säger kan) vara symptom på att något i den gamla traditionen av turåkning måste ändras, helt enkelt därför att förhållanden ändrats numera då vi nu går mot "breddidrott".

När man såg bilderna från Askö häromåret och nu hörde om Ridönolyckan så reagerade jag på att det var väldigt många personer som behövde hjälp samtidigt. Oavsett hur själva olyckan gick till så blir det en vansklig räddningsoperation just för att många ligger i vattnet samtidigt. Däri ligger nog utmaningen: Olyckor händer, det ligger i sportens natur. Men när olyckan är framme: Vad göra?

 

[tiddelipom]

Så om jag har uppfattat dig rätt så ska du här på utsidan kunna diskutera/framföra åsikter etc om olyckan, men en journalist på en tidning ska inte ha samma möjlighet?

Oavsett om det sker på utsidan eller i en tidning är det respektlöst mot de förolyckade, deras anhöriga och övriga åkare på turen att börja spekulera i om dom söker upp faran etc. I synnerhet i en ton som får det att låta som "skyll er själva". I synnerhet när skribenten blandar ihop ett ödesdigert misstag med ansvarslöst beteende.

Dn har en "läsarombudsman" Kontaktas på ombudsman@dn.se

Jag tycker du ska ta och läsa hennes krönika en gång till. Om du kan peka ut den mening där hon skriver att precis den olycksdrabbade gruppen sökte upp faran, så låt oss andra få ta del av det är du snäll.

Först (som svar på din fråga Staffan), ja , jag tycker att det är en gradskillnad i om man diskuterar frågor i ett forum där syftet är att diskutera olika frågor och där möjligheten till en snabb reaktion och återkoppling från samtliga läsare finns, där samtliga andra läsare har möjlighet att omedelbart ta del av samtliga åsikter. Detta är inte fallet med en av landets största dagstidningar där möjligheten att få in en debattartikel i frågan dels är liten och om detta sker publiceras långt senare.
Oberoende av om det sker på utsidan eller i dagspressen så anser jag att det är respektlöst och osmakligt att på detta sätt spekulera i om de som var med om olyckan sökte faran, innan tillförlitlig fakta finns.

Angående Staffans synpunkter avseende att just den olycksdrabbade gruppen inte anges direkt så är detta just en ganska vanlig retoriskt tillvägagångssätt. En aktuell nyhet kommenteras i spekulerande ordalag där det för varje läsare framgår tydligt vilken koppling som avses, eller i vart fall bör framstå för skribenten att så ska ske. I artikeln som publiceras tre dagar efter olyckan anges klubben de drabbade kom ifrån, platsen för olyckan anges samtidigt som hon antyder att man sökt faran ... "Det är urgulligt och bra för folkhälsan med en massa skridskoåkare på Mälaren, men omedvetet gör det att de som var där först måste söka nya jaktmarker." ... " .. vill tänja på gränserna, upptäcka mer, lära mer. Att plurra på riktigt blir ett måste för att stiga i graderna, ... " etc. etc.
Visst är det ständigt angeläget att diskutera felaktiga och farliga attityder inom skridskoklubbar (kanotklubbar, skidklubbar etc.) men att genom osakliga, respektlösa och direkt felaktiga argument och utsagor dra alla över en kam bidrar långtifrån till en saklig debatt. Att ge sig på en klubb med 13 000 medlemmar och genom påstå att deras medlemmar representerar en attityd där det viktiga är att leka med faran är osakligt och direkt osmakligt ... oberoende av om det gäller SSSK eller någon annan klubb.

I och med att det är SSSK som står i centrum för denna högst osakliga kritik så blir det givetvis lätt ett försvar just för denna klubb vilket får det att framstå som att medlemmarna är lätt att irritera. Men detta gäller oberoende av namnet på klubben. Jag är i och för sig själv medlem i SSSK men mer aktiv i FF m.fl. och jag har inte upplevt någon större skillnad i attityder mellan dessa. Säkerhetstänkandet inom SSSK har jag upplevt som möjligen snäppet högre.
Sakliga debatter är alltid välkomna men när argumentationen sker med direkta osakligheter och lättköpta retoriska grepp som innehåller direkta felaktigheter och i vissa fall osmakligheter ger detta långtifrån någon posiv påverkan på de delar som eventuellt är fel och bör påverkas.

 

[Staffan Andersson]

I och med att det är SSSK som står i centrum för denna högst osakliga kritik så blir det givetvis lätt ett försvar just för denna klubb vilket får det att framstå som att medlemmarna är lätt att irritera.

Inte på ett enda ställe skriver Ulrika By specifikt om den olycksdrabbade gruppen. Det är knappast något retoriskt grepp från min sida. Istället tror jag att du retar dig på att krönikan kommer så snart efter olyckan plus det faktum att hon skriver lite provocerande om SSSK :

" Det kittlar ju trots allt lite att ha ett rykte som föregår en"

"...som om den vore ett slags isarnas frimurarloge"

" lagom hemlig och har inträdeskrav med närmast rituella inslag"

"att plurra på riktigt blir ett måste för att stiga i graderna..."

"I klubbar som SSSK utvecklas normer som alla ser men ingen öppet pratar om"

"Är man med i den exklusiva klubben så är man - och då är det lätt att basala regler som " är du osäker - vänd om" ( finns på klubbens hemsida) kommer på skam"

Den som känner sig personligt påhoppad av ovanstående kanske ska fundera på sina egna attityder/åsikter istället för att hoppa på den som påpekar det?

 

[kuma]

Alla som är med i någon klubb av vilket slag som helst som blir kritiserad reagerar väl. Framförallt som man uplever kritiken som felaktigt och djupt orättvis. Dessutom utan att kritiker känner till fakta om olyckan eller klubben.

Vad Ulrika By skriver får mig att känna stor olust.
Hon tar olyckan (givetvis utan att direkt referera till den) som intäkt för att giftigt spy sin galla över SSSK. Kolumnen leder ingen vart. Ingenting om säkerhetsarbetet, utredningen etc bara skitsnack om SSSK.
Hon verkar själv inte vara medlem eller ha någon verklig kunskap om klubben, men någon slags avundsjuka lyser ju fram ordentligt.
Ulrika By skriver att SSSK är en slags isarnas frimurarloge, lite lagom hemlig och har inträdeskrav med vissa närmast rituella inslag. Vilka rituella inslag då ? Köpa biljett ? Välkommenträff ? Välkommentur ? Kunna åka i grupp 5 tempo ? Ha rätt utrustning och kunna använda den ?
Det är ju faktiskt "bara" vad som krävs idag.
I nästa stycke skriver hon att medlemsutvecklingen för klubben varit explosiv de sista åren. Jag får inte ihop det med exklusivitetsstämpeln och frimurarritualerna. Verkar ju snarare som SSSK verkligen är en breddklubb, och så är det ju vet vi alla som är med.
Att SSSK har varit inblandad i de två stora incidenter som skett med långfärdsåkning på senare år har ju framförallt att göra med att man har absolut flest personer ute på isarna en skridskodag. 13000 medlemmar och kanske 400 personer ute på organiserad tur en bra skridskodag plus ganska många medlemmar på lysturer och privatturer. Risken är således stor att om något händer, är SSSK inblandad, helt enkelt för att man är ute med många grupper och personer.

Hon skriver att normen i SSSK är att tänja på gränserna och att plurra på riktigt är ett måste för att stiga i graderna. Tror mig veta att det inte är ett krav för att gå ledarkursen att ha plurrat på riktigt (mer än övningsplurrning som måste anses vara ett grundkrav) och inte får man några brons, silver, guld märken för antal plurrningar. Kort sagt skitsnack.
Den som verkligen kan läsa isen och undvika plurrningar trots många år som färdledare är givetvis mer beundrad än den som plurrar ofta (känner inte till någon ledare i SSSK som skulle ha ett sådant
negativt "plurrningsrykte").

Allt det här har ju dessutom antagligen ingenting att
göra med olyckan alls. Det faktum att så många plurrade har med all säkerhet inte att göra med att man ville testa gränserna och ta sig över någon särskilt osäker is och inte ha något emot et och annat plurr för "att stiga i graderna".

När Ulrika By själv dessutom säger att hon åker med pannlampa på Edsviken själv på kvällen visar det bara på hennes dumhet. Jag har själv varit med om att dra upp en dam från en vak (vanliga svagheten vid Borgensundet) på Edsviksslingan. Det var på dagen med gott om folk som kunde hjälpa men hur är det på kvällen. Tvivlar dessutom på att Ulrika By hade ryggsäck och full säkerhetsutrustning som man skall ha även på plogade banor.

Är själv ganska ny medlem (andra säsongen) och har slagits av den professionalism, kamratanda, och resurser som finns i SSSK trots att föreningen har svällt så mycket under senare år och bygger helt på ideellt arbete.
Att åka långfärsskridskor med SSSK (eller F&S, FF) är ingen extremsport (titta på medelåldern) utan en mycket säker sport. Jämför med skidåkning (även i pist), skoteråkning, bilåkning, eller nästan vad som helst.

 

[Fjärdebrunn]

Jag tyckte artikeln var ganska larvig. Detta för att:

- Hon just lyfte fram SSSK som en frimurarloge och titta vad balla jag kan om dem!

- Hon fick fram att hon minsann var en insider som är så cool att hon ensam kör pannlampa på edsviken. Här ska ingen komma å tro att jag inte vet vad jag snackar om.

Det jag jag tycker om möjligt är beklämmande är att hon måste använda en mycket tragisk olycka för att få spaltutrymme för sitt självhävdelsebehov.

Snälla SSSK, gå inte i svaromål, det blir bara lebrottning i dypölen.
/Oscar

 

[kr-val]

Snälla SSSK, gå inte i svaromål, det blir bara lebrottning i dypölen.

Det tråkiga med artikeln är att allmänheten får en uppfattning att skridskoåkare söker fara. Jag fick själv reda på artikeln när jag lämnade barnen i morse och en mamma sa något om att "jasså är du en sådan som söker faror". Om inte någon svarar kommer denna syn att förstärkas bland allmänheten.

 

[Fjärdebrunn]

Snälla SSSK, gå inte i svaromål, det blir bara lebrottning i dypölen.

Det tråkiga med artikeln är att allmänheten får en uppfattning att skridskoåkare söker fara. Jag fick själv reda på artikeln när jag lämnade barnen i morse och en mamma sa något om att "jasså är du en sådan som söker faror". Om inte någon svarar kommer denna syn att förstärkas bland allmänheten.

Det hoppas jag att SSSK givet situationen kan få utrymme för, utan att göra det i termer av mothugg avseende krönikan.

 

[Mezzner]

Det verkar vara gott om ömma tår här.

Flera gånger har det jämförts med extremsporter, och just med anledning av att det skulle vara en orättvis jämförelse.

Jag anser inte att jag tar större risker när jag klättrar än när jag åker skridskor. Fast inte blir jag sur om nån kallar klättring för en sport för dårar.

Jag tror att man är farligt ute om man till varje pris vill hävda att långfärdsskridsko på exempelvis de ställen som SSSK åker, är väldigt säkert och bergsklättring generellt relativt livsfarligt.

Jag tycker dock inte att den diskussionen hör hemma i den här tråden och läser hellre den lite argumentativa diskussionen i någon av de andra skridskotrådarna.

 

[avslutatmedlemskap1004]

Om jag efter att ha läst artikeln i DN vågar mig på en tolkning av författarinnans avsikter verkar hon vilja göra upp med vad hon kallar flockbeteendet inom SSSK som enligt henne innebär att medlemmar inte ifrågasätter ledarnas ibland tveksamma beslut (dock uppfattar jag inte att hon kritiserar ledarnas duglighet). OM jag alltså tolkar henne rätt, vilket jag inte alls är säker på att jag gör, vill hon få igång en debatt med syftet att deltagare på turer ledda av SSSK tog större individuellt ansvar, vågade ifrågasätta ledarnas beslut mer osv (vilket tangerar tråden http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=36227#post231234 )

Dock är hennes anklagelser så allvarliga och kommer så nära inpå händelsen i lördags att även jag tycker att det är osmakligt. Vilket möjligen var meningen, vad vet jag.