Möjligen har saker och ting ändrats iom EU-lagtsiftning om fri marknad, men jag kan här tydligt se de ryggmärgs-reflexer som har trätt i funktion hos tillverkare och distributörer. De följer helt enkelt gammal sed och vana inom internationell handel, nämligen den att skydda importören inom varje geografiskt omrâde.
Denns sed och kotym har följande teori/praktik som som grund:
Vi ponerar att Jarl M. (fiktiv engelsk ung man) plötsligt fâr för sig att börja sálja och marknadsföra produkter frân tillverkaren X inom det omràde dár han bor. En stor satsning för Jarl..
Sagt och gjort, marknadsplan sätts ihop, pengar skramlas ihop och Jarl förhandlar sig fram till ett avtal dár han förpliktar sig att marknadsföra märket pà básta vis inom sitt omrâde. Han skall dessutom hàlla lager och pà básta vis se till att hans kunder i sin tur kan sálja till slutkund. Han förplikar sig även att varje àr köpa ett bestämt minimi-antal produkter, samt att hàlla after-sales-service och att sköta hand om reklamationer.
Tillverkarens motprestation ár att garantera Jarl exklusiv försäljningsrätt inom omràdet, samt att eventuellt stálla upp med viss hjálp i marknadsföringen.
Planen sátts i verket, Jarl lägger ut sitt kapital pà annonsering och övrig typ av marknadsföring för att göra márket känt inom sitt omrâde, samt köper hem ett part produkter att hâlla i lager. Nu gáller det att genom försäljning av produkterna fà tillbaka dessa pengar, samt naturligtvis helst med viss vinst (fru och barn ska behöver ju äta de med).
Jarl bor i ett land där omkostnaderna är relativt höga (hyra, löner, moms, distribution etc), och för att kunna betala sina utgifter och omkostnader behöver att han en relativt hög marginal. Detsamma gäller hans kunder, butikerna, varför priset till slutkund blir relativt högt.
I ett omrâde inte lângt frân Jarls är omkostnaderna däremot mycket lágre, varför slutpriset pà produkten X där blir lágre, trots att det omrâdets importör/distributör har samma inköps-pris som Jarl.
I ett annat land inte lângt dárifrân befinner sig en tredje importör av samma produkt, som bestámt sig för att tjána en snabb hacka genom dumpnings-förfarande.
Nâväl, Jarls kampanj och idoga arbete gör susen, produkten X blir populär och försäljningen startar. Det ser ut att bli en lyckad satsning fràn Jarls sida.
MEN, invânarna i Jarls omrâde lágger nu márke till att samma produkt kan inköpas till ett lágre pris i grannlánderna. Jarls omrâde fylls nu med produkt X, men Jarls försäljning har helt avstannat, ity dessa kommer frân annt hâll. Jarls varulager förblir osâlt.
Jarl tvingas nu realisera lagret för att fà tillbaka nàgot av sitt satsade kapital, har dock förlorat mycket pengar i marknadsföringskampanjen, skickar ett argt brev till tillverkaren dár han ber dem flyga och fara.
Tillverkaren mister sàlunda sin importör i Jarls omrâde, och marknasförningen, service, reklamationshantering etc etc upphör. Tillverkarens framtid i landet ser dyster ut, trots att det kunde gàtt riktigt bra pà medel-och làng sikt. I det första grannlandet gàr försäljningen snabbt tillbaka nár kunderna i Jarls omrâde plötligt márker att de màste àka ända dit fór minsta service/reservdels-problem.
I det tredje grannlandet har försäljningen helt upphört efter det att dumparen gjort sin snabba hacka och därefter spârlöst försvunnit.
/////////////////////////////////////////
För att undvika dessa situtationer har det alltsà varit kotym, och är fortfarande kotym, att som tillverkare försöka skydda sina àterförsáljare inom varje geografiskt omrâde, àtmindstonde sà lánge de uppfyller sina àtaganden vad gáller försáljning och övrigt, typ service etc. pà sà vis kan man bygga upp fungerande försäljnings- och service-organisationer.
Om detta numera strider mot EU.s regler sà bör man kanske pâpeka det för berörda parter, men med tanke pà omständigheterna är min personliga àsikt att ingen tjánar pà att ta till det grova artileriet fràn start. Jag skulle nog tro att samtliga parter handlat i god tro och, som sagt, helt i överenstámmelse med traditionell sed inom internationell handel.
Mvh / Mats
Denns sed och kotym har följande teori/praktik som som grund:
Vi ponerar att Jarl M. (fiktiv engelsk ung man) plötsligt fâr för sig att börja sálja och marknadsföra produkter frân tillverkaren X inom det omràde dár han bor. En stor satsning för Jarl..
Sagt och gjort, marknadsplan sätts ihop, pengar skramlas ihop och Jarl förhandlar sig fram till ett avtal dár han förpliktar sig att marknadsföra märket pà básta vis inom sitt omrâde. Han skall dessutom hàlla lager och pà básta vis se till att hans kunder i sin tur kan sálja till slutkund. Han förplikar sig även att varje àr köpa ett bestämt minimi-antal produkter, samt att hàlla after-sales-service och att sköta hand om reklamationer.
Tillverkarens motprestation ár att garantera Jarl exklusiv försäljningsrätt inom omràdet, samt att eventuellt stálla upp med viss hjálp i marknadsföringen.
Planen sátts i verket, Jarl lägger ut sitt kapital pà annonsering och övrig typ av marknadsföring för att göra márket känt inom sitt omrâde, samt köper hem ett part produkter att hâlla i lager. Nu gáller det att genom försäljning av produkterna fà tillbaka dessa pengar, samt naturligtvis helst med viss vinst (fru och barn ska behöver ju äta de med).
Jarl bor i ett land där omkostnaderna är relativt höga (hyra, löner, moms, distribution etc), och för att kunna betala sina utgifter och omkostnader behöver att han en relativt hög marginal. Detsamma gäller hans kunder, butikerna, varför priset till slutkund blir relativt högt.
I ett omrâde inte lângt frân Jarls är omkostnaderna däremot mycket lágre, varför slutpriset pà produkten X där blir lágre, trots att det omrâdets importör/distributör har samma inköps-pris som Jarl.
I ett annat land inte lângt dárifrân befinner sig en tredje importör av samma produkt, som bestámt sig för att tjána en snabb hacka genom dumpnings-förfarande.
Nâväl, Jarls kampanj och idoga arbete gör susen, produkten X blir populär och försäljningen startar. Det ser ut att bli en lyckad satsning fràn Jarls sida.
MEN, invânarna i Jarls omrâde lágger nu márke till att samma produkt kan inköpas till ett lágre pris i grannlánderna. Jarls omrâde fylls nu med produkt X, men Jarls försäljning har helt avstannat, ity dessa kommer frân annt hâll. Jarls varulager förblir osâlt.
Jarl tvingas nu realisera lagret för att fà tillbaka nàgot av sitt satsade kapital, har dock förlorat mycket pengar i marknadsföringskampanjen, skickar ett argt brev till tillverkaren dár han ber dem flyga och fara.
Tillverkaren mister sàlunda sin importör i Jarls omrâde, och marknasförningen, service, reklamationshantering etc etc upphör. Tillverkarens framtid i landet ser dyster ut, trots att det kunde gàtt riktigt bra pà medel-och làng sikt. I det första grannlandet gàr försäljningen snabbt tillbaka nár kunderna i Jarls omrâde plötligt márker att de màste àka ända dit fór minsta service/reservdels-problem.
I det tredje grannlandet har försäljningen helt upphört efter det att dumparen gjort sin snabba hacka och därefter spârlöst försvunnit.
/////////////////////////////////////////
För att undvika dessa situtationer har det alltsà varit kotym, och är fortfarande kotym, att som tillverkare försöka skydda sina àterförsáljare inom varje geografiskt omrâde, àtmindstonde sà lánge de uppfyller sina àtaganden vad gáller försáljning och övrigt, typ service etc. pà sà vis kan man bygga upp fungerande försäljnings- och service-organisationer.
Om detta numera strider mot EU.s regler sà bör man kanske pâpeka det för berörda parter, men med tanke pà omständigheterna är min personliga àsikt att ingen tjánar pà att ta till det grova artileriet fràn start. Jag skulle nog tro att samtliga parter handlat i god tro och, som sagt, helt i överenstámmelse med traditionell sed inom internationell handel.
Mvh / Mats
)