En förvånansvärt lång tråd...
Jag tycker det är kul att Elvis och UFO:n jämförs med tomtar och troll. Elvis har ju bevisligen existerat och även om jag personligen inte har några bevis för att han är död så nöjer jag mig med att det troligen går att bevisa. UFO:n finns ju också, förkortningen betyder ju enbart att det flygande objektet inte är identifierat av observatören.
Först vill jag bara säga att jag vet att tomtar och troll (på det sätt som TS menar) inte existerar. Men det har jag inga bevis för. Ingen annan heller. Jag behöver inga bevis, jag vet ändå.
Dom flesta i denna tråd är väl ändå inte vetenskapsmän och det blir lite larvigt när alla börjar tjata om vetenskapliga bevis för ditten eller datten. Om det skulle finnas tomtar och troll skulle dessa inte kunna påvisas med samma linjal som man använder för mäta och påvisa naturvetenskapliga sanningar. Det ligger i tomtarnas och trollens natur.
Hur många sk fakta som vi anser vara sanning och accepterar som sådant vi vet, har vi egentligen någon täckning för? Det är någon annan som bevisat och vi har i väldigt många fall inte tillgång till bevisen.
Vad är humorn i tråden? (Jo Robert Lind var bra!)
Handlar inte tråden om filosofi egentligen?
Vad tror vi på?
När räcker det med att tro?
När vill vi veta?
Eller handlar tråden om hur vi människor är funtade som har sånt (bevisat) stort behov av gudar och förklaringar av märkliga upplevelser?
Eller handlar det, som Nermander klokt påpekade, om vår hjärnas förmåga att lura oss?
Douglas Adams (igen!) var stark ateist men fullständigt fascinerad av religion och människans relation med Gud. Läs honom, han var ganska påläst och väldigt humoristisk utan att vara respektlös. I alla fall på det viset att han tog ämnet på största allvar.
thomas