Däremot håller jag verkligen med om det osunda i att inte vilja forska på det alternativa av rädsla för att det skulle visa sig sakna grund eller tvärtom. Exempel finns på båda. I stora delar av västvärlden är akupunktur bevisat som effektivt för en rad sjukdomar. Därmed är det använt parallellt med västerländsk medicin. I Sverige räcker inte behandlingsresultat då bevis för den verksamma processen måste finnas. Här får man använda en mycket begränsad akupunktur efter recept. Denna behandling kan en sjukvårdsutbildad ge efter 2 veckors utbildning. Detta att jämföra med amerikanska, koreanska, kinesiska och japanska akupunktörer med 10 års utbildning.
Jag tror inte att det finns någon "rädsla". En grundregel är att det ska finnas evidens för en behandling som överskrider placebo för att den ska inlemmas i skolmedicinen. Många av de mediciner som man hittar på apoteket idag kommer ju ursprungligen från naturmedicinen - exv. Aspirin där den verksamma beståndsdelen acetylsalicylsyra var känd sedan 500 f. Kr. (i form av barken från Salix-familjen), eller digitalis vid hjärtbesvär som kommer från fingerborgsblomman och upptäcktes på 1700-talet. För akupunktur finns det också vetenskapligt evidens som överskrider placebo, för vissa specifika smärttillstånd, men inte andra. Alternativ medicin
som klarar en vetenskaplig prövning blir skolmedicin.
Det jag och andra i tråden vänder oss mot är snarare idén att detta med tomtar, troll, vättar, yetis o.s.v. - på något sätt
inte skulle behöva underkasta sig den vetenskapliga metoden. Det är det som är upprörande. Att man på något sätt står över en vetenskaplig prövning. Och det är upprörande för att det är
ett sluttande plan. Låt oss ta exemplet medicin, eftersom du tog upp det. Om man släpper på evidenskravet inom skolmedicinen så finns det
absolut inget argument alls längre mot att låta sjukvårdsbudgeten också gå till aurafotografering, akupunktur, handläsning, numerologi, astrologi och olika former av healing. Och det är bl.a. där det ligger en samhällsfara.
Den vetenskapliga metoden och det "alternativa" skiljer sig också på en oerhört viktig punkt. Hela grundfundamentet i den vetenskapliga metoden är ett ifrågasättande av sig själv och sina resultat. Den strävar hela tiden efter att någon ska försöka visa att dess resultat inte håller för en närmare granskning. Hela vetenskapsvärlden bygger på detta - kommer det ett nytt påstående så kastar sig massor av forskarlag över det och försöker hitta fel och ifrågasätta metod och resultat. Det är hela idén med vetenskapen: Teorier, observationer och resultat ska kunna upprepas - gång på gång av någon helt annan och under andra betingelser. Det är det som gör den vetenskapliga metoden till ett så kraftfullt verktyg. Den
vill utvecklas.
Med det "alternativa" är det helt annorlunda. Ingen får minsann granska det "alternativa". Strävan är alltså den motsatta - man vill inte bli ifrågasatt, man vill inte att något ska testas i en kontrollerad laboratoriemiljö, man tycker inte att det är viktigt att det ska kunna repeteras.
/Mats