överlevnad att ett stort begrepp och vi innefattas alla dagligen, vissa tar steget längre än att titta åt båda hållen vid övergångsstället eller använda säkerhetsbältet i bilen. med min scout och värnförmånsbakgrund fick jag mina första steg i överlevnadstekniker, både civilt och militärt. det jag har sysslat med de senaste 20 åren har nästan varit uteslutande att lära mig tekniker som tar mitt friluftsintresse till en annan nivå, jag har helt enkelt fastnat för "buschcrafting! medans andra fotograferar.. det handlar bara om intresse, den viktigaste överlevnadskunskapen är att inte sätta sig i ett tillstånd var livet riskeras.. jag reagerade en gång här på utsidan när någon skrev att dom trillat igenom isen flera gånger och hade varit med om en massa konstiga saker, min stilla undrar var då, lärde dom sig inget första gången? är det något jag bär med mig från den militära överlevnaden så är det att vara försiktig och att inte försätta sig ur stridbart skick vilket är förödande vid strid med små förband 5-8 personer, *gå runt, klättra inte upp där, drick inte det vattnet, säg till innan fötterna är sönder, bit inte ihop* många tror att det handlar om att bita ihop men det handlar om att säga till direkt och åtgärda små sår, skav och annat innan det blir infekterat osv..
(oj.. det blev osammanhängande.. jaja, jag skyller på att jag var försatt ur skrivbart skicka)