Mina kängor tog slut i Splügen 2011. Det fanns en friluftsbutik där, men allt de hade i kängväg var tungt och klumpigt - jag var då redan van vid lätta, fotknölshöga kängor, vikt c:a 1,1 kg. Så då tyckte jag det var lika bra att prova låga skor. Så vansinnigt lätta var de nu inte, 0,9 kg, och det som väger är sulan - jag behöver en stadig sula med hyfsat säkert grepp. Så jag avslutade turen i dessa skor. Det har blivit 11 turer sen dess:
23 dar i Norge, 33 i Pyreneerna och 46 i Alperna, en hel del sumpig terräng i Norge, nysnö en gång i Alperna.
Jag har inga problem med att bli blöt om fötterna, byter ingenting när jag korsar en bäck, t ex. Ej heller problem med det s k vriststödet, trots gediget dålig balans (även för en person i min ålder). Men på min senaste sensommartur i Pyreneerna stötte jag yill min stora förvåning på ett snöfält:
http://www.huthyfs.com/pyr14gal/images/page4.html
som jag fann stort obehag i att försöka korsa; skorna var lite för glatta, och obehaget förstärktes förstås av dimman. Så jag gav upp , slog läger och valde en annan fortsättning. Det hör till saken att jag i nästan 10 år genom val av område, studium av vädersajter, etc. lyckats planera bort sådant och därför aldrig räknar med att behöva stegjärn och därtill hörande kängor. Detta var det enda problem jag upplevt med mina låga skor.