Nybörjarvänlig utomhusklättring - bra eller dåligt?

[Yakherden]

För mycket tequila, eller för mycket banjo?

Vilket jag självklart tolkar som att man som icke-stockholmsklättrare (banjospelare) inte har rätt att yttra sig i frågan. Eftersom den bara rör stockholm...

 

[Mezzner]

Tolka den istället som att var och en har synpunkter på leder i sin närhet, eller egentligen leder som man klättrat och känner till.
Att det är bara kommer upp exempel på leder i Stockholmstrakten är väl rimligen ett tecken på att det är "stockholmare" som skrivit om leder som känns aktuella och som man känner till.
Jag nämnde Lilla Vårdberget som ett exempel på ett berg där det finns ett antal femmor som är bultade. Jag känner till klippan, vet att lederna finns, att de är (bra) bultade och knappast skulle gå att säkra på annat sätt.
Hade jag känt till ett gäng leder i Småland hade jag kunnat nämna det, men det var ju dessutom så att det inledningsvis hade hävdats att "det behövs fler lätta bultade leder". Jag har hört detta i Stockholm, och det är också då så att behovet då finns eller inte finns beroende på beståndet av leder just i Stockholmstrakten.

Om du tycker att det är på det sättet eller på ett annat sätt i Småland, Skåne eller nån annanstans, är det väl bra om du uttalar dig om det istället för att skriva ett inlägg om vad du tycker om "stockholmare"? Om det framgår av tråden hur läget med leder är i olika delar av Sverige kan man väl sen möjligen ha åsikter om hur olika människor är på olika platser i Sverige. Jag vet att upprinnelsen till tråden delvis härrörde från att någon tyckte det också behövdes mer lätta bultade leder i Göteborg. Om det var en ditflyttad stockholmare vet jag inte, och inte heller bryr jag mig. Jag har inga summariska åsikter om leder i Småland eftersom jag inte klättrat där.

Beträffande banjospelandet så kommer jag lätt att tänka på filmen som även du kunde relatera till tydligen, när det hävdas att det är bäst på landet i lägen jag tycker är omotiverade. Jag bor själv på landet, och är född och uppväxt i Uppsala - men jag inser egentligen inte vad det har med diskussionen att göra.

 

[Yakherden]

Oj, det där var lite långt för en inavlad bonnpöjk att hänga med på. Vet bara att mitt svar på trådskaparens fråga är "dålig". Men min erfarenhet är ju å andra sidan ringa. Sedan dieseln tog slut i fyllegöstas borrmaskin och han började sätta upp hängarna med urtuggat toy, har jag svårt att lita på bultar.

 

[embl]

Lerum utanför göteborg har både en 3-led och en 4-led (vill inte fingradera leder i denna grad) som är bultade. Dessutom har Lerum flera bultade 5-led. Räcker inte det?

 

[Maurits]

Högtrafik i Aspen

Och kanske den höga trafiken på nyss nämnda Lerumsleder är en indikation på att det finns någon sorts behov av sådana leder. Jag tycker själv att Aspen är en väldigt trevlig plats att vara på - bara det inte var så många nyfrälsta sportklättrare där ;-)

 

[Slan]

Och kanske den höga trafiken på nyss nämnda Lerumsleder är en indikation på att det finns någon sorts behov av sådana leder.

Så kan man tolka det..

Men samhället skulle också kunna tolka det ökande droganvändandet som att det finns ett behov för droger, och därmed öka tillgängligheten på droger.

Vad vill jag då säga med den absurda jämförelsen?
Jo, man måste inte alltid följa strömmen och anpassa allting till hur folk vill ha det. Samhället i stort funkar iallafall verkligen inte på det sättet. I samhället är det de stora lirarna som bestämmer vad du ska äta, titta på tv, ha för kläder m.m.

Sen kan man ju tycka att det vore trevligt och demokratiskt om man kunde tillgodoses alla behov. men jag tycker inte att klättring som sport passar in i det segmentet.
Vill man ha en tillgänglig, säker och rakt igenom trevlig "sportupplevelse" tycker jag att man kan söka sig till curling, bangolf eller badminton.

 

[Jonas Paulsson]

Ok, här kommer ett ganska långt inlägg, ber om ursäkt för detta.
En ganska stor majoritet av de som börjar klättra idag gör det på en inomhusvägg. Fortsätter vi med Stockholm så exempel så ägs och drivs inomhusväggarna av kommersiella företag. Vi klättrare är kunder som betalar för en produkt eller tjänst. Vi förväntar oss att produkten/tjänsten lever upp till våra krav, dvs att leverantören ser till att vi får det vi betalar för. Vi förväntar oss säkra leder, roliga leder, leder i olika grader och lutning, att lederna byts ut kontinuerligt, att duscharna fungerar och att omklädningsrummen är fräscha osv.
Men vem är det som är denna leverantör utomhus, där klättringen är gratis?
Är det:
1. Naturen?
2. Förstabestigarna?
3. Den/de lokala klubben/-arna?
4. Klätterförbundet?
5. Kommunerna?
6. Staten?
7. Någon annan?

Och vilka krav eller förväntningar kan vi ha på den som vi anser är leverantören?
I listan ovan kan vi konstatera att dessa krav och förväntningar troligtvis ökar ju längre ner i listan vi kommer. Historiskt sett har klättringen (även den i Stockholm) präglats av nr 1 och gör så fortfarande på en mängd klippor. När bultarna gjorde sitt intåg på 80-talet började det hända lite saker. Då kunde man man som klättrare helt plötsligt, lite i smyg sådär, bli förbannad på en förstabestigare om denne bultat lite glest. Men det var väl egentligen bara att svälja och försöka ta mod till sig eller backa av. All klättring på klippa rubricerades som klippklättring kort och gott, oftast fick man lägga sina egna säkringar, ibland satt det någon bult här och var. Sedan öppnades allt svårare leder, där de naturliga säkringsmöjligheterna blev allt färre, vilket ledde till ett ökat antal bultar i de högre graderna. Idag har vi en generation som ser bultsäkrad klättring som en stil i sig. Man lär sig (i de flesta fall) att klättra på inomhusväggen och vill att steget från inomhusväggen till utomhusklättring ska vara så litet som möjligt.
Vi har nu i Stockholm också en bultkommitté som, till skillnad från hur den tidigare kommittén jobbade (de bytte bara dåliga bultar rakt av), också tagit på sig ett större ansvar genom att se till att öka antalet bultar på befintliga leder. Då kan vi lugnt konstatera att vi så smått har tagit steget in i punkt 3 ovan, det märker vi ju mer och mer, t ex i forumtrådar här.

Vi vill gärna tro att den här frågan bara handlar om säkerhet. Vi vill kunna klättra säkert, därför vill vi ha bultar. Vi vill låta nybörjare klättra säkert, därför ska vi bulta fler lättare leder. Men låt oss vara ärliga och konstatera att det i grund och botten handlar om att vi vill klättra EN VISS GRAD, helst så nära vår fysiska förmåga som möjligt, på ett säkert och tryggt sätt. Vi lär oss väldigt snabbt på inomhusväggen hur graderingssystemet funkar och vi blir snabbt tekniskt duktiga. Även totala nybörjare börjar snabbt titta på graderna på inomhusväggen för att kunna konstatera att leden de just gjort på topprep var lite svårare än den förra. Och den grad man lyckats bemästra på inomhusväggen vill man ju klara av utomhus sen också. Det handlar alltså om GRADEN och för att nå den graden så märker vi att det går lättare om lederna är så tillrättalagda som möjligt.
Ovanpå det här med graden kommer också det faktum att en klättrare som kommer från inomhusvägen till utomhus ganska snart också får lära sig att om man inte leder så kan man inte säga att man har "gjort" leden. Jag törs lova att för de flesta är detta den främsta anledningen till att leda, bakgrunden till konceptet är det säkert allt färre som känner till. Det är kort och gott en diffus "regel" som vi lär oss att rätta oss efter. Och även om det tillför en extra mental dimension att leda så blir vi gladare ju tätare bultarna sitter.

Utifrån resonemanget ovan kan vi konstatera att bultarna ger oss en möjlighet att snabbare och enklare nå den GRAD vi strävar efter. Vi är uppfostrade till att vara duktiga individer och en högre svårighetsgrad blir ett enkelt mått som låter oss klappa oss själva på axeln och säga "bra jobbat, vad duktig du är".
Om klättringen utomhus i första hand handlade om säkerhet så finns det ju flera andra alternativ att ta till, där två av de mest uppenbara är:
1. Gå ner i graderna
2. Klättra topprep

Alternativ 1 vill vi inte ägna oss åt för då känner vi oss inte duktiga nog.
Alternativ 2 vill vi inte ägna oss åt för att vi lärt oss att då kan vi inte säga att vi har gjort leden, det vill säga, då har vi heller inte varit duktiga nog.

Nu kan det ju låta som att jag kastar sten här. Men jag sitter själv i glashuset (läs luftslottet). När jag åker ut till Örnberget idag så är det ju i grund och botten för att det blir lättare för mig att kliva upp i graderna. Där har jag några projekt som jag jobbar på. Jag har projekt i samma grad på en tradklippa i Stockholm också, men vet ju innerst inne att jag sannolikt kommer att realisera mitt projekt på Örnberget lite snabbare. Och gradjägaren i mig blir ju glad när jag ser att en led som tidigare var ganska glest bultad nu förstärkts med ett antal blänkande metallbitar. Så att påstå att jag då letar efter den extra mentala dimensionen i att leda känns ju alltmer ihåligt. Det är graden jag vill åt.
Och mina erfarenheter från drygt 20 års klättring säger mig att det det i grund och botten är ganska fattigt. Men idag klipper jag bult ändå. Jag vill ju vara en duktig pojke.

 

[johnliungman]

Tack Jonas! Intressant tankegång!

 

[pajoon]

Jag skrev nåt långt och smart, men kom fram till att jag inte gillar hur stämningen har blivit på utsidan...
Så jag tar bara och hyllar Jonas P för ett välskrivet inlägg som det ligger mycket sanning i.

 

[GustavOh]

Det ligger mycket i vad du skriver, Jonas.


Själv har jag tänkt lite och inser att min inställning är lika motsägelsefull som alltid.

Nybörjarvänlig uteklättring är bra. Utmaningar för de som passerat nybörjarstadiet är också bra.
Enda problemet är att antalet (bekvämt belägna) klippor är rätt begränsat.

 

[magwo]

Alternativ 2 vill vi inte ägna oss åt för att vi lärt oss att då kan vi inte säga att vi har gjort leden, det vill säga, då har vi heller inte varit duktiga nog.

Nja well alltså... jag, och en del andra antar jag, ser single-pitch-klättringen som rolig övning inför de riktiga äventyren på de långa turerna, där topprep inte är aktuellt, vare sig det är bultat eller inte.

Sen kan jag hålla med om att det är skitfånigt att det anses så viktigt med redpoint, flash och vad det kan heta.. men ledklättringen har ju sina grunder i behoven imultipitch-klättring och "bergsbestigning".

 

[Jonas Paulsson]

Det är precis det jag menar. Men den stora majoriteten tror jag inte ser eller är medvetna om den kopplingen, varifrån konceptet att leda faktiskt kommer. För de flesta idag blir det bara nåt man lär sig av andra, en "regel" som, om man inte vet bakgrunden till den, egentligen ter sig ganska märklig.