Naturupplevelsen har blivit en inkomstfråga

[lausvik]

(...)
Mindre bemedlade landsortsbor är nog mer ute än dito storstadsbor. Samtidigt skiljer det åt vad man gör därute. Fiske, svamp och bärplockning är nog mer förekommande än rena vandringar, speciellt fjällvandring.
(...)

Så är det förmodligen. Bor man i storstan eller förorten måste man ta sig därifrån för att komma ut i naturen. Bor man på landet kan det räcka med att knalla ned till brevlådan. Vilket sällan kräver någon särskild utrustning.

 

[Totteman]

Mycket djupa filosofiska betraktelser med hänvisning till olika tänkare här.
Frågan kanske rymmer så mycket socialkulturpolitiska dimensioner så det övergår mitt förstånd... 😊

Vad jag vet så reser inte ”ortens” ungar till Alperna på skidsemester och det har väl kanske möjligtvis bäring på ekonomi i första hand och kultur i andra hand. När det gäller enkelt friluftsliv så kanske det har mindre bäring på ekonomi och mer på kultur. Men samtidigt så är det nog inte så enkelt. Mindre bemedlade landsortsbor är nog mer ute än dito storstadsbor. Samtidigt skiljer det åt vad man gör därute. Fiske, svamp och bärplockning är nog mer förekommande än rena vandringar, speciellt fjällvandring.

När det gäller utrustning så kommer den som verkligen vill komma ut också göra det trots det enorma utbud av kostnadskrävande utrustning och friluftsplagg som kanske kan ses som ett mentalt hinder.
Själv är jag så gammal att jag under ett helt friluftsliv hunnit bit för bit skaffa mig allt jag behöver och mer än nog. En mer eller mindre komplett expeditionsutrustning... När våra vänner som inte har grejer vill följa med finns allt extra att låna ut. Många (men långtifrån alla) blir sedan intresserade att själva skaffa grejor och ge sig ut.
En annan sak jag sett är att många vänner som kommit med ut är, givetvis ovana men man har tagit med sig prestationsstressen ut. Det förväntas att det ständigt ska vara action, hända något. Att sitta tyst och filosofera vid en eld tar det tid innan man varvat ned till.

Nåväl, intressanta betraktelser att läsa här kring frågan.

Ja, kan hålla med om att prestation inte hör hemma i naturupplevelsen. Man kan ju flyga helikopter för att slippa vandra. Vad gör man inte för att säga att "man har varit där".

Nåja, det sista hörde inte hemma i denna tråd, men bara man kommer ut så ser man vilken utrustning man skulle vilja ha. Med tiden så föds nog friluftsintresset...om man vill det.

 

[DDeninger]

Hm, jag äger två tält av en svensk dyr tillverkare. Även senaste sovsäcken och liggunderlaget är av "fina" märken.
Kostnaden per natt för denna lyxutrustning är en bråkdel av ett vandrarhemsboende. För att inte tala om fjällstation.

Det är jo inte det som är frågan här. Är man friluftsentusiast och tillbringar mycket tid ute så är det jo en nobrainer att man har bra (och antagligen dyr) utrustning. Oberoende om det nu är fina tält, exklusiva kajaker eller kustombyggda skidor.
Det det handlar om att många av dessa entusiaster projicerar sina preferenser på nybörjare och prova-på kandidater. Och då blir det en tröskel som inte alla klarar av. Det är jo inte bara de nybörjare som ställer frågor här och får skyhöga prylrekommendationer, det är säkert många som bara läser här och blir avskräckta eftersom de tror att fjällen är så extrem att man bara överlever den med topnotch utrustning.

 

[Kimkim]

Så är det förmodligen. Bor man i storstan eller förorten måste man ta sig därifrån för att komma ut i naturen. Bor man på landet kan det räcka med att knalla ned till brevlådan. Vilket sällan kräver någon särskild utrustning.

Har du varit i förorten? Jag har varit mycket och bott många år i flera olika förorter. Det har alltid handlat om minuter att komma ut i stora skogsområden som man kan gå många kilometer eller mil i. Fina utsiktsplatser, bäckar, mossa, svamp och bär i mängder.. Tröskeln att komma ut är rent praktiskt eventuellt lägre än på landet, det finns ju anlagda motionsspår så att du kan gå torrskodd, skyltar så att du kan hitta och i ordningställda rastplatser och bänkar att vila vid. Allt detta är oftast enkelt att undvika om man inte gillar dem, men väldigt smidigt om man har dåliga skor!

Jag har nog aldrig sett en förort i Sverige som inte har tillgång till naturområden som räcker för flera timmars promenad, kanske finns det sådana i Stockholm..Bara att studera lite kartor ifall du tvivlar.

På landet kan man ju lika gärna bo omgiven av åkrar och ha ännu längre till lämpliga områden för friluftsliv.

Så, nu ska jag ut och låta hunden bajsa i skogen, eftersom hon gillar det bättre än bostadsområdet. Kommer ta en kvart, och tolv av de minuterna kommer jag vara omgiven av skog och inte se en käft. Hörs senare!

 

[GustavOh]

Det det handlar om att många av dessa entusiaster projicerar sina preferenser på nybörjare och prova-på kandidater. Och då blir det en tröskel som inte alla klarar av. Det är jo inte bara de nybörjare som ställer frågor här och får skyhöga prylrekommendationer, det är säkert många som bara läser här och blir avskräckta eftersom de tror att fjällen är så extrem att man bara överlever den med topnotch utrustning.

Fast jag känner inte riktigt igen beskrivningen. Visst refereras det till finmärken, men det tipsas väldigt ofta om fullgoda budgetalternativ också.
Ärligt talat så är det nog vanligare med inlägg av typen "Suck, nu kommer hillebanerna och berättar att man dör om man inte har ett tjugotusenkronorstält på sörmlandsleden" än med inlägg som på allvar rekommenderar dyraste prylarna till nybörjare.

 

[lausvik]

Har du varit i förorten?

Ja.

 

[joanna]

(...) Det det handlar om att många av dessa entusiaster projicerar sina preferenser på nybörjare och prova-på kandidater. Och då blir det en tröskel som inte alla klarar av. Det är jo inte bara de nybörjare som ställer frågor här och får skyhöga prylrekommendationer, det är säkert många som bara läser här och blir avskräckta eftersom de tror att fjällen är så extrem att man bara överlever den med topnotch utrustning.

Jag har också reagerat på onödigt trissade tips, men de brukar få mothugg och ofta verkar problemet vara det omvända - frågaren kommer till forum med den här "extrema" visionen redan cementerad. Man kan analysera ihjäl sig om hur mördande reklam, märkeshysteri, prestationsfokus, oerfarenhet och brist på "rätt" kulturellt kapital samspelar i att bygga upp dessa trösklar, men jag ser (och ibland deltar i) många forumtrådar som just försöker "avförtrolla" det hela genom att bena ut alla "varför" från grunden: den tilltänkta användningen, frågarens preferenser och kunskapsnivå etc.

Jag hamnar själv ofta i tjatet om att kolla i farsans klädskåp, att det inte måste stå "frilufts"-nånting på vare sig prylarna eller affären man köper dem i, att en sopsäck med påsklämma i många fall funkar bättre än dyr specialpackpåse med rullstängning, att man lätt fixar till enkla utrustningsdelar själv, etc. Jag tycker nog vi är rätt duktiga på att tipsa om Biltema-brännare, bygghandelns golvplast och M90-tröjor från militära överskottsbutiker.

Jag är helt enig om att vi som skriver här borde känna lite av det ansvaret - i sämsta fall kan vi bidra till trissandet, men i bästa fall ge något litet bidrag till att sänka trösklarna.

I grundfrågan om klass/kulturellt kapital har jag ungefär samma syn som Picea, Kimkim och Le Troglodyte. För en rotlös rännstensunge från en sotig miljonstad på skoglös slätt utan ens en liten bäck i närheten, utan minsta "frilufts"-tradition i familjen eller någon mormor på landet, med skralt kulturellt och obefintligt ekonomisk kapital, är det svårt att inte se mönstren.

 

[Kimkim]

Ja.

Då tycks du ha prickat in de sällsynta förorter utan närhet till stora strövområden. Din bild är dock inte alls representativ.

 

[lausvik]

Din bild är dock inte alls representativ.

Du menar att jag inte tycker som du?

 

[Granitbitarn]

Kan det inte ha att göra med att om man har det skralt med pengar och upplever det som ett problem, inte blir så mycket hjälp av att sätta sig i skogen och reflektera över sina problem. Medan då man har en trygg ekonomi har större behov av självförverkligande, vilket en sittning i skogen kanske hjälper med.
Lite Maslovs behovshierarki, helt enkelt?

 

[ålänning]

Reflektion på "landet - förorten - frågan": vi på landet har ingen belysning på våra stigar, det gör att vi får famla i mörkret en stor del av året. Det i sig kan vara ett äventyr men för många är det nog mera att betrakta som ett hinder. Det jag älskar med att bo på landet är att jag kan gå ut och direkt när jag kliver över tröskeln är jag i naturen. Jag behöver inte ens klä på mig överhuvudtaget den här tiden på året och jag behöver aldrig fundera på vad jag ska göra. Det är en ynnest och en lycka att kunna bo så, jag förstår att inte alla kan eller vill det men för mig är det livet.

 

[Kimkim]

Du menar att jag inte tycker som du?

Nej. Jag menar att tiden det tar mellan dörren och ett friluftsområde (lämpligt för strövande i naturen utan särskild utrustning eller ens bra skor) ofta räknas i minuter.

Det var en del av tänket bakom miljonprogrammet. Att det skulle finnas ströv- och motionsområden åt folk. Nu ångrar man sig och vill förtäta städerna, så de kommer väl byggas igen efter hand.

Exempel på förorter med friluftsområden: Bergsjön, Angered, Hammarkullen, Biskopsgården, Skärholmen, Bredäng, Botkyrka, Rågsved, kunde gått på länge. Kolla minkarta.lantmäteriet.se om du vill

Men det är möjligt att vi menar olika saker med begreppet förort (jag har precis läst i tråden så jag tänkte direkt på stads-förorter med låg medelinkomst) Villaförorter kan ju av naturliga skäl ha längre promenad till naturen men det gäller ju villaområden på landet också.

Beror också på vad vi menar med att komma ut i naturen. Vissa kanske tycker att själva närheten till staden gör att det inte räknas som natur. Vissa kanske tycker att åkrar och landsvägar inte räknas som natur och känsligare personer kanske tycker att nygallrad skog känns onaturligt.
Själv gillar jag de stadsnära friluftsområderna och uppskattar att skogen ofta får växa ganska fritt och t.ex. inte används för skogsbruk. Känslan av natur infinner sig lättare där än i en nygallrad skog på landet. Men jag hade gärna flyttat ut i skogen!!

Och visst finns det utrymme för tyckande.

Vilka förorter syftar du på?