Jag gick här i slutet av 1970-talet. Vi kom ner Lullihavágge, vadade Sarvesjokken i gummistövlar och fortsatte sen norrut. Vi vadade jokken från Jågåsjgaskajiegna utan problem med vid Oalgásjjågåsj var det stopp. Jokken var smal och vattnet forsade hårt ända ner till Rapaälven. Vi gick uppströms men där var gårsså hela vägen till jökelporten. Idag har väl glaciären krupit uppåt en bra bit, antar jag, så det ser nog annorlunda ut. Isen var framsmält så vi gick upp på den, fann att det var lättgånget, så vi fortsatte norrut. Tältade utanför isen mellan ett par hällar och skråade sen ner mot Guoperjokken. Jag minns inget problem med nedstigningen (har även kollat med min kamrat), men visst, stenröse var det förstås. Sen vadade vi Guoperjokken en bit "upp i backen" ovanför 686. Tyvärr, för vadet blev svårt, trots att jokken var bred. Idag vet jag att vi skulle sökt oss nedströms en bit.
Någon som testat södra sidans "höga vägen" i Rapadalen? (Eller bara vill uttala sig oavsett.)
- Trådstartare Materialaren
- Start datum
-
- Taggar
- bergsvandring sarek
Vilket underbart foto, komplett med gummistövlar och matchande vandringskläder! Ok, då förstår jag hur du gick. Tack för tipsen!
Mycket intressant! Hur skulle du säga att din sträckning var i relation till den jag skissade initialt och den HasseQ föreslog ovan?
Året var 1979 i slutet av augusti. Jag ser i flygbilden att vi vadade ca 500 meter uppströms deltat. Jag minns också att vi kom rakt på vadplatsen utan att leta längs jokken (vilket vi alltså borde ha gjort). Men att ange hur vi gick ner riskerar att bli en efterhandskonstruktion.
Dock tycker jag att flygbilden ger fin information som komplement till ovan bifogade foton. Jag tycker mig se att man där bör kunna skråa ner från norra änden av Nuortap Oalgásjjiegna mot västnordväst.
Ålkatjglaciären, som den hette på vår karta från 1972, var då betydligt större och dess norra och södra del hängde samman.
Ja något sånt var det jag ursprungligen hade tänkt. Det ser lite vådligt ut på de bilder nere från dalen, så lite framgångssagor kan ju behövas innan jag vågar mig på den nedstigningen. Jag brukar klara mig ner ganska bra, men vill som sagt ogärna fastna i någon brant eller behöva gå hela vägen tillbaka...
Av olika skäl bidde det ingen hög väg över Ålkatj denna tur, så detta alternativ ligger kvar som en punkt i min Sarek bucket list. Jag gick dock Alggavagge in till Skarja och gluttade av förklarliga skäl en hel del åt massivet till. Och jag måste nog säga att jag tyckte det såg klart överkomligt ut, ändå, i relation till andra nedstigningar jag gjort. Med reservation förstås för att skenet kan bedra nerifrån dalen. Här kommer några av bilderna jag tog på sluttningen från Renstängslet och österut.
Bilagor
Bilden är fotad från skarjatjåhkkå. Så jag har inte provat gå över där borta
Nu bar det sig inte bättre än att jag råkade gå delar av den här vägen i somras...
Startade med en tältnatt uppe på Dielmábuollda:
Över åsen öster om Dielmmá är det småblockig, stenig terräng som är lite halvjobbig eftersom stenarna inte 'satt' sig riktigt, utan allt rör på sig när man kliver på det. Ner i sluttningen mot glaciären blev det värre med större stenar som var ännu lösare... Jag följde kanten av glaciären ner till jokken, som jag kunde gå över enkelt då vattennivån var mycket låg. Om det är mycket vatten så finns det inte en chans att vada här uppe, och glaciärtungan är rätt brant, så man bör nog ha rejäla broddar eller stegjärn för att passera utloppet uppe på isen.
Därefter gick jag rakt uppför sluttningen till den lilla toppen Jågåsjgaskatjåhkkå utan problem. Hela området mellan de två stora glaciärerna är lättvandrat, men sluttningarna till och från kan vara lite blockiga och bökiga. Jag gick från passet vid Axel Hambergs topp österut för tio år sedan utan några problem, och även där så är det bara backen upp från Ahkavagge som är blockig och jobbig - när man väl är uppe så är det fin vandring.
Jag fortsatte ner till Oalgásjjågåsj på norrsidan, mestadels enkelt, men några kortare blockiga rasbranter där jag fick ta det lite försiktigt. Därefter gick jag ner i Rapadalen och fortsatte österut, så jag har ingen input på möjligheterna att ta sig ner från massivet längre norrut.
Startade med en tältnatt uppe på Dielmábuollda:
Över åsen öster om Dielmmá är det småblockig, stenig terräng som är lite halvjobbig eftersom stenarna inte 'satt' sig riktigt, utan allt rör på sig när man kliver på det. Ner i sluttningen mot glaciären blev det värre med större stenar som var ännu lösare... Jag följde kanten av glaciären ner till jokken, som jag kunde gå över enkelt då vattennivån var mycket låg. Om det är mycket vatten så finns det inte en chans att vada här uppe, och glaciärtungan är rätt brant, så man bör nog ha rejäla broddar eller stegjärn för att passera utloppet uppe på isen.
Därefter gick jag rakt uppför sluttningen till den lilla toppen Jågåsjgaskatjåhkkå utan problem. Hela området mellan de två stora glaciärerna är lättvandrat, men sluttningarna till och från kan vara lite blockiga och bökiga. Jag gick från passet vid Axel Hambergs topp österut för tio år sedan utan några problem, och även där så är det bara backen upp från Ahkavagge som är blockig och jobbig - när man väl är uppe så är det fin vandring.
Jag fortsatte ner till Oalgásjjågåsj på norrsidan, mestadels enkelt, men några kortare blockiga rasbranter där jag fick ta det lite försiktigt. Därefter gick jag ner i Rapadalen och fortsatte österut, så jag har ingen input på möjligheterna att ta sig ner från massivet längre norrut.
Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter
Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg