Myteri?

Issegling går ju under goda förhållanden fort och ny is med svaj och knarr passeras snabbt.
Ibland utan föregående rek...
Men som Thure säger med samråd och samverkan brukar utfärder kunna bli riktigt trevliga...
//J
 
Det man måste dra till sin spets är ju ansvarsfrågan.

Är ledaren med för att på något sätt ha ansvar eller är ledaren med enbart som rådgivare?

För att ledarens ansvar skall gälla så måste ju ledaren lydas. Man kan ju inte ge ledaren ansvar för att folk gör något som ledaren inte godkänt?

Som jag ser det då måste deltagarna inta en av två inställningar:

1. Jag åker på eget ansvar. (Och ser färdledaren enbart som en rådgivare.)

2. Jag vill att färdledaren skall vara ansvarig och förbinder mig därmed att följa färdledarens instruktioner. Bryter jag mot färdledarens instruktioner så åker jag på eget ansvar.


Det går ju aldrig att förhindra att folk bli osams eller har olika åsikter om en situation, det man måste göra är att man har fastställda kriterier för hur en sån situation skall hanteras på plats (och möjligen om det skall ge nån form av konsekvenser efteråt). Normalt när folk är osams så tjafsar de och till slut går de åt varsit håll om de inte lyckas övertala varandra.
 
Under en av våra turer under förra säsongen utbröt en form av ”myteri” under en skridskotur. Gruppen följde inte efter ledaren utan valde en egen väg runt ett tunnis-område som ledaren valde att åka över....Vid återkomsten uttrycker den ordinarie ledaren missnöje om myteri och ”olydig” grupp, men det blir ingen större affär av det hela.

Vem gjorde fel? Vem gjorde rätt?
Vad kan man lära av det inträffade?

Uppenbarligen så låg ledarens och gruppens komfortnivåer för åkning på tunn is på olika ställen. I detta finns ingen konkret gräns för vad som är rätt och fel, särskilt eftersom inget av spåren ledde till plurrning.
Om "myteristernas" väg gick över bekräftat säkrare is så får man väl ändå anse att de uppvisade det mer lämpliga/mindre riskfyllda beteendet.
Att ledaren ger sig iväg på ett långt singelåk på något tvivelaktig is ser jag som olämpligt. Hade han plurrat/kört omkull och behövt assistans så hade han:
a) befunnit sig långt från den närmaste hjälpen
b) försatt de andra i gruppen i en obehaglig situation, antingen åker de ut på is de egentligen inte vill beträda, eller så lämnar de en medmänniska åt sitt öde.

Hade han fått någon/några med sig på sitt vägval så hade jag haft betydligt mindre att kommentera att gruppen delade på sig. Kan man ha en gruppuppdelning baserat på hur långt/fort man vill åka så är väl inte tanken att dela på sig beroende på vilka plurrningsmarginaler man vill ha så långt borta.
 
Färdledaren gjorde fel och gruppen rätt.

Vad man kan lära av t ex Asköincidenten är att det inte är bra att skapa en kultur där färdledarna får för stark auktoritet och där deltagarna inte vågar ifrågasätta eller att i de fall de frågasätter bemöts på ett dåligt sätt.
Förhoppningsvis så sade inte färdledaren i detta fall till gruppen efteråt: "Där ser ni, isen höll, jag hade rätt", han kan ju inte veta om de hade hållit för hela gruppen.

Av just denna händelse kan färdledaren lära att han borde vara mer pedagogisk i att redovisa isens hållfasthet. Han kunde åkt ut på ett ben och gungat på isen och visat den säkerhetsmarginal som han ansåg gjorde det berättigat att ta ut en grupp på en tunn is där det skulle vara svårt att rädda från land.
Han borde också backat och åkt med gruppen istället.

-Palle
 
I vår vardag fattar vi egna beslut och bestämmer över våra liv, något som vi tar för en självklarhet.

Att som deltagare i en skridskogrupp lägga sitt liv - ibland i en främmande persons händer - är synnerligen en ovanlig situation som inte på samma sätt har någon motsvarighet i vår vardag.

När vi på skridskoturen hamnar i tveksamma situationer ska vi reagera på samma sätt som i vår vardag, ifrågasätt och gör en egen bedömning för ett klokt beslut om du tror att något tokigt är under uppsegling. Du bestämmer över ditt liv.

Det är inte ovanligt att det i gruppen finns deltagare som har betydligt bättre omdöme och mer erfarenhet och rutin än vad ledaren har.

Benämningen "Ledare" är ett starkt ord och i mitt tycke sänder det fel signaler till deltagarna. Att lägga allt ansvar på en person är orimligt med tanke på vilka följder det kan få.

Delat ansvar i gruppen och en stor portion sunt förnuft måste till, lämna prestigetänkande hemma och uppträd korrekt och ärligt. Säg till om du känner oro i en situation, du kanske inte är den ende som tycker att det börjar bli tveksamt.


Bertil
 
Benämningen "Ledare" är ett starkt ord och i mitt tycke sänder det fel signaler till deltagarna. Att lägga allt ansvar på en person är orimligt med tanke på vilka följder det kan få.

Ja, att kalla nån för ledare innebär ju både auktoritet och ansvar. Guide kanske vore bättre? Fast det blir ju "vägledare" på ren svenska... och där har vi det där L-ordet igen.


Men jag reagerade lite på det där med att det kan finnas deltagare som har bättre kunskaper än ledaren. Varför åker de då inte som ledare? Jag tycker att där måste man välja. Antingen åker man som ledare, då får man bestämma. Eller så åker man som deltagare, och då har man gjort ett val att underordna sig ledaren. Då har man ett ansvar för att inte skada ledarens auktoritet.

För på samma sätt som det kan finnas deltagare som har bättre kunskaper kan det finns deltagare som TROR att de har bättre kunskaper och lyckas intala andra deltagare detta.

Vem hade t.ex. i det här fallet burit ansvaret om gruppen som bröt sig loss från ledaren hade gått genom isen?
 
Vem hade t.ex. i det här fallet burit ansvaret om gruppen som bröt sig loss från ledaren hade gått genom isen?

Ledaren har ansvaret för gruppen oavsett,det är hans/hennes uppgift att se till att deltagarna tar sig helskinnade hem igen.De gjorde en bedömning att isen inte kändes tillräckligt säker och valde en annan väg,ledaren skulle i det här fallet vikit ner sig.


peter
 
Med undantag för att ledaren inte kan ta ansvar för om gruppen, eller någon i gruppen, gör tvärtemot ledarens instruktioner, så har ledaren ett ansvar.

Det viktigaste är kanske att inse att man KAN bli oense, och att man i det läget inte tappar fattningen och vidhåller sin uppfattning i onödan.

OM man till slut väljer att dela gruppen, vilket kan vara oundviklig, så måste man klara av att sansat tala om hur det ska gå till, även om man tycker att den andra parten har fel i sak.

Som det blev nu var det ju bedrövligt att ledaren åkte ensam över svag is.
Om det inte var så att han inte kunde vända, så var han ju inte bara ute på svag is utan han var dessutom ute och cyklade, när han fortsatte.

Bäst hade varit om han vänt, näst bäst kanske om han fått sällskap av några som delade hans uppfattning. (Dock borde han bara få "överge" gruppen om han menar att de envisas med att ta en sämre (farligare) väg. Om han seriöst menar det skulle han förstås troligen ändå välja att under protest följa med, han är antaligen en av de mest kvalificerade att leda en ev räddningsaktion.)

Isbedömning är ju dock subjektivt, och skridskoåkning förenat med en viss naturlig risk för plurr, så om alla är nöjda med beslutet om man delar gruppen borde det inte heller vara hela världen.
 
Ledaren har ansvaret för gruppen oavsett,det är hans/hennes uppgift att se till att deltagarna tar sig helskinnade hem igen.De gjorde en bedömning att isen inte kändes tillräckligt säker och valde en annan väg,ledaren skulle i det här fallet vikit ner sig.

Hur gör då ledaren om gruppen delar sig i två olika grupper som åker varsin väg? Får ledaren ändå ansvaret för bägge grupperna? Trots att ledaren själv tycker att man skall åka en tredje väg?

Man kan inte ge nån ansvar utan att samtidigt ge den personen beslutsrätt.
 
Hur gör då ledaren om gruppen delar sig i två olika grupper som åker varsin väg? Får ledaren ändå ansvaret för bägge grupperna? Trots att ledaren själv tycker att man skall åka en tredje väg?

Man kan inte ge nån ansvar utan att samtidigt ge den personen beslutsrätt.

Jamen i det här fallet drog ledaren iväg ensam,dra inte upp hypotetiska utifall.


peter
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg