Jag orkar inte läsa det där dokumentet just nu, men rent allmänt så tror jag att det oftast är så att om man inte kan förklara ett förlopp förenklat så är det ingen idé att gå in i de olika komplikationerna och avvikelser från det principiella förloppet.
Självklart finns det undantag även från detta, med förlopp där just de många olika parametrarna har så stor inverkan på slutresultatet att det inte finns en stor dominerande faktor för resultatet. Dvs ekvationer med många lite likvärdiga termer som dock drastiskt kan ändra storlek beroende på olika förutsättningar, och som så att säga gör hela ekvationen väldigt störningskänslig.
Jag kan tänka mig att det är ett i högsta grad komplicerat förlopp med rippande säkringar, och olika energiförluster och chockbelastningar. Varje fall kan sedan se ganska olika ut. Exempelvis så kan man efter att ha lagt många säkringar lite kors och tvärs få väldigt lite kraft fram till bromsen. Då minskar betydelsen av bromsen till nästan ingen p g a repdraget.
Jag tror dock att man dels kan kosta på sig att bortse från en del extrema fall här, och egentligen är det ju faktiskt så att man under klättring har väldigt små möjligheter att anpassa sitt säkerhetsresonemang utifrån de olika förutsättningarna som kan uppstå.
Vad jag påstår är dock att skillnaden mellan att ha en dålig säkring + en lite bättre, inte är så himla mycket bättre än att bara ha den bättre - om man nu inte jämviktar*.
Orsaken till detta är ganska enkel, och kompliceras inte jättemycket av om repet är viskoelastiskt eller bara elastiskt med stora hysteresförluster.
(Min känsla/bedömning är annars att det finns inslag av viskoelasticet i repet, men att energiupptagningen till större delen består av en slags hysteresförluster sett över den tid som känns relevant. Möjligen är det definitionsmässigt inte helt korrekt, repet drar ju ihop sig helt och hållet igen, men såvitt jag tidigare förstått så tar det relativt lång tid för repet att dra ihop sig helt och hållet igen efter ett kraftigt fall.
Så den enkla principen för resonemanget med de två säkringarna är att större delen av den hastighetssänkning och energiabsorption som den första säkringen ger, lika mycket förlorar man på att säkring nummer två kommer att få mycket sämre dynamik** vid sin belastning.
Att kraften på säkring nummer två blir högre med ett rep, eller snarare system, där dynamiken till stor del är förbrukad är väl inte särskilt kontroversiellt. Frågan är alltså bara om repet hunnit återhämta sig, samt om repet återigen fått ett sånt slack mellan översta mellansäkringen och bromsen att man kan anse att man alltså del har lägre fart p g a säkring ett, men att säkring två (och systemet) också kan dämpa den kvarvarande rörelsen lika bra som om fallet helt enkelt bara hade haft residualhastigheten** från början och säkring två hade varit den enda säkringen?
Eftersom repet redan är till stor del**** uttöjt, och repet redan gjort sina värmeförluster i kontakten med berget och karbinerna, så tycker jag det är enkelt att inse att så inte är fallet.
Att det sedan kan vara lite olika proportioner på allt detta tycker jag har mindre betydelse, för hur man bör resonera när man klättrar för det finns inte en chans att man i realtid ska anpassa sig efter de ändå ganska komplicerade parametrarna. Det man måste göra är ju att ta hänsyn till en hyfsat konservativ betraktelse, eftersom man har rätt dålig koll (i realtid) på om förhållandena totalt sett är en aning mer eller mindre gynnsamma.
Så vad jag menar är alltså att när en dålig säkring väl rippar och man har en ytterligare säkring i anslutning till denna, som backup, så kunde man troligen lika gärna varit utan den första. Det är dock så att man kanske är dålig på att bedöma vilket av de två säkringarna som är den sämsta från början, och då tycker jag man ska ha två säkringar för att få redundans, inte för att de ska hjälpas åt med krafterna.
Om en säkring rippar, så är det ändå lite så att det är väldigt svårt eller optimistiskt att våga tro att den åtminstone tar hela 5 kN. I min begreppsvärld är det faktiskt så trist att när jag gör en sämre placering, så är jag osäker på om den tar nästan någon kraft alls, eller om den faktiskt kommer att hålla för rätt hög kraft. Man får dock trösta sig med att det sällan är så höga krafter om man ändå oftast resonerar kring - eftersom fallfaktor och annat gör att kraften snabbt sjunker under en replängd. Om en sämre placering håller för 5 kN så är det nog så att det oftast räcker för att den inte alls ska rippa.
Jag lägger ibland säkringar som är lite klena, kanske i en fin spricka, men en kil som är så liten att den inte klarar 10 eller ens 5 kN. Det kanske dock är så att jag vid nåt balansigt move bara riskerar att tippa utåt, och lasten i säkringen blir bara dubbla kroppsvikten - men det blir aldrig nåt riktigt fall (ner i en hylla kanske). Då kan ju säkringen ha gjort en enorm nytta även om den inte var nån bomber i allmän betydelse.
Men nu känns det som om vi lämnat detta med myter långt borta, även om det kanske inte är absoluta sanningar som förmedlas heller.
*Därmed inte alls sagt att det är lätt eller ens alltid möjligt att jämvikta.
** Egentligen ett dåligt ord i sammanhanget, men med dynamik menar jag här töjning i repet, samt andra rörelser som med motstånd och energiförlust. sker innan klättrarens vikt stannat av fångrycket.
** Den återstående hastigheten efter att säkring ett rippat.
****så stor som motsvaras av säkring ett:s rippkraft. Spelar alltså inte så stor roll. Hög kraft har förbrukat mer av systemets dynamik samt sänkt farten mer, låg rippkraft har inte förbrukat lika mycket dynamik, men heller inte sänkt hastigheten nämnvärt.
). Bara fortsätta!
