En riktigt kul test/video.
Fast inte så applicerbar på det vi försöker reda ut här.
Lasten pendlar dels mycket lättare till ett "jämviktat läge", vilket både innebär att det blir viss jämviktning i alla exemplen, samt att man får en gynnsam pendelrörelse.
Sen är det ju oerhört stumt i och med att de inte har nåt rep inblandat - vilket i och för sig mest innebär att lasten blir högre generellt.
Det lustiga är att man kommer fram till att knutarna är gynnsamma. Detta genom att de bromsar när de dras åt! Detta framstår ju som väldigt marginellt - men i det styva system man riggat är det ändå mycket betydelsefullt. I ett praktikläge vid klättring skulle detta se annorlunda ut, i och med att man har så mycket annat som är så mycket mer eftergivligt.
Det är lite synd att de hängd de två "punkterna" i slingor vidare uppåt. Det hade varit intressant om de hade varit hel fasta i form karbiner direkt i en kraftig stålbalk.
Som vanligt inser man dock att systemet med ett dynamiskt rep är väldigt gynnsamt, och naturligtvis har fallfaktorn stor betydelse. Vid fall i en standplats, så handlar det ju faktiskt om att det troligen är andremannen som är den som faller, om krafterna är nedåtriktade, och då är ju fallfaktorn så låg att krafterna på standplatsen är mycket små.
Vid förstemansfall är det istället åtminstone initialt krafter som drar säkringsmannen uppåt, och som regel är ju dessa krafter kraftigt reducerade av säkringsmannens egen masströghet.
Det finns ett undantag förstås, och man inser återigen att det inte kan överdrivas vilken betydelse det har att lägga tidig mellansäkring efter att man lämnar stand, som försteman, för att till varje pris undvika att man gör ett faktortvåfall direkt i stand!
