Om folk verkligen litar på det som ska samlas i den här tråden är det en stor risk.
Visserligen, och jag håller med dig om allt du skriver, men de allra flesta inser väl att det inte är idiotsäkert, och risken att någon ändå gör det kanske skall vägas mot nyttan av att trots allt öka sannolikheten att få kontakt i krisfall.
Förra hösten blev jag vittne till en otäck olycka i Tatra. En kille rutschade utför ett brant, uppsprucket och stenblandat snö- och isfält. Han hade stegjärn, men ingen isyxa och uppenbart ingen vana, försökte reflexmässigt bromsa med fötterna, fastnade med den ena och fick tvärstopp - det visade sig sen att han hade brott på bäckenbenet, ett öppet lårbensbrott och en komplicerad skada i vristen.
Men han var medveten och klar när jag kom fram, blödde inte och visade inga tecken på snabbt blotrycksfall, så jag bara svepte min sovsäck om honom och satte igång med att försöka hämta hjälp. Vi var halvvägs ner i en dal - ingen mobiltäckning. Ingen annan människa syntes till.
Nu känner jag dessa berg väldigt väl och visste vilken av de omgivande kammarna jag skulle ta mig upp på för att snabbast möjligt - sannolikt fast inte säkert - få mobiltäckning. Jag satte nog personligt rekord i fast & light-klättring, men det gick vägen och killen blev snart hämtad med helikopter.
Med den tankeställaren tycker jag visst det kan vara bra att veta i krisläge, att det troligen är bättre att springa uppför toppen A än toppen B för att - kanske - kunna kalla på hjälp.
