Tyvärr är Mårma något förbisett och något väldigt glömt.
De flesta ser området bara som en passage över ryggen och ned till Vistasdalen. Det är mer än så.. Det är mer än ändlösa blockmarker, uppförsbackar och regn. Det är mer än den lilla ödsliga stugan.
Få känner till vilket enormt fantastiskt spännande område det är.
Idag är vi väldigt inriktade på att just gå ifrån punkt ‘A’ till en punkt ‘B’. Mårma är ett hemligt område och man måste nästan se det som ett mål i sig. Stanna där, uppleva, gör dagsutflykter.
Det står något väldigt bra i boken Fjällsmultron (red. Göran Fagerström)
“ Det är konstigt att så många säger att de svenska fjällen är så underbara, men när de befinner sig där har de så bråttom att ta sig därifrån”
Mer än något annat område har Mårma kommit att stå för området som folk tar sig till, men sedan snabbt flyr ifrån. Området är nog platsen man ser mest uppskruvat och uppvispat fjällfolk i, adrenalinladdade inför denna passövergång, ungefär som instängda travhästar på Solvalla. Inkommande för att därefter försvinna.
Ger man området en chans har man här kanske något som inget annat område i fjällen bjuder. Ödslighet, höga toppar och utsikter.
Utsikterna mot Kebnekaisefjällens hela kedja är nog något som tar andan ur den mest erfarne.
Både i Claes Grundsten och Tore Abrahamssons böcker står om denna kamvandring, runt glaciärerna på hög höjd, som förutsätter en upp/nedgång över Mårmabaktiglaciären- men den är idag inte längre möjlig.
Vill man inte tälta utanför Mårmastugan, för att den känns spökig, finns det faktiskt ganska fina tältplatser nedanför Mårmaglaciärens jättemorän på den gamla kåtaplatsen ungefär på 1300 meters höjden. Det är ett litet deltaland där med gräs, ungefär 300 meter om stigen.
För den äventyrslystne som mer söker exklusiva tältplatser än kilometrar, finns en hel del fascinerande platser.
Alla dessa fyra sjöar med komplicerade och förvillande namn har faktiskt vid närmare granskning okej tältplatser: Vassajaure-som passeras efter den tröttande blockmarken, mer inåt i denna gäckande återvändsdal finns även tältplatser vid Vassabatajaure.
Vassaloaijaure kanske många ser, med ‘trötta ögon‘, när dom är på gränsen till att spricka av trötthet i bena just när Vistasdalens nedförslöpa närmar sig. Och sedan då, en av de högsta sjöarna i fjällen Vassachorrojuare som har en underbar grässlätt framför sig på en alldeles egen hylla i flygperspektiv över hela fjällvärlden. Alla är fyra sjöar värda sin uppmärksamhet.
Mårma har även sitt eget Tarfala. Bieggarieppi, en helt egen osannolik privat dal nedanför Kåtotjåkkå.
En av svenska fjällens mest extrema utsiktspunkter är Vassachorru. Den utsikten gör nog vilken kameraägare som helst glad. Mer utsikt än detta är nog svårt att få.
Antagligen är Mårmafjällen det högfjällsområde i landet som är mest okänt, svårtillgängligast och obeskrivet.
De flesta ser området bara som en passage över ryggen och ned till Vistasdalen. Det är mer än så.. Det är mer än ändlösa blockmarker, uppförsbackar och regn. Det är mer än den lilla ödsliga stugan.
Få känner till vilket enormt fantastiskt spännande område det är.
Idag är vi väldigt inriktade på att just gå ifrån punkt ‘A’ till en punkt ‘B’. Mårma är ett hemligt område och man måste nästan se det som ett mål i sig. Stanna där, uppleva, gör dagsutflykter.
Det står något väldigt bra i boken Fjällsmultron (red. Göran Fagerström)
“ Det är konstigt att så många säger att de svenska fjällen är så underbara, men när de befinner sig där har de så bråttom att ta sig därifrån”
Mer än något annat område har Mårma kommit att stå för området som folk tar sig till, men sedan snabbt flyr ifrån. Området är nog platsen man ser mest uppskruvat och uppvispat fjällfolk i, adrenalinladdade inför denna passövergång, ungefär som instängda travhästar på Solvalla. Inkommande för att därefter försvinna.
Ger man området en chans har man här kanske något som inget annat område i fjällen bjuder. Ödslighet, höga toppar och utsikter.
Utsikterna mot Kebnekaisefjällens hela kedja är nog något som tar andan ur den mest erfarne.
Både i Claes Grundsten och Tore Abrahamssons böcker står om denna kamvandring, runt glaciärerna på hög höjd, som förutsätter en upp/nedgång över Mårmabaktiglaciären- men den är idag inte längre möjlig.
Vill man inte tälta utanför Mårmastugan, för att den känns spökig, finns det faktiskt ganska fina tältplatser nedanför Mårmaglaciärens jättemorän på den gamla kåtaplatsen ungefär på 1300 meters höjden. Det är ett litet deltaland där med gräs, ungefär 300 meter om stigen.
För den äventyrslystne som mer söker exklusiva tältplatser än kilometrar, finns en hel del fascinerande platser.
Alla dessa fyra sjöar med komplicerade och förvillande namn har faktiskt vid närmare granskning okej tältplatser: Vassajaure-som passeras efter den tröttande blockmarken, mer inåt i denna gäckande återvändsdal finns även tältplatser vid Vassabatajaure.
Vassaloaijaure kanske många ser, med ‘trötta ögon‘, när dom är på gränsen till att spricka av trötthet i bena just när Vistasdalens nedförslöpa närmar sig. Och sedan då, en av de högsta sjöarna i fjällen Vassachorrojuare som har en underbar grässlätt framför sig på en alldeles egen hylla i flygperspektiv över hela fjällvärlden. Alla är fyra sjöar värda sin uppmärksamhet.
Mårma har även sitt eget Tarfala. Bieggarieppi, en helt egen osannolik privat dal nedanför Kåtotjåkkå.
En av svenska fjällens mest extrema utsiktspunkter är Vassachorru. Den utsikten gör nog vilken kameraägare som helst glad. Mer utsikt än detta är nog svårt att få.
Antagligen är Mårmafjällen det högfjällsområde i landet som är mest okänt, svårtillgängligast och obeskrivet.
Att finna bra vägar genom blockhavet på vägen ner med begränsad sikt gick rätt dåligt också.
