Måskonåiveglaciären, Skraahpetjåhke och Dålkoetjåkhe

[Broder Bob]

Här tar jag farväl av glaciärsjön. Den norra sjön kom jag mig inte till den här gången. Terrängen mellan sjöarna var relativt brant.
Jag jobbar mig uppför glaciären och där den planar ut vek jag upp på klipporna till vänster mot ännu en omärkt topp.

Nu möts jag av ännu en oslagbar vy. Glaciärer, sjöar, toppar. Jag ser långt in i Norge. Måste sätta mig ner. Jag masserar mitt vänstra knä som ömmar mer och mer, men smärtan är inget mot detta.

Nere i den sadel jag drömde om för några timmar sedan. Vyn är mot Måskoeståhke mitt i bild och N. Sytertoppen till vänster. Framför mig ligger en ganska brant sluttning med snöfält. Det känns lite för brant, skulle gärna haft utrustning, men jag försöker så gott det går att se till att fallinjerna inte skulle bli alltför långa. Att inte gå på snön är uteslutet, det skulle ta en oändlig tid.

 

[Broder Bob]

Sträckan mellan Skraahpetjåhke och Dålkoetjohke är en dröm. Utsikten över Över-Uman mot Norge känns oändlig. Det är flackt och det enda orosmolnet är mitt knä. Jag fruktar för att ta mig ner men har ändå ett leende på läpparna. Jag fotograferar mindre, blicken är långt borta. Det är som om jag är helt ensam i denna del av världen. Jag sitter med en Snickers i näven och bara njuter.

Nedfärden. Denna ravin vill jag bara glömma. Snart ser jag leden ned mot Hemavan. Mitt knä har blivit min värsta fiende Jag haltar, försöker att bara böja det högra, inget fungerar det är bara smärta. Men det blir varmare och varmare i luften.

Jag kollapsar på en mjuk bädd av ljung. Jag gjorde det. Nu är det bara en transportsträcka att hasa ned till tältet.

Detta var en av mina absolut bästa fjällvandringar och det finns inget annat att göra än att rekommendera. Intrycken förstärktes nog av att jag gick ensam.

 

[shalin]

Nu funkar det! Fantastiskt! Fina bilder, och precis vad jag var på jakt efter! Man blir sjukt peppad ju!

Tack så mycket!

Är den sista ravinen du visar bäckravinen mellan dålkoetjåhke och klonjebaektie?

När gjorde du turen?

 

[Broder Bob]

Kul att det insprierar.

 

[Broder Bob]

Jag gick ner i bäckravinen mellan Dålkoetjåhke och Klonjebaektie. Nedre delen var väldigt lätt att gå med gräs, övre delen var stenig förstås, men inga större problem.

Jag gick 31/8 -08.

Jag skulle absolut råda att gå på södra sidan av Måskonåjveglaciären, norra sidan var brantare och hade mer sprickor.
Med facit i hand borde jag haft yxa och stegjärn.
Förhållandena var idealiska, annars hade jag inte gjort hela turen.

 

[shalin]

Jag skulle absolut råda att gå på södra sidan av Måskonåjveglaciären, norra sidan var brantare och hade mer sprickor.
Med facit i hand borde jag haft yxa och stegjärn.
Förhållandena var idealiska, annars hade jag inte gjort hela turen.

Men man måste väl inte gå på glaciären för att ta sig västerut mot skraaphe? Jag tänkte nog försöka undvika glaciärvandring öht då detta blir en solotur. Var det ngn fler passage som "krävde" stegjärn?

 

[Broder Bob]

Det var främst nödvändigt med utrustning på branta snöfält på sluttningen från sadeln upp mot Skraape och på glaciären. Sluttningen från 1500 ned till glaciärsjön var också brant och isig på slutet.
Snöfälten är mer riskabla än glaciären, dom är brantare, hårda och isiga i norrläge. Troligtvis svårt att häva ett fall utan utrustning. Speciellt om man har glatta skalkläder.

Det är lätt att innan turen säga att man inte kommer att gå på glaciär/brant snö. När man väl är ute så ser man att det kan gå mer än 4 ggr så snabbt att förflytta sig på slätt underlag som genom stenskravel. Då blir frestelsen alltför hög att ta det lätta valet. Jag hade inte hunnit eller orkat runt om jag undvikit Glaciär/brant snö. Men det är ju aldrig att rekommendera.

 

[Medon]

Tack för fina bilder, Robert! Det verkar ha varit en fantastiskt fin topptur!

Planerar att återvända till Norra Storfjället denna sommar och hoppas då själv få ta del av en sådan här vacker, klar dag!

 

[Weranda]

Isens makt

Bland de krafter som naturen utnyttjat för att forma dessa berg, är det framförallt en som förtjänar namnet Förstöraren, nämligen isen. Inte något jag skriver kan överdriva storslagenheten och skönheten i isens verk.

Jag tänker på glaciologen John Muirs ord när jag ser Broder Bobs intressanta bildmaterial från Måskonåiveområdet. Landskapet är helt präglat av den stora "Förstöraren", med tomma glaciärnischer och framskyfflade morän- och grushögar, som om isen alldeles nyligen skulpterat fram Norra Storfjällets vilda branter.

 

[Weranda]

Måskonåives isbräcka

I tidskriften/årsboken VÄSTERBOTTEN 2002, nr 2 finns en uppsats av Mårten Strömgren och Fredrik Lindgren, "Glaciärer i Västerbottensfjällen". Uppsatsen innehåller en mängd intressanta faktauppgifter om bl a Måskonåiveglaciären: att den brukar kalva loss stora isblock, som med ljudliga smällar faller ner i glaciärsjön framför. Bilden på isbräckan är nog en av de vackraste fotografier som tagits på ismassan bakom N Storfjället i Hemavan.

 

[shalin]

Häftig bild! Precis hemkommen från en grym påskhelg i saltoluokta, så nu kan man börja planera på allvar. Hoppas bara tiden i sommar räcker till.

 

[Weranda]

Grym bild!

Ur samma uppsats som ovan, finns även den här bilden. För egen del tycker jag att det är en av de vackraste glaciärbilder som tagits i vårt land, men det är förmodligen för att den visar min "favoritglaciär".

Anja Pärson bedriver sin sommarträning uppe på snöfälten till höger. Tjejen måste vara tämligen våghalsig, som vågar ge sig ut på ytan av en glaciär med slalomskidor. Men Måskonåive är på något vis en "vänlig" ismassa...