Om vi tänker på förhållandena för mer än 100 år sedan så handlade det inte om lämlar, där håller jag med dig. Det var i stället för hård jakt. Knappast för att fjällräven var ett hot utan det var väl för skinnets skull. Men är det verkligen förhållandena på den tiden du vill diskutera?
Vidare har du förstås rätt i att det är på vintern som det är svårast för fjällräven. Men sedan slutar dina påståenden stämma med verkligheten. Uppenbarligen har du en annan förklaring till fjällrävens svårigheter än t ex Naturvårdsverket. Jag läser på webbsidan "Ljusare tider för fjällräven":
"– Åtgärdsprogrammen tas fram för att stötta våra mest hotade arter och naturtyper, säger Weronika Axelsson Linkowski, handläggare på artenheten på Naturvårdsverket. Fjällrävarna var väldigt få till antal, populationen hade svårt att återhämta sig, och på grund av oregelbundna toppar i gnagarcyklerna var det ont om mat.
Gnagarcykeln innebär att populationen av smågnagare varierar kraftigt från år till år. Vissa år är tätheten av gnagare väldigt hög, medan den är låg andra år, vilket gör att det är svårt för fjällräven att hitta föda. En av de viktigaste åtgärderna för att stabilisera populationen är därför att ge extra mat vid lyorna.
– Det handlar om att jämna ut tillgången på mat för fjällrävarna, säger Weronika. En annan viktig åtgärd är rödrävsjakt, som genomförs av länsstyrelserna. På grund av förändrat klimat, med allt varmare temperaturer, rör sig rödrävarna allt längre upp i fjällen. I ett möte mellan arterna förlorar fjällräven. Rödräven kan även ta med sig skabb, och mot skabb har fjällräven inget skydd och behöver därför medicineras."
Detta är en helt annan bild av fjällrävens problem än den du målar upp. Jag tvekar inte vilken bild jag ska tro på. Det är lätt att hitta fler beskrivningar i stil med Naturvårdsverkets, bara googla.
Till detta kan tilläggas att just på vintern är sork och lämmel så viktiga, eftersom det är ont om föda. Både fjällräv och rödräv jagar gnagare som lever under snötäcket, men är det ont om gnagare - vilket det tyvärr ofta är i fjällen numera - så blir det extra svårt. I synnerhet för fjällräven.
https://www.naturvardsverket.se/om-...vardefull-natur/ljusare-tider-for-fjallraven/
Fjällrävens tillkortakommanden beror alltså INTE på några lämmlar. Fjällräven har gått dåligt i ca 100 år. Ända sedan den decimerades för skinnets skull precis som du säger.
Den har inte hämtat sig under lång, lång tid. Långt innan klimatförändringarnas tid.
Att då skylla på klimatförändringarna och Lämmlar blir ju inte seriöst.
Vilket också flertalet länkar och studier påvisat här ovan.
Den har alltså inte hämtat sig på 100 år och då är såklart grundproblemet något helt annat.
Som att skylla sin dåliga ekonomi år 2023 på 90-tals krisen...
Anledningen till att den gått framåt är att den matas med hundmat vilket är en förkastlig och hemsk "version" av naturvård och bör inte ens kallas för detta. Detta bör omedelbart avbrytas då förutsättningarna för Fjällräv i Sverige helt saknas pga den biologiska öken av tamboskap i fjällvärlden.
Så länge man inte gör något åt grundproblemet så ska man självklart inte på konstgjord väg mata en art med hundmat. Det är ju en hemsk s.k "naturvård".
Naturvårdsverket har fel och det vet de såklart om egentligen. 100 år av fakta ljuger inte.
Att de kör med klyschan om Rödräven är ju också direkt felaktigt och snudd på patetiskt. Återigen kryper de som katten kring het gröt.
Huvudproblemet är tamboskap i fjällvärlden som utgör en biologisk öken av Europas största vildmarker. Hur svårt ska det vara att förstå?
Eller vågar de/ni inte förstå? Vill inte?
Vi kommer ALDRIG ha en levande fjällvärld så länge tamboskapen befinner sig i den natur där de inte hör hemma. Att bedriva slaktindustri på bekostnad av vår vilda natur är som sagt en skam för Sverige och något övriga världen knappt tror sina öron över när man berättar om vansinnet.
Åtgärder blir således:
1. Förbjud rennäringen i dess nuvarande form. Tamboskap ska bedrivas inom avgränsade områden och det kan göras på många olika sätt.
2. Återinför Vildren som våra grannar Norge och Finland samt tillåt Varg i HELA Sverige.
3. Sluta massdecimera Björn helt i onödan och sluta jaga Älg i de fjällnära regionerna där de är relativt få. Den jakten kan bedrivas längre ned i skogslandskapet.
4. Värdet i rennäringen sitter i det kulturella. Inte i det ekonomiska (som ju är en katastrof). Det kulturella kan man självklart behålla på något helt annat sätt än att ta 50% av Sverige som gisslan.
5. Vi ska komma ihåg att den naturvidriga rennäringen ger ynka 0,3% av svenskens köttkonsumtion på ca halva sveriges yta. En hemsk ekvation som inte går ihop någonstans. Bland det värsta som existerar på jorden idag i förhållande till vad man får ut av så stor yta.
6. Någon påverkan på antalet Tamren och slaktuttag har varken rovdjur eller besökstryck i fjällvärlden haft. Det är bara att titta på diagrammen som länkats här tidigare och följa dem tillsammans med utvecklingen i antalet rovdjur och besökstryck i fjällvärlden så ser alla att det inte finns något som helst samband.
Detta är alltså en ren och skär lögn ifrån rennäringen. En upprepad lögn som ännu ingen journalist eller mediahus vågat sig på att ifrågasätta. Återigen, någon kan ju bli arg...
7. Vandrare och besökare ska självklart vara välkommen när som helst på året så länge man följer "normalt" hyfs och beteende gentemot naturen i stort (Läs: allemansrätt).
Något besökstryck är alltså INTE för stort och det är ett svepskäl för helt andra intressen.
Men vi får väl se, nu när även människor ska mass-decimeras från fjällvärlden kanske saker och ting äntligen förändras.
