När man diskuterar de här frågorna så är det bra att ha spelplanen någorlunda klar för sig. Oavsett vad man tycker om rennäringen, så är den inskriven i regeringsformen och reglerad i rennäringslagen och har således ett väldigt starkt lagligt stöd. Dagens situation har också sin grund i hur staten historiskt behandlat rennäringen från den första rennäringslagen 1886 då staten införde det som kom att bli dagens samebyar. Även begrepp som urminnes hävd och hur det har tolkats, juridiska prövningar som skattefjällsmålet och Girjas-domen samt ökat tryck om att ratificera ILO 169 påverkar dagens situation. Det hela är väldigt komplicerat men berör ju i grunden förhållandet mellan samerna och svenska staten och marker som samerna utifrån urminnes hävd har rätt att nyttja för bland annat renskötsel.
När det gäller renar och hur lättstörda de är så beror det mycket på när under renskötselåret man avser. En känslig period är under vårvintern och våren/vårsommaren i april-maj och större delen av juni då vajorna är dräktiga och kalvarna föds/är nyfödda. Renarna har då också genomgått en lång vinter och behöver äta upp sig. Under vårvintern är det vanligt att länsstyrelsen utlyser tillfälliga skoterförbudsområden. En annan känslig period för störning är innan kalvmärkningen i slutet av juni, början av juli då renarna ska samlas inför märkningen. Samebyarna i norr brukar gå ut med info där de uppmanar besökare att vidta försiktighet, eller undvika vissa områden/dalgångar i t ex Sarek, under den tid kalvmärkningen pågår. Sedan följer en period som är lugnare tills mitten av september då man genomför den årliga sarvslakten. Även då samlas renarna ihop och störningar som leder till att en hjord skingras kan leda till ganska mycket av merarbete för renskötarna. Vid sarvslakten sker det största slaktuttaget under året. Under vintern kan vissa områden vara känsligare, t ex kan renskötarna ha samlat hjordar i vissa områden i renbeteslandet för att underlätta stödutfodring som vissa vintrar behövs.
Ekonomi är förvisso intressant, men kanske ämne för en annan tråd. Det man kan konstatera är dock att det inom de flesta näringar finns alla möjliga typer av stöd. Investeringsstöd, stöd till biodlningar, arealstöd, kompetensstöd för företag verksamma på landsbygden und so weiter. Det finns heller ingen studie som tar hänsyn till exempelvis den samiska kulturen varumärkesvärde. I norra Sverige är samisk kultur en av de viktigaste reseanledningarna för besöksnäringen (medan vandringsturism utgör en ganska liten del). Malmö stad är f ö den största bidragsmottagaren i det kommunala utjämningssystemet där 25% av de kommunala inkomsterna utgörs av utjämningsbidrag. Men nu är som sagt inte ekonomin relevant. Rennäringen skulle kunna omsätta noll kronor, det är inte det som ligger till grund för att den är inskriven i grundlagen.
Med det sagt, så tycker jag förstås det är trist att en omtyckt stugplats försvinner och jag har ingen detaljkunskap om situationen i Jämtland, men området kommer ju inte vara avlyst. Man har väl dock bedömt att de åtgärder man nu genomför kommer minska besökstrycket i ett område som man - rätt, eller fel - bedömt som känsligt för rennäringen.
När det gäller renar och hur lättstörda de är så beror det mycket på när under renskötselåret man avser. En känslig period är under vårvintern och våren/vårsommaren i april-maj och större delen av juni då vajorna är dräktiga och kalvarna föds/är nyfödda. Renarna har då också genomgått en lång vinter och behöver äta upp sig. Under vårvintern är det vanligt att länsstyrelsen utlyser tillfälliga skoterförbudsområden. En annan känslig period för störning är innan kalvmärkningen i slutet av juni, början av juli då renarna ska samlas inför märkningen. Samebyarna i norr brukar gå ut med info där de uppmanar besökare att vidta försiktighet, eller undvika vissa områden/dalgångar i t ex Sarek, under den tid kalvmärkningen pågår. Sedan följer en period som är lugnare tills mitten av september då man genomför den årliga sarvslakten. Även då samlas renarna ihop och störningar som leder till att en hjord skingras kan leda till ganska mycket av merarbete för renskötarna. Vid sarvslakten sker det största slaktuttaget under året. Under vintern kan vissa områden vara känsligare, t ex kan renskötarna ha samlat hjordar i vissa områden i renbeteslandet för att underlätta stödutfodring som vissa vintrar behövs.
Ekonomi är förvisso intressant, men kanske ämne för en annan tråd. Det man kan konstatera är dock att det inom de flesta näringar finns alla möjliga typer av stöd. Investeringsstöd, stöd till biodlningar, arealstöd, kompetensstöd för företag verksamma på landsbygden und so weiter. Det finns heller ingen studie som tar hänsyn till exempelvis den samiska kulturen varumärkesvärde. I norra Sverige är samisk kultur en av de viktigaste reseanledningarna för besöksnäringen (medan vandringsturism utgör en ganska liten del). Malmö stad är f ö den största bidragsmottagaren i det kommunala utjämningssystemet där 25% av de kommunala inkomsterna utgörs av utjämningsbidrag. Men nu är som sagt inte ekonomin relevant. Rennäringen skulle kunna omsätta noll kronor, det är inte det som ligger till grund för att den är inskriven i grundlagen.
Med det sagt, så tycker jag förstås det är trist att en omtyckt stugplats försvinner och jag har ingen detaljkunskap om situationen i Jämtland, men området kommer ju inte vara avlyst. Man har väl dock bedömt att de åtgärder man nu genomför kommer minska besökstrycket i ett område som man - rätt, eller fel - bedömt som känsligt för rennäringen.
