Hej på er,
Nu har jag förverkligat en 16 år gammal dröm och vandrat Padjelanta. Det blev en solotur från Vaisaluokta till Kvikkjokk. Det blev en positiv upplevelse men det var med viss respekt som jag gav mig av då det var ett tag sen jag bar tungt och långt. Nu visade det sig att takterna sitter i och efter några dagar så slet kroppen till sig och trivdes riktigt bra i den spartanska tillvaron.
Vädret var överlag bra och det var förvånansvärt lite mygg. Jag fruktade att det skulle bli ett H-vete i Tarradalen men det var fullkomligt rent från mygg.
Det där ,med att vandra solo var inte så dumt. Klart att det inte lockar lika mycket att stanna för lunch och fika men när man väl går så är det faktiskt rätt skönt att vara själv.
Jag uppskattade den norra delen av Padjelanta bättre än den södra. Vyerna och omgivningarna var mycket mer inspirerande än den södra delen som domineras av Tarradalens prunkande grönska och myrar. Vore jag mer intresserad av växter kanske min uppfattning skulle varit annorlunda.
Har redan börjat fundera över vilken tur som ska bli den nästa utmaningen. Funderar på att gå en mer obanad sväng i västra delen av Padjelanta. Det finns oändliga möjligheter!
Karis-Janken
Nu har jag förverkligat en 16 år gammal dröm och vandrat Padjelanta. Det blev en solotur från Vaisaluokta till Kvikkjokk. Det blev en positiv upplevelse men det var med viss respekt som jag gav mig av då det var ett tag sen jag bar tungt och långt. Nu visade det sig att takterna sitter i och efter några dagar så slet kroppen till sig och trivdes riktigt bra i den spartanska tillvaron.
Vädret var överlag bra och det var förvånansvärt lite mygg. Jag fruktade att det skulle bli ett H-vete i Tarradalen men det var fullkomligt rent från mygg.
Det där ,med att vandra solo var inte så dumt. Klart att det inte lockar lika mycket att stanna för lunch och fika men när man väl går så är det faktiskt rätt skönt att vara själv.
Jag uppskattade den norra delen av Padjelanta bättre än den södra. Vyerna och omgivningarna var mycket mer inspirerande än den södra delen som domineras av Tarradalens prunkande grönska och myrar. Vore jag mer intresserad av växter kanske min uppfattning skulle varit annorlunda.
Har redan börjat fundera över vilken tur som ska bli den nästa utmaningen. Funderar på att gå en mer obanad sväng i västra delen av Padjelanta. Det finns oändliga möjligheter!
Karis-Janken