Ja, du ser själv: spännvidden på råden är stor därför att vi alla gör våra personliga prioriteringar. Att de så olika utfallen blir listade i tråden är ändå en bra checkilista, som kan hjälpa dig att bli klar över vad just du värderar högst.
Så jag fortsätter listan med hur
just jag har tänkt. Förutsättningar: tresäsongs ensamturer i högre delar av nordisk fjällterräng (kalfjäll, ledlöst, en del kamvandringar och toppbestigningar) på i snitt två veckor, helt "självförsörjande" dvs bär med mig mat, bränsle etc. för hela turen.
- Silnylon. PU är tyngre och delaminerar som gammal; jag vill ha prylar som håller länge. DCF (dyneema) är ju lättare men dyrt och (än så länge) mer kortlivat.
- "Ytter först upp/sist ner". I praktiken sammankopplade skikt med samtidig resning/nedtagning. Inte kul med blött innertält efter resning/nedtagning i skitväder, och det blir inte bättre av att man är ensam om det.
- Ingång/absid på långsidan. Mer "utekänsla" när man öppnar helt vid fint väder, bekvämare in/utpassage, väldigt mycket bekvämare lagring, prylvård, matlagning i skitväder etc med hela långsidan åtkomlig i absiden. Allt kan fixas liggande i varma sovsäcken.
- God ventilation. I praktiken minst en ventil i högpunkten för maximal skorstenseffekt, och då hhelst i absidens högpunkt så jag kan laga mat där i skitväder utan att behöva oro mig för CO-förgiftning.
- Idiotenkel uppsättning. Ska ju kunna få upp tältet ensam i vilket busväder som helst.
- Inte större än just jag behöver. Sovmått i innertält, generös absid, "kondenssäker" höjd i ändarna och sitthöjd i mitten räcker. Onödigt stort = onödigt tungt, svårare hitta jämn markplätt, större vindfång och tyg-"häng", svårare få upp ensam i busväder
- Inga stavar till uppsättning. Uppsättningen brukar vara svårare, och jag vill ha min enda stav (huvudsakligen till vadning) även när jag lämnar tältet i ett basläger för t ex en topptur
- Gärna symmetrisk design, dvs bågen mitt i tältet. Mer flexibelt när man kan sova med huvudet åt bägge hållen, t ex när vindriktningen vill ha en viss tältplacering, och marklutningen motsatsen
Några randanmärkningar till ett utmärkt inlägg.
1. Har jag aldrig funderat på, inte ens behövt. Mitt Akto hängde med 2000-2013 samt 2019 och enda ålderstecknet är den bleka färgen. (LC har jag bara använt 2014-18 samt ett titotal cykelturer 20-22. Kanske bleknat något.)
3. En detalj jag uppskattar på LC är att jag kan fälla ned hela väggen på innertältet.
4. Aldrig funderat på eftersom matlagningen går så fort. Jag nöjer mig med att öppna inner- och yttertält en smula på lämpliga ställen.
5. Två gånger har jag haft problerm med uppsättningen av LC. En gång var i Skåne, Brotorpet, när en av de "inbyggda" tältstängerna lossnade, lite jobb att pussla rätt. En annan var vid Stegeborgsgården (Vikbolandet)när det blåste från Slätbaken -- ingen härd vind men jag blev närapå insvept i tältet.
7. STARKT argument mot tvåmans.
8. Jag avundas dem som klarar sig utan stavar med dåliga knän. Redan när jag gjorde dagsturer i Schweiz 1988 började jag tälja stavar åt mig, för att minska belastningen på knäna vid nedstigning. 1989 började jag använda teleskopstav. 91 blev det två och tilll en början snarast flög jag fram i nedförslöporna. Ack, flydda ungdom.
Sen har det blivit värre. Idag har jag artros i båda knäna, av mycket olika slag. Sen handlar det förstås också om fotfästet i instabil terräng. Att vara beroende av stavar för uppsättning är problematiskt för stavar kan faktiskt gå sönder, eller stukas, t ex vid halktillbud.
10. Jag kan ägna en bra stund åt att leta lämplig plats. Marken får helt enkelt inte luta om jag ska sova bra, och det får inte finnas stenar, rötter eller vassa och knöliga detaljer i terrängen. Inte ens kottar accepterar jag. (vad glad jag blev när campingen på Torpön, i Ydre kommun, hade kotträfsa.).
Den där remsan du nämner, är det den s k kappan? Jag har satt dit den, eftersom den är fäste för två linor: bätre form på tältet och stadigare i blåst. Den gör det dock lite pilligt när stången ska föras förbi fästpunkterna, som är snörknutar.