Intressant det där att de tre knivarna blev samlarobjekt. Virkalan är ju även en av mina drömknivar ända sedan de dar jag stog på ICA-kiosk- macken i övehogdal och dreglade över den som hängde där nåt år i mitten av 70-talet. Ballisongen har jag en av fast en nyare produktion av korsakoski. Darimot har min svåger den röda legendaren från förra seklet. Ingen av dem är väl egentligen välgjord. Hackman kniven har jag bara läst om och sett på bild men vad jag förstår är det väl den som har en liten upplaga och är sällsynt på det viset.
Vad jag tycker är intressant är att Anders L Dahlman prickade in dessa 3 knivar som de tre stora samlarobjekten från nordisk knivproduktion i sin bok, kniven en personlig betraktelse från mitten av 90-talet. Var han ett orakel, var de redan samlarobjekt då eller är det så att den publisitet de gavs då till och med har stärkt samlarvärdet?
Jag tror att man inte ska undervärdera vad den dyre Dahlman haft för påverkan på vårt knivintresse här i Sverige. Tänk på knivspalten under 70-80talen i jaktjournalen samt hans digra knivskrivande i Allt om jakt och vapen. Det här var ju en tid utan internet så utbudet av kunskap för gemene man var mindre, betydligt mindre än nu.
Exempel på andra knivar som fick vår uppmärksamhet genom honom var exvis Puma prospector, Puma four star, Schrade i stort och herritage serien och i synnerhet CH 1 som sedermera blev PH 1 sedan schrade tagit upp den i produktion igen efter påtryckningar från svenska marknaden. Lika var det förresten med Prospektorn som gjordes i en final edition om 1000 knivar efter starka svenska önskemål. Han skrev även mycket om gerber som även de var stora på marknaden. Å andra sidan kanske han testade och skrev om knivar han fick sig tillskickade av starka marknadsaktörer. Vad han visste egentligen om knivar blir lite oklart ibland då han exvis tyckte att knivar i 440 A var bra egghållare men dissade moraknivar som lågklassiga i stålet???? Förvisso var hans artiklar mina bässta godnattsagor i tonåren.
Bosse