"Kilimanjaroveteran"
Var i Tanzania ska du vara? Jag var själv SIDA-volontär där 1970-72, ganska längesedan nu, i Dodoma, men det som nu är huvudstad var då en liten håla.
Alltnog så hade jag bott där, på knappa 1000 m höjd 1½ år innan jag i början av 1972 (jan-feb) var med och vandrade upp på Kilimanjaro. Man beställde då ett helt fullservicepaket med bärare, mat, all utrustning (inkl varma kläder och kängor) och guider. Lättviktsutrustning fanns inte att få tag på. Varje bärare bar ca 20 kg på huvudet (i trälådor). Bara sovsäcken vägde säckert mer än 5 kg. Den ende som hade ryggsäck var guiden, men han bar den på huvudet! Redan från början blev vi uppmanade att ta det "pole pole" (sakta, lugnt) för att vänja oss vid höjden. Hela turen längs Maranguleden tog fem dagar, tre dagar upp och två ner. Se
http://www.dahlsafaris.se/pdf/reseprogram-kilimanjaro-marangu-route.pdf
med den skillnaden att hyttorna då var enkla och synnerligen kalla plåtskjul, och att stanna mer än en natt/hytta var inte tal om.
Förutom nattvandringen på väg upp till toppen, så är det en mycket enkel vandring. Då gick vi och flämtade, stannade och hängde på vandringsstaven efter ett fåtal steg (då man också glidit tillbaka en del i det lösa lavagruset), medan guiden obesvärat stod vid sidan om med en fotogenlampa i ena handen. Det är först på de allra sista höjdmeterna, som det är en antydan till klättring, såtillvida att man måste ta för sig med händerna.
En oförglömlig upplevelse var det i alla fall att i minus 10 grader stå på Afrikas tak och se solen gå upp, även om jag då hade hade huvudvärk och mådde halvdåligt.