Från Lucy till mig...
Om veganerna kollade på Discovery borde de veta att vi i dag inte skulle kuna laga till en vegetarisk lasange om inte Lucys släktingar börjat knäcka ben och äta märg på den Afrikanska savannen. Genom att käka den feta benmärgen fick de överksott på fett som med tiden hamnade uppe i hjärnan så de kunde koppla ihop ett och annat.
För att freda sig mot rovdjur så kom de på att kasta saker på dom eller slå dom i skallen. Nu kunde de skrämma bort rovdjur och komma åt mer kött. Sedan kom de på att jaga själva och genom att kunna bära maten med sig eller jaga i stället för att samla växter lokalt blev våra förfäder mobila och kunde vandra ut ur Afrika och sprida sig över världen, på gott och ont. Hade de inte blivit jägare skulle vi fortfarande se ut som Lucy.
Våra tänder är inte rovdjurständer men inte heller häst eller kotänder, faktum är att våra tänder mest liknar grisens och det är bekanat att grisen också äter allt.
I dag är all jakt i vårt land ett nöje och/eller en fritidsaktivitet. Vi har en jägarkår som säger sig vara tvungen att reglera viltstammarna för att det inte skall bli överbetning och fler viltolyckor samtidigt som de håller på med viltvård för att få fler djur att reglera bort. När det blir för mycket lodjur, björnar, rävar och vargar så måste man reglera bort dom också trots att de håller nere viltstammar. Det är nog det att rovdjur inte kan räkna tilldeling som vi kan med våra feta hjärnor.
Veganer tror att bambi och familjen kan relgera sig själv genom naturligt urval men vad gör de när bambiflockarna kommer att förmörkna deras salladsodlingar eller ännu värre när den börjar bli tomt i görnsaksdisken?
Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att betala tusentals kronor för licenser, fällavgifter, bössor och annat för att skjuta bort 'skadedjur' från någons marker men om jag fick betalt för att skjuta älg skulle jag kanske jaga.
Fåglar snarade jag och sålde till Kalgrerns slakteri men jag lade av när fågelstammarna minskade p.g.a det intesiva skogsbruket och annan miljöpåverkan. Dessutom var det inte kul längre. Harjakt är en påfund jag aldrig begripit mig på, förr brukade man snara hare - och jaga ekorre - som nödmat.
Jag föredrar renkött slaktat under hygeiniska förhållanden i mobila slakterier i Sápmi - eller så köper jag privat om jag kan.
Jaga det kommer jag att göra om jag måste för att överleva men då blir man tvungen att tjyvjaga och då åker man in på kåken där man får gratis käk. Om de har kött eller veganmat struntar jag i - jag är allätare som grisen. (^..^) // Roland
