Igår var vi på Häggsta klippan i söder om söder i Sthlm för att klättra.
Solen värmde bra trotts att det blåste lite på toppen.
Vi började med att gå runt berget för att komma upp till krönet för att fästa repet i sk toppankare.
Toppankare är när man fäster slingor runt ett träd eller i fasta borrade bultar, man kan äver göra toppankare med kilar och säkringar.
Efter lite letande efter en bra lagom svår led (väg att klättra utmed klippan) så hittade vi två bra ringbultar där vi gjorde vårt ankare.
Bultarna låg på ett lite flackt område en bra bit upp på klippan. För att komma dit fick vi sakta hasa oss ner i en skreva från gräsplätten där vi lämnade våra väskor utan att vara säkrade. Det gick helt utan problem, kanske det var lite halt pga någon konstig mossa som växt på berget just där och sedan torkat.
Vi firade ner oss själva och hälsade på Göran som precis kommit från arbetet.
Göran & jag gick iväg för att friklättra upp i en spricka en bit bort så att vi kunde sätta ett nytt toppankare under tiden som tjejerna klättrade med det första repet.
Efter en del trixande så fick vi dit ett ordentligt toppankare, vi bytte rep med tjejerna som strax skulle ge sig av en kväll på krogen väntade och de skulle snart åka.
När vi bytte rep som tänkte jag ta lite mat & jag hade givetvis min lunch i ryggan på gräsplätten ovanför ankaret.
Jag klättrade upp till ankaret och skulle ta mig därifrån upp till ryggan ca:4 höjdmeter ovanför ankaret replängden var säkert lite längre.
Jag hade ju gått det biten osäkrad ner innan vi satte ankaret så ett tag funderade jag på att koppla ur mig från repet för att hämta ryggan. Men Göran sa att det var bäst att vara inkopplad i repet. Jag skojade och svarade “men det blir ett långt fall till ankaret om jag faller”
Att ta sig upp, hänga på rygga och repkorg var inga problem. Det var när jag skulle hasa mig ner i skrevan som jag halkade. Tanken som slog mig när jag tappade fotfästet var det finns ingen möjlighet att försöka stoppa detta själv.
Jag hade extrem tur jag gled över skrevans kant och nedför berget där jag måste vänt så att jag föll utmed berget med huvudet först. En liten björk stod mellan där jag föll över kanten och ankaret så det blev ingen pendeleffekt. Hade jag inte åkt över skrevans kant hade jag fortsatt rakt mot några klippkanter brevid ankaret, jag hade med all säkerhet skurit mig rikktigt illa i ansiktet på dessa.
Jag ser berget rusa förbi mina ögon innan jag bromsas upp av Göran som säkrar. Jag vänder på mig själv upprätt och folk kommer springande, en kille som är nära vårt ankare för att hjälper till att lugna ner mig som hade adrenalin långt över öronen.
Jag står på en liten hylla under tiden som vi får repet på andra sidan björken. Sen firas jag ner.
Fallet sker precis när en skolklass anländer för att testa utomhusklättring så åskådare fanns det gott om.
När jag kommer ner känner jag efter & inget verkar brutet, lite ont i vänster fot och ben bara & några avskrapade knogar
En granskning av hjälmen visar att jag skrapat i lite strax ovanför ögonen. Jag är glad över hjälmen kan jag säga.
Jag upptäcker också att mina underbara byxor Klättermusen “Gere” har rivits sönder ovanför bakfickan. Det är väl det som jag egentligen är mest irriterad över.
Jag skrek visst till när jag tappade fotfästet så Göran som säkrade fick en förvarning innan repet drogs åt.
Jag litade helt och hållet på att han skulle klara att fånga upp fallet, det som däremot flög genom hjärnan när jag föll var en undran om hur mycket rep som jag hade haft ovanför ankaret, hur nära marken skulle jag komma innan fallet bromsades upp?
Repet måste tyvär kapas av lite då det fick en skada troligtvis av en vass klippkant.
Efter lite vila och mat så kör vi igång igen trotts lite ont i benet går det bra. Klättrar en förbultad led innan vi åker hem som var lite svår med rolig.
Vad har jag lärt mig av detta är givetvis en bra fråga nu.
Jag har fått känna på ett riktigt fall och kommer förhoppningsvis inte bli överförsiktig för att riskera ett fall i framtiden.
Jag har lärt mig att ALDRIG gå ovanför toppankaret på detta sätt.
Jag har lärt mig hur viktigt det är att allt är rätt gjort, kolla och dubbelkolla igen.
Jag var minst 4 meter ovanför ankaret när jag tappade fotfästet, första metern var inget direkt fall utan jag gled mest på klippan.
Tror att jag hade minst 5 meter rep ute ovanför ankaret. Repat var även något slackt. Så vi uppskattar fallet till ca 10 meter.
Jag tror aldrig kommer falla så långt någon gång i resten av mitt liv i alla fall inte på klippa.
Leder man sätter man ju säkringar med jämna mellanrum.
På sätt och vis så känns det skönt att ha gjort ett sådant fall redan i början av klätterkarriären.
Men jag tror jag sträckte hälsenan ordentligt. När jag belastar foten gör det ont i hälen och det smärtar ordentligt när jag vickar på foten upp och ner.
Bild på mina byxor finns HÄR
Någon som känner till en bra sömmerska i Sthlm?
MVH
zzeezz
Solen värmde bra trotts att det blåste lite på toppen.
Vi började med att gå runt berget för att komma upp till krönet för att fästa repet i sk toppankare.
Toppankare är när man fäster slingor runt ett träd eller i fasta borrade bultar, man kan äver göra toppankare med kilar och säkringar.
Efter lite letande efter en bra lagom svår led (väg att klättra utmed klippan) så hittade vi två bra ringbultar där vi gjorde vårt ankare.
Bultarna låg på ett lite flackt område en bra bit upp på klippan. För att komma dit fick vi sakta hasa oss ner i en skreva från gräsplätten där vi lämnade våra väskor utan att vara säkrade. Det gick helt utan problem, kanske det var lite halt pga någon konstig mossa som växt på berget just där och sedan torkat.
Vi firade ner oss själva och hälsade på Göran som precis kommit från arbetet.
Göran & jag gick iväg för att friklättra upp i en spricka en bit bort så att vi kunde sätta ett nytt toppankare under tiden som tjejerna klättrade med det första repet.
Efter en del trixande så fick vi dit ett ordentligt toppankare, vi bytte rep med tjejerna som strax skulle ge sig av en kväll på krogen väntade och de skulle snart åka.
När vi bytte rep som tänkte jag ta lite mat & jag hade givetvis min lunch i ryggan på gräsplätten ovanför ankaret.
Jag klättrade upp till ankaret och skulle ta mig därifrån upp till ryggan ca:4 höjdmeter ovanför ankaret replängden var säkert lite längre.
Jag hade ju gått det biten osäkrad ner innan vi satte ankaret så ett tag funderade jag på att koppla ur mig från repet för att hämta ryggan. Men Göran sa att det var bäst att vara inkopplad i repet. Jag skojade och svarade “men det blir ett långt fall till ankaret om jag faller”
Att ta sig upp, hänga på rygga och repkorg var inga problem. Det var när jag skulle hasa mig ner i skrevan som jag halkade. Tanken som slog mig när jag tappade fotfästet var det finns ingen möjlighet att försöka stoppa detta själv.
Jag hade extrem tur jag gled över skrevans kant och nedför berget där jag måste vänt så att jag föll utmed berget med huvudet först. En liten björk stod mellan där jag föll över kanten och ankaret så det blev ingen pendeleffekt. Hade jag inte åkt över skrevans kant hade jag fortsatt rakt mot några klippkanter brevid ankaret, jag hade med all säkerhet skurit mig rikktigt illa i ansiktet på dessa.
Jag ser berget rusa förbi mina ögon innan jag bromsas upp av Göran som säkrar. Jag vänder på mig själv upprätt och folk kommer springande, en kille som är nära vårt ankare för att hjälper till att lugna ner mig som hade adrenalin långt över öronen.
Jag står på en liten hylla under tiden som vi får repet på andra sidan björken. Sen firas jag ner.
Fallet sker precis när en skolklass anländer för att testa utomhusklättring så åskådare fanns det gott om.
När jag kommer ner känner jag efter & inget verkar brutet, lite ont i vänster fot och ben bara & några avskrapade knogar
En granskning av hjälmen visar att jag skrapat i lite strax ovanför ögonen. Jag är glad över hjälmen kan jag säga.
Jag upptäcker också att mina underbara byxor Klättermusen “Gere” har rivits sönder ovanför bakfickan. Det är väl det som jag egentligen är mest irriterad över.
Jag skrek visst till när jag tappade fotfästet så Göran som säkrade fick en förvarning innan repet drogs åt.
Jag litade helt och hållet på att han skulle klara att fånga upp fallet, det som däremot flög genom hjärnan när jag föll var en undran om hur mycket rep som jag hade haft ovanför ankaret, hur nära marken skulle jag komma innan fallet bromsades upp?
Repet måste tyvär kapas av lite då det fick en skada troligtvis av en vass klippkant.
Efter lite vila och mat så kör vi igång igen trotts lite ont i benet går det bra. Klättrar en förbultad led innan vi åker hem som var lite svår med rolig.
Vad har jag lärt mig av detta är givetvis en bra fråga nu.
Jag har fått känna på ett riktigt fall och kommer förhoppningsvis inte bli överförsiktig för att riskera ett fall i framtiden.
Jag har lärt mig att ALDRIG gå ovanför toppankaret på detta sätt.
Jag har lärt mig hur viktigt det är att allt är rätt gjort, kolla och dubbelkolla igen.
Jag var minst 4 meter ovanför ankaret när jag tappade fotfästet, första metern var inget direkt fall utan jag gled mest på klippan.
Tror att jag hade minst 5 meter rep ute ovanför ankaret. Repat var även något slackt. Så vi uppskattar fallet till ca 10 meter.
Jag tror aldrig kommer falla så långt någon gång i resten av mitt liv i alla fall inte på klippa.
Leder man sätter man ju säkringar med jämna mellanrum.
På sätt och vis så känns det skönt att ha gjort ett sådant fall redan i början av klätterkarriären.
Men jag tror jag sträckte hälsenan ordentligt. När jag belastar foten gör det ont i hälen och det smärtar ordentligt när jag vickar på foten upp och ner.
Bild på mina byxor finns HÄR
Någon som känner till en bra sömmerska i Sthlm?
MVH
zzeezz