Om man heter Peder och är besatt av att ständigt ha människor omkring omkring sig 24/7 och tycker det är intressant att aldrig få ha en lugn stund - så är Etiopien ett kanonland. Och om man dessutom har en slags politisk image som gör att man måste älska precis allting som kommer från ett visst land utanför väst så hjälper även det till att bygga upp en positiv sida som landet kanske inte förtjänar. Jag skiter i var människor kommer ifrån och behandlar alla lika oavsett ursprung . Och jag måste säga att så många idioter som i Etiopien har jag aldrig träffat på någon annanstans i något annat land. Rasism är extremt utbrett, tyvärr.
Om man heter Lars eller något annat och gillar lugn och ro, anonymitet, att inte vara ständigt i centrum, oprovocerat vålt mm - så är Etiopien det mest djävulska landet i världen ur rent vardagsperspektiv. Jag har aldrig varit så nära ren och skär galenskap som där.
Dock ett oerhört vackert land, intressant mat, enorm historia. Och jag brukar säga att resande ska vara jobbigt, smutsigt, påfrestande - det är då de största belöningarna kommer, de mest givande insikterna, de starkaste minnesbilderna. Mottagnadet man får är mycket intressant i sig. Och man träffar såklart supervänliga människor varje dag - det är bara att de ofta kommer i skymundan av de ovänliga.
Men starta inte ett privat krig när folk slänger sten, piskar dig, spottar på dig, rycker i dina cykelväskor, ger dig knytnävsslag när du cyklar förbi, sticker pinnar i hjulet etc. Du kan inte vinna. le, vinka eller ignorera.
Nämen Lars nu generaliserar du baserat på det lilla du vet om mig. Jag är varken besatt av människor eller ogillar lugna stunder. Dömer du länder lika snabbt som du dömer mig så förstår jag att det finns en del länder du ogillar skarpt.
Och nej, jag gillar inte allt och alla utanför "västvärlden". Några länder/regioner jag personligen inte skulle åka tillbaka till i första hand: längs kusten i Marocko, UAE och norra Kina. Och självklart gillar jag inte den minoritet av etiopierna som bråkar med turister, men jag föredrar att fokusera på den andra delen av befolkningen. Just den enormt häftiga naturen, goda maten och vackra kulturen tycker jag också vägde upp i detta fallet.
Sen är det precis som jag också skrev, och som du påpekar, att smaken är som baken. Gillar man tomma naturlandskap mer än människor är naturligtvis inte det etiopiska höglandet den bästa destinationen.
Dessutom är det som alltid med resor där man spenderar en begränsad tid i ett stort land och ett komplext samhälle, att varje besök är unikt i vad man upplever. Med lite tur eller otur kan alla länder vara fantastiska eller fruktansvärda. Ett exempel är att stenkastning inte alls förekom i låglandet mot Djibouti. Etiopien som land förtjänar att det nämns.
Håller med ang. "privat krig". När det var barn som betedde sig illa längs med vägen lyckades jag dock vissa gånger få bilister att stanna och hjälpa mig hålla dem på avstånd tills jag fått chans att cykla därifrån. Ibland var det ju tyvärr cykel+uppförsbacke mot vältränade herdepojkar med stenar.