Har nån annan den här känslan?

[MrP]

Jag föredrar Heta linjen.

Menar du heta linjen som fanns på 80-talet där det var ett enda babblande med en massa folk på samma linje?
Något sånt kan väl knappast finnas kvar??

 

[Småtärna]

Skittråkigt. Alla dessa berättelser är exakt varför jag tycker vad jag tycker.

Förlåt, men nu fattar jag INGENTING.

 

[pooll]

Menar du heta linjen som fanns på 80-talet där det var ett enda babblande med en massa folk på samma linje?
Något sånt kan väl knappast finnas kvar??

Ja, jag menade den, men det var ett skämt.

 

[GenomsnittligSarekLängtare]

Jag vet inte ens vad Tiktok är. Har varken den, Instagram eller Facebook. De två senare var ju skit rakt igenom, så varför skulle Tiktok vara bättre?

Jag föredrar Heta linjen.

TikTok är mycket, mycket värre..

 

[GenomsnittligSarekLängtare]

Förlåt, men nu fattar jag INGENTING.

Det var mer riktat mot Still Alive, men om du vill kann du läsa hela tråden, kanske du fattar då hahaha

 

[Totteman]

Idag…utan att surfa…

 

[-Fredrik-]

Bruker inte TikTok men facebook reels är väl ibland TikTok. Är väl i alla fall liknande.

Folk får väl klikka och se på intressanta videor istället för de dåliga de verkar se på.

Jag får upp videor med intressant populär vetenskap, inspirerande skidor och surf filmer bland annat.

Tycker att diskussionen i denna tråden är mycket värre än reels...

Folk som inte klarar av att ha med telefonen på tur behöver ju inte ha med den. Vi som kan kan ha med telefonen och får också en del fördelar.

Tycker inte jag känner igen mig i rätt mycket i tråden. Ja, väldigt mange bruker digital media lite väl mycket men tycker folket runt mig är rätt sociala också. Inga problem att vara på tur med barnen utan telefoner tex.

Tåg exemplet i trådstarten är rätt absurt som alla som har levt innan mobil telefoner borde förstå. Innan var det tidningar, böcker, soving, titta ut som en zombie som var vanligt.

 

[-Fredrik-]

Fin betraktelse. Känner igen mycket av det du skriver från min egen 15-åring. Med mobil, rätt svår att nå trots idoga, olika kreativa försök. Utan mobil, först tristess, sen en social och tillsynes gladare människa.

Mer övergripande förstår och tycker jag också att mobiltelefoner kan vara bra att ha, både för nytta och nöje. Men samtidigt påverkar de oss, både som enskilda individer och på gruppnivå. Jag arbetar i en miljö med mycket ungdomar runtomkring och ser tecken på detta varje dag. Framförallt hur mycket tid som läggs på att stirra in sin skärm. Jag undrar för mig själv vad man går miste om då. Extra sorgligt blir det när personerna i fråga knappt kan läsa, har dålig skolnärvaro osv, men inte har kraft att fokusera på vad som är viktigt här och nu. Det har kommit rätt mycket forskningsrön som pekar på olika problem med detta, så det är inget TS, jag/vi hittat på. Det måste vara ok att prata om, dock utan att skuld- och skambelägga den enskilda individen.

Är väl uppenbart att det finns ett problem och att allt inte är helt bra.

Tycker väl dock att väldigt många i tråden går lite väl långt i sina tolkningar.

Är tex rätt säker på att man kan använda telefoner och social media rätt mycket utan att det är ett problem eller tar över för mycket.

Att sita på toget med telefonen är nog rätt bra bruk av tiden för rätt många. Finns liksom inte så mycket annat konstruktivt att göra när man sitter på samma tog 2000ende gången.

 

[joanna]

Läser tråden med stigande förvåning. Det finns ju ett starkt forskningsstöd för att barn och ungdomar tar stryk, både kognitivt och känslomässigt, om det algoritmstyrda passiva scrollandet på sociala media upptar stora delar av deras vakna tid. Det är alltså innehållet, inte den tekniska plattformen, som är problemet. Ändå hamnar diskussionen ständigt i själva mobiltelefonens, eller kanske snarare uppkopplingens, vara eller icke-vara.

Jag förstår problemet med tech-jättarnas rått kommersiellt drivna, beroendeskapande algoritmer på sociala plattformar m m, men begriper inte känsloladdningen inför själva tekniken. Det går att stänga av mobilen, precis lika lätt som det går att stänga en bok. Eller för den delen läsa nobelpristagare och föra djupa samtal på både papper och skärm. Klankade ni på den fördigitala tiden på uppfinningen av tryckkonsten, om era medresenärer satt och slöbläddrade i porrtidningar och kass kiosklitteratur i stället för att ägna sig åt något "nyttigt"?

På det kollektiva planet får vi väl agera politiskt för att begränsa/reglera techjättarnas aggressiva upplägg (om det nu inte är för sent). På det individuella planet får vi prata, leka, vandra och läsa mer med våra barn och våga prata med främlingar på tåget. Jag lovar att det går hur fint som helst, även med mobilförsjunkna tonåringar.


Att jag själv är en sådan extrem "vara i nuet"-figur som kan tänka sig att glo ut genom tågfönstret i sex timmar utan att ha tråkigt i en sekund, hör inte hit. Det är naturligtvis en förlust om förmågan till en sådan närvaro går förlorad hos våra barn, och den uppkopplade telefonen ökar säkert risken, men de rastlösa typerna hittade ju bara andra tekniska "lösningar" på rastlösheten under den fördigitala tiden. Jag tror att det mer är en personlig konstant än helt orsakat av mobilens inträde. Har två döttrar som bägge vuxit upp med evig uppkoppling, använder tekniken lika intensivt, men ändå har helt olika förmåga att "bara vara" i stunden.

 

[Vindskydd]

Jag funderar ibland lite på hur mycket problem den nya tekniken verkligen är ett problem och hur mycket det är en moralpanik över ungdomen. När jag växte upp var det ju videovåldet som skulle förstöra världen. Ett par generationer tidigare var det bokläsningen.
Jag har alltid med mig mobilen i skogen och fjället. Ska jag vara ute längre än några timmar stänger jag av den dels för att inte få distraktionen, dels för att ha batteriet kvar för hemresan och om det skulle uppstå någon form av nödsituation. Vid fjällvandring kommer jag ibland ihåg att slå av mobildatat så att inte all världens elände tränger på om mobilen får fungera som väckarklocka hemresedagen.
En gång har jag ångrat att mobilen inte var med. Jag hade cyklat iväg för att ta några hitta-ut-orienteringskontroller, meddelat min man tämligen oprecist vilket område och sprungit en bra stund utan att möta någon, när jag är precis på håret att falla på ett sätt som kunde slutat rätt illa. Det hade kunnat bli rejält jobbigt utan mobilen. Sedan dess får den alltid följa med

 

[norrakurva]

... Det är alltså innehållet, inte den tekniska plattformen, som är problemet. Ändå hamnar diskussionen ständigt i själva mobiltelefonens, eller kanske snarare uppkopplingens, vara eller icke-vara. ...

En annan del av gnället kanske handlar om att (riskera) bli bortvald/nedprioriterad som sällskap. Vissa har svårare att ta sånt än andra. Men visst går det att gnälla på själva mobilen och inte dess portalfunktion om man vill. Tex tycks för mycket stirrande kunna medföra närsynthet och annat elände https://svenska.yle.fi/a/7-10065289

 

[pooll]

Men det är ok att gnälla på de som gnäller verkar ni tycka.