Fin betraktelse. Känner igen mycket av det du skriver från min egen 15-åring. Med mobil, rätt svår att nå trots idoga, olika kreativa försök. Utan mobil, först tristess, sen en social och tillsynes gladare människa.
Mer övergripande förstår och tycker jag också att mobiltelefoner kan vara bra att ha, både för nytta och nöje. Men samtidigt påverkar de oss, både som enskilda individer och på gruppnivå. Jag arbetar i en miljö med mycket ungdomar runtomkring och ser tecken på detta varje dag. Framförallt hur mycket tid som läggs på att stirra in sin skärm. Jag undrar för mig själv vad man går miste om då. Extra sorgligt blir det när personerna i fråga knappt kan läsa, har dålig skolnärvaro osv, men inte har kraft att fokusera på vad som är viktigt här och nu. Det har kommit rätt mycket forskningsrön som pekar på olika problem med detta, så det är inget TS, jag/vi hittat på. Det måste vara ok att prata om, dock utan att skuld- och skambelägga den enskilda individen.