Gröna Bandet

[InCharge]

Simpel fråga, finns det ett intresse av att följa en människas fysiska och psykiska utveckling mot att klara Gröna Bandet från norr till söder med start i midsommar 2018?

Jag är en man på 40 och så kallat utbränd. Skitlöjlig diagnos! Men jag orkar normalt ingenting och initialt har jag varit beroende av mediciner för att ens fungera i en normal tillvaro.Jag tänkte dock ändra på det och jag har redan påbörjat min vandring för att göra detta. Och detta är viktigt för det är inte för alla, rådfråga alltid läkare så jag är friskriven är du snäll!

Vem är jag? 40 år gammal som första gången jag var 32 tänkte skära fingret av mig för att få en chans att bli sjukskriven. Jag gjorde inte det dum som jag var, utan det eskalerade, hellre ett lillfinger än resten av ett liv. Jag gjorde hela livet enkelt för mig, jag började bedöva mina känslor med alkohol och viss mån även narkotika. Jag hade världens lyckligaste liv, jag tjänade bra med pengar, försörjde min familj och älskade min fru och sex (6!) barn.

Jag har i hela mitt liv varit ganska aktiv hyfsat vältränad om än på senare år spritpluffsig och i dålig form tack vare skit och mediciner jag har fått i mig. När jag var yngre tävlade jag i medeldistanslöpning och var utan att skryta bättre än gemene man. Nu väger jag 99,2kg och är 177cm lång. Inte mycket muskler men tanken är att jag till midsommar nästa år ska går Gröna Bandet. Finns intresse på att se min utveckling, höra och läsa mina kommentarer eller ska jag bara hålla det för mig själv? Jag lovar att vara öppen med allt från bilder på kroppsform om folk vill, till tankar om medicinering och allmän hälsa.

 

[Noatun.]

Tror nog att ett projekt som innefattar det roliga med planering, den fysiska aktiviteten och motivationen inför en så pass krävande långtur kan vart mångfallt bättre än mediciner och annat för att hitta tillbaka.
-Hoppas du går vidare med projektet och lycka till!

 

[InCharge]

Planering

Planeringen i sig kan givetvis vara rehabiliterande .Dock är vissa saker fortfarande odiskutabla, såsom blodtrycksmedicin och andra för tillfället livsavgörande mediciner. Det är saker jag inte kan drömma mig till bättre världen. Hur gärna jag än tror på en rehabiliterande effekt. Blodtryck kommer förhoppningsvis ge sig med viktnedgång, men finns vissa andra ämnen i kroppen som ännu är beroende av intag.

 

[ludvig_svensk]

Jag tycker det låter jätteintressant med en sådan berättelse om du kan och orkar vara så transparent mot omvärlden. Tänker inte enbart på vad du vill hålla privat, utan även på att det faktiskt är en del arbete med att hålla sig uppkopplad, skriva och publicera texter mm. Själv brukar ta fly till skogs/fjälls för att slippa sådant, men smaken är som baken och jag skulle som sagt var tycka att det vore intressant att få läsa om din resa. De flesta skribenter skriver om hur bra dom har det och hur lätt allt var, men det ger mer djup i att få läsa om hur jobbigt en del saker är, tankar och känslor...

 

[InCharge]

Transparens

Min tanke är att vara så öppen som man kan vara utifrån mig som person. Och det jag inte skriver om får den nyfikne mer än gärna fråga om så ska jag försöka förklara det med.

Steg ett är i alla fall klart. Jag har bestämt mig till 107,3% att jag ska genomföra detta. Det som oroar lite är ett knä jag lyckades skada i sommar, men min sjukgymnast tror att det inte är någon större fara om jag tränar smart och rätt från början. Sen har jag köpt en ryggsäck, en liten ryggsäck. Problemet blir att packa den med bra och ekonomiskt försvarbart lätta saker. Då jag har märkt att de sällan går hand i hand, tyvärr

Sen är frågan om jag vill chansa och betala in avgiften för Fjällfararnas Gröna Band redan nu, finns ju en hel del rabatter att nyttja. Dock så är det ganska mycket pengar som går till spillo om hälsan får för sig att ta en annan stig än jag den närmaste framtiden. Men det lutar åt att anmäla mig snarast, ska kolla lite mer på preliminära startdatum osv innan jag gör det.

 

[johannatillfots]

De flesta som går gröna bandet brukar dela med sig av upplevelsen på olika sätt (inkl jag själv 2016) och det är alltid stort intresse. Både från bekanta och hela okända. Själv använde jag instagram och tyckte att det är var ett bra medium för endamålet, men jag vet också många som delat med sig på bloggar.
Tycker absolut att du ska dela med dig, finns alltid andra som är nyfikna eller kanske funderar på att göra det själva och vill se hur det är

 

[andersmossing]

Jag har följt en seglingsblogg för en ung kille med diabetes ger sig ut på seglats i en liten båt. Helt grön och med vass penna. Jag upplever att hans öppenhet med diabetes ger en ärlig approach till läsaren, och en förståelse för vad diabetessjuka måste tampas med.

Tror absolut att det kan finnas intresse.

Www.Sailingbluenote.com

Anders

 

[InCharge]

Blogg

Har påbörjat arbetet med en blogg. Där jag kommer samla alla funderingar och tankar runt detta projekt. Sen hur jag ska folk att vilja läsa den är en helt annan historia. Hur som helst kommer den vara fullt duglig för mina egna dokumuntära syften. Jag ska vara öppen med mina inlägg och förvoppningsvis kunna förklara varför just jag vill genomföra detta. Det finns en hel del i min närhet som är öppet skeptiska, så de ska bli roligt att motbevisa dessa.🙂 Jag återkommer med adressen när sidan är klar och jag rett ut hur reglerna för länkar till andra sidor från utsidan ser ut. Tack för de svar jag hittills fått!

 

[andersmossing]

Jag är en man på 40 och så kallat utbränd. Skitlöjlig diagnos! Men jag orkar normalt ingenting och initialt har jag varit beroende av mediciner för att ens fungera i en normal tillvaro.Jag tänkte dock ändra på det och jag har redan påbörjat min vandring för att göra detta. Och detta är viktigt för det är inte för alla, rådfråga alltid läkare så jag är friskriven är du snäll!
.

En liten kommentar bara. Utbrändhet, eller utmattningssyndrom, utmattningsdepression som det också kallas, är inget att kalla löjligt. Jag har vänner som tappat en stor del av sin kognitiva förmåga vilket lett till svårigheter att klara vardagen. De har i vissa fall blivit sängbundna i veckor pga denna problematik. Det tar år att bli frisk för många. Jag har själv gjort en vända så jag vet.

Om du ger dig i i denna, som du skriver själv, fysiska och psykiska utmaning , så försök ha en ärlig bild av att utmattningsdepression är något att ta på allvar. Först då kan du nog lyckas, både med din hälsa och din ambition att skriva en intressant blogg.

För övrigt tror jag du gör helt rätt. En lång vandring är nog mumma för själen och jag önskar att jag kunde göra detsamma.

Peppartips: läs eller se "Wild"

Go tur!

//Anders

PS. du vet väl att man kan blogga här på utsidan?

 

[InCharge]

Hej, det var en något provocerande beskrivning av min egen sjukdomsbild.

I min vardag och före detta yrkesliv har jag mött och möter fortfarande människor som inte ser just min diagnos utmattningsdepression som en reell sjukdom. Detta är sjukt beklagligt att vården inte fungerar i just många fall som mitt.

Jag personligen har varit sjukskriven på heltid sedan många år tillbaka, med utmattningsdepression som diagnos. Tidvis har jag varit helt oförmögen till ett fungerande vardagsliv och de fysiska biverkningar som vissa mediciner gav mig.

Att trångsynta människor dömer ut sina medmänniskor på grund av okunskap är hemskt! I mitt fall så förvärrades mina symtom av min före detta arbetsgivare som var just ett sådant praktexempel på fördummad grottmänniska. Jag blev ironiskt nog uppsagd på grund av arbetsbrist, medans jag fortfarande var sjukskriven.

Det drar iväg i oväsentligheter, men vill bara klargöra att jag tycker inte att det är en löjlig diagnos som skall förringas. Tvärt om så krävs det enorma samhällssatsningar på just den delen av arbetsrelaterad sjukdom. Så jag ber ödmjukast om ursäkt om någon uppfattade det som en nedsättande jargong. Och tack igen för era synpunkter!

 

[andersmossing]

Hej, det var en något provocerande beskrivning av min egen sjukdomsbild.

My bad, då missförstod jag dig. Du verkar ha mer erfarenhet än jag kring detta, så jag hoppas inte du tog illa vid dig.

Hur som helst sitter jag i mitt yrke i ett flöde av forskningsnyheter. Vad som jag uppmärksammat senaste tiden är flera rapporter som visar på den fysiska aktivitetens påverkan på vårt psykiska mående. Här är en artikel av många, kanske något tungläst.

Även forskningsrapporter om naturens påverkan på våra sinnen har cirkulerat några år. T ex den här

Kort sagt, jag tror du är på rätt väg. Knäpp dina belackare på nosen, forskningen talar för dig. Jag kommer att följa din blogg.

//A

 

[InCharge]

Ödmjuk

Nej jag tog definitivt inte illa vid mig. Jag blev snarare orolig att min sömniga formulering kunde uppfattas som stötande. Därav mitt svar.