På rak arm kommer jag på dront och quagga som arter som är utrotade. Det finns fler. Frågan är hur vi påverkas av avsaknaden av dessa två arter? Jag känner ingen direkt "dront deficiency", gör ni andra? Att inte utrota arter känns som en nobel idé men är ibland lite svårt att förklara i rent praktiska ordalag. Om evolutionen velat annorlunda hade kanske människan utrotats av attackdronter och pansarquaggor... Vissa dör just för att andra ska få mer plats att leva. "Naturens gång" som nån sa.
Som art betraktat är vi överlägsna på att snabbt ändra spelreglerna i konkurrensen med de andra arterna. Alltså har vi komprimerat tidsaspekten av evolutionens arbete. Arter måste nu utveckla förmågor nödvändiga för att överleva i den av människan förändrade biotopen på i storleksordningen 100 år istället för 1000-10000 år. Det är i princip bara organismer med extremt kort livscykel som klarar att förändra sig så snabbt. I praktiken handlar det om insekter och mikroorganismer. Till och med människan är ju huvudsakligen rätt lik sin förfader grottmänniskan, vilket genererar sin egen grupp av problem i vårt moderna liv. Övriga arter har att försöka ändra sitt beteende så att de kan leva i samklang med människan, praktexemplet är rävarna som nu lever i städerna med stor framgång.
Ur ett perspektiv är det trist att bli av med vissa arter, ur ett annat kan man se det som att vi rensar ut de svaga och ger de starkaste, mest anpassningsbara möjligheten att leva vidare. I långa loppet kanske detta till och med leder till att vi för fram en art som till slut ger oss en match om förstaplatsen på pallen. ;-)
/RJ