Det finns både högre och tätare vide i västra och nordvästra Rapadalen och i Sarvesvagge. Men just så himla många jättegrova stammar och urgamla, kraftiga rötter på ett och samma ställe, ihop med ändå rätt mycket gångar in emellan, det tyckte jag var väldigt unikt. Det var rejäl labyrint på något ställe, men aldrig så man inte alls kunde ta sig fram.
När du säger "skratta sig igenom för de var absurda" - så kände jag lite högre upp i Basstavagge där stigen mest hela tiden envisades med att gå precis på kanten till stup eller stenbranter ner mot jokken.
Mycket fin och varierad dalgång!
Vild chansning på nästa bild: Någonstans i Jämtlandsfjällen - bara för att det finns den sortens kullar i terrängen på sina ställen, t ex runt Helags, Ljungdalsfjällen och säkert på en massa andra ställen också.