Fördomar och prestige

[alven]

Det är intressant att detta måste göras till en principiell och närmast ideologisk diskussion. I viss mån liknar det 70-talets rödvinsvänster, med en massa fraktioner: Leninist-Marxist, Maoist-Leninist etc; jfr UL, LK, och vad som nu nämnts; jfr också Monty Pythons Life of Brian, scenen i amfiteatern...

För min del är det enkelt: lättpackningstänkandet ger mig ett antal redskap, en del i form av insikter (tänka skin out weight eller huvudfunktion, t ex), dels i form av tekniker (å fasen, kan man tälta med tarp på fjället och sy egna ryggsäckar) och dels i form av produkter (om jag ska köpa nytt kanske jag tittar på tarptält eller lätta ryggsäckar). I detta kan jag själv välja och vraka och tillföra egna tips som fungerat för mig, eller ibland ifrågasätta på vilka grunder vissa påstående görs (som i frågan om vikt-på-foten-vs-vikt-på-ryggen). Jag kan inte se värdet i att göra det till en principdiskussion. Jag tycker att Jörgen Fjäderlätt (undrar om det efternamnet är taget ännu? ) har sammanfattat det hela bra i sin slogan "Var och en bär vikten av sina egna val". Tekniker (dvs inte ideologier) om lättpackning blir ett bra sätt att tydliggöra att man faktiskt gör val, ibland kanske utan att tänka efter -- och peka på alternativ. Men att smutskasta vare sig det ena eller andra utfallet av valen är meningslöst. Man bär ju vikten av sina egna val, inte någon annans.

 

[Anders262]

Det är intressant att detta måste göras till en principiell och närmast ideologisk diskussion. I viss mån liknar det 70-talets rödvinsvänster, med en massa fraktioner: Leninist-Marxist, Maoist-Leninist etc; jfr UL, LK, och vad som nu nämnts; jfr också Monty Pythons Life of Brian, scenen i amfiteatern...

För min del är det enkelt: lättpackningstänkandet ger mig ett antal redskap, en del i form av insikter (tänka skin out weight eller huvudfunktion, t ex), dels i form av tekniker (å fasen, kan man tälta med tarp på fjället och sy egna ryggsäckar) och dels i form av produkter (om jag ska köpa nytt kanske jag tittar på tarptält eller lätta ryggsäckar). I detta kan jag själv välja och vraka och tillföra egna tips som fungerat för mig, eller ibland ifrågasätta på vilka grunder vissa påstående görs (som i frågan om vikt-på-foten-vs-vikt-på-ryggen). Jag kan inte se värdet i att göra det till en principdiskussion. Jag tycker att Jörgen Fjäderlätt (undrar om det efternamnet är taget ännu? ) har sammanfattat det hela bra i sin slogan "Var och en bär vikten av sina egna val". Tekniker (dvs inte ideologier) om lättpackning blir ett bra sätt att tydliggöra att man faktiskt gör val, ibland kanske utan att tänka efter -- och peka på alternativ. Men att smutskasta vare sig det ena eller andra utfallet av valen är meningslöst. Man bär ju vikten av sina egna val, inte någon annans.

Håller fullständigt med! Just därför har jag ifrågasatt syftet med denna tråd. (Att leta fram korkade citat från "motståndarsidan".)

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Det är intressant att detta måste göras till en principiell och närmast ideologisk diskussion. I viss mån liknar det 70-talets rödvinsvänster, med en massa fraktioner: Leninist-Marxist, Maoist-Leninist etc; jfr UL, LK, och vad som nu nämnts; jfr också Monty Pythons Life of Brian, scenen i amfiteatern...

För min del är det enkelt: lättpackningstänkandet ger mig ett antal redskap, en del i form av insikter (tänka skin out weight eller huvudfunktion, t ex), dels i form av tekniker (å fasen, kan man tälta med tarp på fjället och sy egna ryggsäckar) och dels i form av produkter (om jag ska köpa nytt kanske jag tittar på tarptält eller lätta ryggsäckar). I detta kan jag själv välja och vraka och tillföra egna tips som fungerat för mig, eller ibland ifrågasätta på vilka grunder vissa påstående görs (som i frågan om vikt-på-foten-vs-vikt-på-ryggen). Jag kan inte se värdet i att göra det till en principdiskussion. Jag tycker att Jörgen Fjäderlätt (undrar om det efternamnet är taget ännu? ) har sammanfattat det hela bra i sin slogan "Var och en bär vikten av sina egna val". Tekniker (dvs inte ideologier) om lättpackning blir ett bra sätt att tydliggöra att man faktiskt gör val, ibland kanske utan att tänka efter -- och peka på alternativ. Men att smutskasta vare sig det ena eller andra utfallet av valen är meningslöst. Man bär ju vikten av sina egna val, inte någon annans.

Det här känns som en bra sammanfattning, och tolkning, av min egen inställning. Jag ogillar beteckningar av typen "UL-are" och andra former av etiketter eftersom de inbjuder till att skapa den typ av karikatyrer som nämnts. När sedan karikatyren skapats sablar man ned verkliga och inbillade åsikter som kan tillskrivas karikatyren. Medan karikatyren själv står där och undrar varför han tillskrivits uppfattningar han aldrig yppat eller haft. Eller att hans beetende oundvikligen leder till livshotande skador, trots att han står där någorlunda (fysiskt) frisk...

Av detta skäl, bland annat, använder vi uttrycket "lättpackare" istället. Det finns inga klara viktgränser för vad som är en lättpackare, så ingen kan därmed peka finger åt någon annan och hävda: "Du är ingen äkta lättpackare". Det är svårt att klara sig utan benämningar, men man kan försöka försvåra att göra skällsord av dem.

För att återknyta till tråden och prestige. Det är möjligt att jag snubblar ibland, och jag ber i så fall om ursäkt för det. Men jag tycker nog att vi som förordar att de flesta kan bli lättpackare, i bemärkelsen lätta på sin nuvarande packning, i huvudsak försöker visa på att det finns alternativ till det mer etablerade. Att vi försöker lyfta fram att alla former av lättare utrustning inte nödvändigtvis behöver leda till umbäranden. Att det finns många knep och man kan välja vad och vilka man köper. "3 för 4" är ändå lättare än "3 för 8". Osv.

Vi hävdar inte att andra sätt och prylar inte fungerar. Det vore ju inte särskilt begåvat, eftersom de uppenbarligen har fungerat i decennier. Det vi hävdar är att det finns lättare prylar som också fungerar tillräckligt bra för att man skall kunna njuta av sitt vandringsliv.

Men när andra då hävdar att metoder och utrustningsdetaljer vi själva använt och använder, inte fungerar, då blir man lite trött. Och ibland irriterad. Förlåt, jag har faktiskt använt de här grejorna. Säg gärna att du inte gillar dem, men säg inte att de rent generellt inte fungerar, som om de vore ett brott mot någon naturlag.

Är detta en form av prestige som efterlystes: Att motsätta sig att det presenteras alternativ till det etablerade, att motverka att var och en fritt får välja sin egen lösning? Att motverka valfrihet?

Leva och låta leva känns bättre för mig.

Jörgen

 

[Avslutat medlemskap]

Här kommer ännu ett föraktfullt citat som du kan använda på din hemsida:
"Att härma åsnans förmåga som lastdjur verkar ligga farligt nära att härma hennes intellekt kunde jag tycka."

Edit: -Fast när jag nu tittar efter (åsnan du vet), så ser jag ju att du redan har med det på din sida. Det är ju till och med du som har författat det!

Förakt och fördomar förutsätter ett objekt, någon eller några att förakta eller att hysa fördomar om. Ingen sådan person eller grupp utpekas, benämns eller definieras
i den meningen. Vad som tvärtom framgår
är att jag enbart talar för min egen räkning.
Sammanhanget ger att jag länge fasade för tanken att bära tungt (dvs. mer än stugpackning, kanske 8kg).
Jag skulle verkligen ha känt mig dum om jag gjorde det.
Det är hela innebörden. Den som vill formulera personagrepp måste förstås tolka om yttrandet.
Man kan använda sin tid bättre.

Det stod dessutom "kunde". Det är imperfekt av "kunna".
Imperfekt står för förfluten tid, det som var men kanske inte är. Av hela essän famgår att mina värden förskjutits. 1994 kunde jag inte förstå meningen med
att tälta i ett så stugtätt område som Jotunheimen,
det gick ju fortare utan tält.

2002 gjorde jag en ren tältvandring där. Man kan
förändras. Det framgår också att denna förskjutning
ledde till omprövningar - märkligt långsamma kan man tycka - av vad som var värt att ha med sig.
Det är en pedagogisk poäng som nyanserade och intelligenta läsare tar till sig: man kan förändras.

Jag föraktar inte folk som bär tungt, knappt ens om de skryter med det. Men jag föraktar dem som
hånar ambitionen att hålla vikten nere, oavsett
skälen. Jag föraktar alla former av förtryck.
Jag ville ha exempelcitat på sådant
eftersom jag vet att detta finns och jag FICK NAPP direkt!

Detta är ett lättpackningsforum för utbyte av tankar
och tips om olika sätt att effektivisera packningen. Jag förutsätter att alla som skriver har en positiv inställning till sådant ty att debattera för
och emot är meningslöst.
Jag hade hoppats på en lättsam tråd där vi fick skratta lite åt andras dumhet,
istället har det kommit en massa personangrepp.

I andra trådar har en person som vi sluppit här,
låt oss kalla honom B, ständigt dykt upp och hånat dem som haft något att bidra, eller dem som ställer frågorna.
En ville ha tips efter att ha konstaterat att hans låglandspackning för fyra dagar nog var i tyngsta laget.
B invände irriterat "man bär väl så mycket man vill" ett, lindrigt uttryckt, okänsligt och arrogant svar.
Jag är glad att den frågande inte lät sig tryckas ned.
Han har nyss köpt, eller ska köpa, en Vapor Trail.

Förhoppningsvis avslutas härmed denna
olustiga frans av tråden.

 

[Avsl12]

Något omskrivet ja...

Det är inget som har påstått att ALLA som bär tung packning är testosteronstinna unga hannar med machoattityd ovilliga att ändra sina tankemönster.

Det är i mina ögon inte totalpackningens vikt som är intressant, det är vilka utrustningsalternativ man har valt.

Det är de som bär tyngre än vad de behöver, baserat på fördomar och prestige, som vi hackar på. De som tycker "Varför köpa en enkilos dunsäck när det går lika bra med en 2,5-kilos syntetsäck?". Vi hackar inte på de som säger "Jag skulle gärna köpa en enkilos dunsäck men har tyvärr inte råd" eller de som säger "Min ryggsäck väger 35 kg eftersom jag har med mig klätterutrustning och fotoutrustning".

Nej men det är så man skapar fördomar, genom att belägga andra med egenskaper man anser att de har. Naturligtvis finns det vandrare som har som grej att bära tungt men att beskriva dessa som testostronstinna hannar i tidningen turist förändrar ingenting.

Varför jag sitter här och tjöter är på grund av som jag efterlyste i mitt första inlägg - målet med denna tråd - och jag fattar inte vad som blir bättre av att man samlar på sig förnedrande citat eller försöker ringa in en grupp som bär mer än vad de behöver på grund av fördomar, prestige och för att de inte vill ändra tankemönster och vanor?

Vi skall komma ihåg att de som diskuterar här tillhör troligen en grupp människor som har större erfarenhet av friluftsliv än medelvandraren. Det stora flertalet vandrare kanske vandrar en vecka per år och i den gruppen finns det de som köpt fyra kilos ryggsäckar av ren okunnighet men för de skull behöver man inte frälsa dom från sin okunskap. Alla gör sina erfarenheter, sin misstag och får leva med dom, upplysningen får de söka sig till som alla andra.

 

[Avsl12]

@ Jörgen
De flesta är lättpackare i vid bemärkelse för ingen väljer att ta det tyngre alternativet om prisklassen och funktionen är densamma men ingen vill sätta gränsen för när en packning är lätt eller tung fast alla har en personlig gräns för tungt, kanske inte uppmätt i kilo utan mer ett förhållande mellan hur man bär och i vilken terräng.

Vilket uttryck ni väljer så håller ni på att sätta normen för vad som är lättpackning när lyfter fram alternativ till det etablerade och samtidigt definierar ni det etablerade eftersom det är allt annat som ni inte lyfter fram. Att se ett objekt eller en företeelse utan att ge den namn, form och andra definitioner är omöjligt.

När nu lättpacknings skvalpet har börjat bli en våg så kommer den om några år att vara etablerad och vad kommer då att vara alternativet? Våga står för det ni säger, det är fjäderlätt som myntat '3 för 3' med 'knapp' och allt. Det som är '3 för 3' är lättpackning det som är därutöver är en fråga för varje bärare men det är inte lättpackning.

Du är övertygad om att de utrustningsdetaljer som du tillverkat, använt och använder fungerar just därför att du har utarbetat metoder för att de skall fungera och du är så övertygad dom detta att du gett ut en bok. Men även om du är övertygad och det fungerar för dig så betyder det inte att de fungerar för alla.

Valftiheten finns där för alla, det etablerade är ingen sanning lika lite som alternativet som redan är en koncept hos produkttillverkare för att sälja oss alla ett nytt lätt och lyckligt friluftsliv.

Leva och låta leva låter bra men då måste man vara försiktigare så man inte snubblar över testostronstinna hannar och vandrare som är över 25 som fortfarande njuter av ett härligt vandringsliv och som kan bära tungt* och långt utan att vara maratontränade.

*tungt i detta sammanhang är ett relativt begrepp som betyder att man inte kommit ner till '3 för 3'
[Ändrat av Rungá 2007-06-07 kl 19:16]

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

@ Jörgen
De flesta är lättpackare i vid bemärkelse för ingen väljer att ta det tyngre alternativet om prisklassen och funktionen är densamma men ingen vill sätta gränsen för när en packning är lätt eller tung fast alla har en personlig gräns för tungt, kanske inte uppmätt i kilo utan mer ett förhållande mellan hur man bär och i vilken terräng.

Vilket uttryck ni väljer så håller ni på att sätta normen för vad som är lättpackning när lyfter fram alternativ till det etablerade och samtidigt definierar ni det etablerade eftersom det är allt annat som ni inte lyfter fram. Att se ett objekt eller en företeelse utan att ge den namn, form och andra definitioner är omöjligt.

När nu lättpacknings skvalpet har börjat bli en våg så kommer den om några år att vara etablerad och vad kommer då att vara alternativet? Våga står för det ni säger, det är fjäderlätt som myntat '3 för 3' med 'knapp' och allt. Det som är '3 för 3' är lättpackning det som är därutöver är en fråga för varje bärare men det är inte lättpackning.

Du är övertygad om att de utrustningsdetaljer som du tillverkat, använt och använder fungerar just därför att du har utarbetat metoder för att de skall fungera och du är så övertygad dom detta att du gett ut en bok. Men även om du är övertygad och det fungerar för dig så betyder det inte att de fungerar för alla.

Valftiheten finns där för alla, det etablerade är ingen sanning lika lite som alternativet som redan är en koncept hos produkttillverkare för att sälja oss alla ett nytt lätt och lyckligt friluftsliv.

Leva och låta leva låter bra men då måste man vara försiktigare så man inte snubblar över testostronstinna hannar och vandrare som är över 25 som fortfarande njuter av ett härligt vandringsliv och som kan bära tungt* och långt utan att vara maratontränade.

*tungt i detta sammanhang är ett relativt begrepp som betyder att man inte kommit ner till '3 för 3'
[Ändrat av Rungá 2007-06-07 kl 19:16]

Jag håller med dig om att definitioner så småningom tenderar att etablera sig, att normer sätter sig som du uttrycker det. I många sammanhang en nödvändighet för att man skall kunna samtala. Men trots detta vill vi undvika att sätta knivskarpa gränser av olika skäl. Det borde bli lättare att resonera någorlunda förutsättningslöst då.

Sedan vet jag inte om vi skall "våga stå" för det ena eller det andra, eller om vi inte gör det. Låter lite prestigefyllt

Vad vi säger är att "3 för 3" är något som verkligen gör packningen väldigt mycket lättare för de allra flesta (som inte redan ligger i närheten). Det känns som ett bra pedagogiskt grepp, det är fullt genomförbart utan att ta till de absolut lättaste produkterna som finns, men är ändå en utmaning som kan tänkas stimulera. Och att någon som inte ligger på "3 för 3" inte får vara med i någon fiktiv "lättpackarklubb" är inget som jag någonsin kommer att hävda eller ställa mig bakom. Det är just för att undvika sådant som jag vill låta lättpackning vara lite luddigt definierat.

Jag tror inte att det jag gör och prylar jag använder passar alla. Det är väl snarare andra som hävdar att det traditionella passar alla och att ingen bör hävda en avvikande åsikt. Men jag tror inte heller att det endast är jag som kan ha glädje och nytta av mina metoder. Jag tror att det är många fler än vad någon anar som kommer att ha lånat lite knep och knåp av mig, men framförallt innoverat och utvecklat nya och ännu smidigare sätt att göra vandringslivet lättare om 10 år eller så. Då kan vi alla se tillbaka på de här diskussionerna med ett roat småleende.

Citatet i Turist är hämtat från min bok. Det jag hävdar är att bland de som bär tungt därför att de helt enkelt vill bära tungt är gruppen testosteronstinna hannar överrepresenterad. Att bära tungt är macho, som jag konkluderar i boken.

Tills motsatsen bevisats tror jag på denna hypotes. Jag tror det är ovanligare att kvinnor eller pensionärer bär tungt därför att det är coolt, än att män på toppen av sin fysiska förmåga gör det. Som Nermander redan påpekat så betyder inte detta att alla män, eller ens alla maratontränade 25-åringar bär tungt av detta skäl. Bara att det är vanligare bland dessa än det är i befolkningsgenomsnittet. Det betyder inte heller att alla som bär tungt omfattas av epitetet. Endast de som ser ett egenvärde i att packningen skall vara just tung.

Och jag njöt också av mitt vandringsliv när jag bar långt och tungt. Om du inte tror att du skulle njuta lika mycket eller mer om du bar lättare packning så skall du naturligtvis fortsätta med det som du trivs med. Huvudsaken är ju trots allt att vara ute.

Jörgen

 

[avslutad210712]

Katolik-Protestant
Windows-Mac
Lättpackare-Tungpackare

Olika tider har olika religioner att strida om och det enda man är överens om är att man inte är överens

 

[majjen]

marmotta skrev:
Jag föraktar inte folk som bär tungt, knappt ens om de skryter med det. Men jag föraktar dem som
hånar ambitionen att hålla vikten nere, oavsett
skälen. Jag föraktar alla former av förtryck.
Jag ville ha exempelcitat på sådant
eftersom jag vet att detta finns och jag FICK NAPP direkt!

Är inte detta också en form av förakt?

Detta är ett lättpackningsforum för utbyte av tankar och tips om olika sätt att effektivisera packningen. Jag förutsätter att alla som skriver har en positiv inställning till sådant ty att debattera för och emot är meningslöst.

Jag antar att du menar det du skriver...MEN... du misslyckas i ditt uppsåt. Jag kan inte sätta fingret på det, men på mej får ditt argumenterande motsatt effekt. Med tanke på de mothugg du får så gissar jag att fler än jag reagerar på samma sätt.

Jag hade hoppats på en lättsam tråd där vi fick skratta lite åt andras dumhet,istället har det kommit en massa personangrepp.

Du har fått mothugg, visst, men personangrepp? I så fall kommer det väl ett till här: Du får mig att tänka på prinsessan på ärten.

Jag har blivit MYCKET inspirerad av mycket av LP-diskussionerna här på Utsidan, men tyvärr har en del av dina inlägg motsatt effekt.

HåkanF

PS. Jag hade egentligen tänkt mejla dig mina synpunkter, men du vill ju inte bli kontaktad via mejl. Därför detta inlägg.
PPS. Och jag som hade tänkt undvika "tyckartrådar"...

 

[Avsl12]

../Citatet i Turist är hämtat från min bok. Det jag hävdar är att bland de som bär tungt därför att de helt enkelt vill bära tungt är gruppen testosteronstinna hannar överrepresenterad. Att bära tungt är macho, som jag konkluderar i boken/..

../Och jag njöt också av mitt vandringsliv när jag bar långt och tungt. Om du inte tror att du skulle njuta lika mycket eller mer om du bar lättare packning så skall du naturligtvis fortsätta med det som du trivs med. Huvudsaken är ju trots allt att vara ute.

Det börjar bli upprepningar men jag vill dra detta till slutet. Du skriver i din bok om testostronstinna hannar som vill bära tungt vilket med all säkerhet inte uppfattas positivt av de unga män som bär tunga packningar även om din hypotes är rätt. När sedan arga män ger sig på verbala attacker mot lättpackare då blir detta prestige, fördomar och fjällfaschism.

Jag försökte vara ironisk mot slutet vilket inte gick fram. Du säger i artikeln att "Det innebär att det finns ett härligt vandringsliv som väntar även för den som inte är 25 år och maratontränad man som njuter av att bära tungt och långt".

Jag är fyllda 54, inte maratontränad med '7 för 3' och jag har fortfarande ett härligt vandringsliv och trots dåliga knän tror jag att det kommer att fortsätta. Jag kommer givetvis att köpa lättare utrustning i takt med att det kommer nya grejer över pölen och om mina behöver bytas ut. Men jag tror att jag redan i dag kommer under '3 för 3' under en veckas vandring om jag vill avstå från viss komfort. Men det finns ju ett uteliv utan vandringar för vatten kan bära en lättare än jorden

Jag skulle vela vara ute mer, har försökt gå ut i skogarna här nere men det är inte samma att vandra omkring i risiga skogar och på hyggen som uppe i fjällen. Jag längtar hem.

 

[Avslutat medlemskap]

marmotta skrev:
Jag föraktar inte folk som bär tungt, knappt ens om de skryter med det. Men jag föraktar dem som
hånar ambitionen att hålla vikten nere, oavsett
skälen. Jag föraktar alla former av förtryck.
Jag ville ha exempelcitat på sådant
eftersom jag vet att detta finns och jag FICK NAPP direkt!

Är inte detta också en form av förakt?

Att förakta förtryck är en form av förakt, ja.
Vad är din poäng?

 

[Avslutat medlemskap]

Citatet i Turist är hämtat från min bok. Det jag hävdar är att bland de som bär tungt därför att de helt enkelt vill bära tungt är gruppen testosteronstinna hannar överrepresenterad. Att bära tungt är macho, som jag konkluderar i boken.



Jörgen

Vi är långt från trådens ämne. Urspårningen beror främst på att somliga reagerar med sina reaktioner och tolkar in antaganden som är lättare att skjuta in sig på. Man kan undra varför.

Vad jag tror om citatet från din bok är följande nyansering. Många fjällvandrare bär tungt. Det kan bero på att de inte tänkt igenom sina behov eller att de kopierat packningslistor ur någon
bok eller tidning eller så.

Råkar de dessutom vara vältränade och - tills vidare -
inte har besvär med leder, senfästen, diskar etc.
kan de inbilla sig att det hör till, att det är något slags värde och att det
riktiga vandrandet är förbehållet personer med deras förutsättningar.
De kan bli väldigt irriterade när någon påvisar alternativen - de får inte vara möjliga.

Det är väl huvudförklaringen till det fenomen som jag kunnat iaktta så många gånger här på Utsidan och som i förädlat koncentrat kom med i recensionen i Gotlands Allehanda. Jag menar - allt som stod där hade jag
i en eller annan form läst något tiotal gånger på Utsidan. Varför förnekar och misstolkar så många
dessa enkla iakttagelser (och mina syften)?


Fördomar som att tung packning "hör till" är så utbredda att de ingick i förutsättningarna när
journalisten Gunnar Andersson skrev någon av sina oförstående krönikor om fjällvandring; tvånget att bära så tungt att man måste titta på sina fötter hela tiden
(pröva på det, inte det lättaste!)

Tung packning är ju inte den enda föreställningen
om vad som "hör till". En är att man tar av sig skorna när man vadar - den är speciellt vanligt i Norge
och bland tyska turister. På en av DNT:s broschyrer ser man en vandrare gå barfota med skorna i ena handen över en bäck och det är ren stengång! Vattnet skulle inte ens ha stått över sulorna.

Här på Utsidan har jag några gånger läst om folk som vadat, tagit av sig kläder och vadat över med stelfrusna ben - men det fick det ju kosta. När jag stillsamt undrade om det inte vore angenämare att
*ta på sig* kläder (regnbyxor) istället får jag arga svar om att "det fungerar" ju.


Jag möter inga sådana här attityder i Sydeuropa. Ett skäl kan vara att straffet för olämplig packning är så omedelbart. Jag har läst att bortåt en tredjedel av dem som påbörjar GR20 avbryter innan de ens kommit halvvägs. Knän kan lyckligtvis göra ont utan att det innebär en kronisk förändring och chansen
till sådana signaler
är stor i brant, hal och teknisk terräng, med 30 meter höga klätterställen.


En allra sista fundering om vad som "hör till" är att den som rör sig lite fortare än andra inte
helelr fattat vad det handlar om - "fjällen är ingen idrottsarena"
eller vad det brukar heta (det ska ju inte heller vara möjligt om man bär tungt!)
Jag har träffat på engelsmän som sprang GR11 från kust till kust och verkade ha vansinnigt roligt utan att förarga någon.

En vacker morgon 1997 - när jag var 52 år och hade akuta problem med den häl som senare opererades -
gick jag mycket tidigt ut från Helags mot Vålåstugan. Det är en rätt lång, men också flack, etapp, och delvis,uppriktigt sagt, långtråkig. När jag kom fram på tidiga eftermiddagen började stugvärden håna mig för min bryska framfart och uppförde en pantomim
med blicken spänd i marken för att visa hur löjligt jag betedde mig. I Frankrike betalar man inte för sådant.

I ngn årsbok från STF berättades om några ungdomar som rörde sig utmed Kungsleden, tror jag det var. En intressant kulturkrock. De berättade om ett par äldre herrar som gick i upp svinottan, smorde in sig med liniment och stegade iväg mot nästa stuga. Ungdomarna startade mycket senare och sprang med lätta skor snart ikapp herrarna. "Varför har ni så bråttom" undrade de senare. Vaddå - det var ju gubbarna som hade bråttom!