Fjällvandringssäsongen 2004

Re: Alternativ väg mellan Vistas och Alesjaure

Karhu; sa:
Jag och min kompis provade på en för oss ny väg mellan Vistas och Alesjaure.

Från Vistas upp mot Vassajavrisjöarna och vidare intill Vassatjåkkaglaciären. Över den nu namnlösa 1938 möh toppen (tidigare benämnd Mårmantjåkka stortopp) och sedan brant ned ned i passet till ca 1700 möh och upp på Mårmapakte 1888 möh. Därifrån ned i den norra dalen mot Måskomårma (betyder visst återvändsgränd/dal om jag är rätt informerad).

Mycket intressant, men med full turpackning slitsamt alternativ, och inte ett spår av att någon gått där. Vi byggde ett blygsamt röse men såg inga andra (Jag vet att dalen passerats på 90-talet).

Till Vistas tog vi oss via två av jojoledens pass.

M v h Björn

Det där lät intressant, jag har faktiskt funderat på nåt liknande alternativ. Är det något du rekommenderar?
Tog ni allt på en dag? Hur är det med tältplatser innan man kommer ut på leden mot Alesjaure?
 
Den alternativa vägen

Vi behövde två övernattningar. Tilläggas ska att jag funderat på turen i ca 10 år utan att "komma till skott".

Vi startade från Vistasstugan (med ålderns rätt "skämmer jag numera bort" mig ibland och tältar 2-4 nätter och går sedan in i en stuga och mår gott).

Denna dag gick vi upp till sjön Vassajavri på ca 1200 möh. Här visste jag sedan tidigare att det finns några tältbara plättar. Vi bedömde det inte som realistiskt att hitta några tältplatser högre upp så vi slog läger här (jag tror inte att det tog mer än 5 timmar hit, "pannbandsgänget" dit jag inte vill räknas gör det säkert någon timme snabbare).
Det visade sig senare finnas möjliga tältbara platser ända upp till ca 1400 möh men anspråken måste då vara väldigt låga.

Den andra dagen gick vi rakt upp från sjöarna till toppen 1938 möh, enligt gamla kartor Mårmantjåkka stortopp, nu har en annan topp från namnet så 1938 är väl degraderat till en förtopp till 1888 Mårmapakte)
Denna vandring var trots höjdskillnaden förvånansvärt lätt och blockterrängen är här väldigt lättgången.

Detta kan inte sägas om nedfarten norrut från 1938.
Rakt norrut är omöjligt p g a naket brant berg med småstup. M a o risk för störtning. Vi gick i en lov västerut och sedan norrut på skrå i brant snöklädd blockterräng. Det är såpass brant att snön vi trampade loss fortsatte att rulla och byggde större och större sjok när de rullade nedför sluttningen för att sedan slås sönder mot något större stenblock. Denna väg är nog klart lavinfarlig om det har lagt sig ett rejält snötäcke.
Den dag vi gick bedömde vi dock inte detta som någon risk då snötäcket var "inkapslat" mellan stenblock. Vi noterade att många stenblock i sluttningen var fastfrusna så går man här när det är upptinat bör man vara extra försiktig.
Med tanke på att risken att bli fastklämd i lutande blockterräng alltid föreligger, p g a rasande stenar, bör man inte gå här själv.

Vi blev p g a lutningen tvungna att gå under passhöjden mellan 1938 och 1888 för att sedan här ta höjd igen. Upp till 1888 var det problemfritt. På 1888 står man mittemot Höktopparna. Detta såg vi inget av då dimman lagt sig totalt men vi hade turligt nog fri sikt västerut. Jag vet dock att utsikten över Höktopparna är formidabel då jag varit uppe på toppen 1810 mittemot i bra väder ett tidigare år.

Från 1888 toppen gick vi ned i dalen söder om 1672 toppen. Detta var en chanstagning då höjdkurvorna såg någorlunda vänliga ut men man vet ju inte om man kommer in i ett område med stup. (Den alernativa vägen hade då varit tillbaka och ned i den mycket branta dalen under 1938 toppen).
Chanstagningen fungerade även om vi var tvungna att kasa ned på de ädlare delarna en kort bit.

Man kommer senare ned i "dolda dalen" Måskomårma. Här valde vi att tälta på ca 1200 möh. Det finns en del riktigt bra tältplatser här.
Denna natt blåste dock mitt Nallotält loss då det uppstod fallvindar från 1938 toppen i kombination med regn. Det blåste så kraftigt att regnet trycktes in genom ventilationsöppningen i tältet samtidigt som arken tätpinnarna satt i luckrades upp och tätpinnarna s a s "vandrade själva" i underlaget trots att vi lgt på stenar. Intressant.

Vandringen ned mot övre Vistas sker på sydsidan om Måskomårmas jokk längs en delvis istidsformad kamlinje. Mycket intressant nedfart. Övrigt fram till Alesjaure är väl inte mycket att orda om. Det finn sen led.

Lycka till
Björn
 
Vi gick från Staloloukta (efter helikopterfärd från Kvikkjokk) runt Sulitelmamassivet och via Vaimok tillbaka till Kvikkjokk. En mycket trevlig och varierad tur.

Bäst:
Vyn över Sulitelmas toppar och glaciärer som vi aldrig tröttnade på.
Kontrasterna på turen mellan Sårjåsjaure och Sulitelma: Först ett antal snöfält att korsa som lutade ner mot Sårjåsjaure, sen brant vandring på snöfält bredvid en rasande fors, efter det snöklädda toppar och en frusen sjö som solen reflekterade sig i, och till sist en sjö omgiven av gröna, mjuka sluttningar, belägen uppe på en högplatå med vidsträckt utsikt över Norge i söder.

Sämst:
När vi drabbades av Ösregnet med stort Ö (det som förstörde vägarna uppe i Keb) under ett dygn och gick vilse i dimman och fukten, blev kalla och frusna och hade stora svårigheter att hitta tältplats eftersom det antingen var för blött, för brant eller för utsatt i den hårda vinden. Men, men - vi hittade en plats bakom en hytte nere på stranden vid Lomivatnet till slut och dagen efter kom värmeböljan, så slutet blev lyckligt.
Vi kommer framöver att undvika vandring tidigare än augusti. Det var vår första juli-vandring och myggen, knotten, flugorna och bromsarna var en riktig plåga.

Planer för nästa år:
På grund av diverse barnafödande i gänget är planerna ännu lite svävande. Något blir det, men i vilken form är inte klart. Vi är definitivt sugna på mer Norge. Breheimen hann vi bara smaka lite på förra året och det finns en hel del kvar i Jotunheimen också. Trollheimen och Renheimen lockar också. Vi har även tidigare funderat på någon tur åt Narvikshållet. Vi får se helt enkelt!
 
sommaren -04

bäst:att vara uppe på Pårtetjåkko och se utsikten runtomkring en högsommardag;is på sjöar på Luttolako,den häftiga Saitaris-toppen,andra toppar och glaciärer runtomkring och grässlätterna? kring vattnen i Njåtsosvagge.
Det var jättefint,liksom vår tältplats högt ovan Njunjes med "naturbadkar" och rovfåglar som flög nedanför oss och fjällbrud som blommade här och var.
Inget var "sämst" i sommar,möjligen att det var så besvärligt att ta sej upp på Kaskaivo eftersom det är fallna träd över hela stigen.
Till sommaren skulle jag gärna gå genom Njåtsovagge och även komma upp på Luttolako om väder och vattenförhållanden är bra.
 
minnena !

1: Vad kommer ni att minnas från säsongen 2004?
Sylarna i Juni, helt klart, snö regn och blåst i massor, barn som inte ger upp bara för att det var kallt, blött och jobbigt, jag har skrivit en liten artikel om den resan.

2: Vad har varit bäst/sämst?
Bäst: när bror min och jag var uppe igen i Jämtland första veckan av September.
Sämst: Mina dyra Haglöfs Rabot zipoff, skitbyxor och en vurpa jag gjorde med 22 kg på ryggen under en helg i Tiveden, ont i knäna !

3: Har ni börjat planera nåt inför nästa år?
Det gör vi alltid, hela året om, planerar snackar och kollar på kartor, drömmer oss bort.

Nu längtar jag till nästa år, för när snön kommer så stannar jag inne, burrrrr ... /Gunnar
 
petratetra; sa:
Sämst:
När vi drabbades av Ösregnet med stort Ö (det som förstörde vägarna uppe i Keb)

Hihi... var själv i Padjelanta den dagen, regnet kom mest från sidan, allt jag hade var blött, leden var som ett dike och alla små jokkar var inte längre små. Så jag håller med om att det var sämst.

Bäst:
Sista dagen på turen i Padjelanta hade vi strålande väder.
Var även en tur upp på Skierfe senare på hösten och det var en hissnande utsikt.

/Ulf
 
salto-sörfjord

företog en härlig tur tillsammans med min bror från Saltoluokta, via Sitojaure och Pastavagge förbi Mikkastugan in i Koupervagge. Därifrån vidare ut över Jalguk till Sallojaures sydöstsida, varifrån vi fortsatte längs Svartinjunjes sydsida över Hurrejokk ned i Sörfjord på den norska sidan. Förutom ofattbara mängder knott på vissa platser var turen mycket fin och vädret överlag bra. Det är dessutom alltid lika härligt att mötas av havet i väster vid slutet av vandringen...

//Arvid
 
Predikstolen!

Minnas: Att jag jobbat min första säsong i fjällen, på Grövelsjöns fjällstation, och att det var riktigt bra.

Bäst: Att jag, efter många års längtan, äntligen tältade uppe på Predikstolens klipphylla, på "baksidan" av Helags alltså. Härlig utsikt därifrån, 500 meter över det omgivande landskapet.

Sämst: Eftersom jag har höjdskräck så var det rejält obehagligt att ta sig upp på och ner från Predikstolen... Dit kommer jag aldrig mer.

Planering: Den pågår ständigt! Eftersom jag gick STF:s stugvärdskurs så funderar jag mest på om jag ska vara stugvärd hela sommaren, och hur jag isåfall ska lösa ekonomin.
 
Predikstolen

Spännande tältplats! Du har ingen bild därifrån? Hur var underlaget, gick det att slå upp tältet?
 
Mera Predikstolen

Det var hur lätt som helst att slå upp tältet. Underlaget var platt och bra, med gräs och mossa. Tio tält till hade lätt fått plats. Platån är stor, över ett hektar, men inte slät överallt.
En STOR snölega gjorde det lite knepigt att komma till klipphyllan. Den var för brant för att jag skulle kunna glida ned på den, så jag fick gå tillbaka en bit och ta en annan väg.
Tack vare snön så fanns det gott om vatten. Två bäckar, faktiskt, som rann över kanten åt varsitt håll.
Jag ska försöka få in ett par bilder. Kolla på min sida!
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg