Finns det några feminister här?

[bjonil]

Varför inte?

"Feminism är en politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordlista (1998). Rörelsen kan spåras till 1700-talet och har sedan dess funnits i en rad olika gestalter. Ordet feminist var ursprungligen ett nedsättande uttryck för att beskriva kvinnor som inte anpassat sitt beteende till rådande könsnormer. Benämningen togs dock över av kvinnorörelsen vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892. Från ursprunget i den franska revolutionen har feminismen vuxit till att idag bli en betydande intellektuell och politisk kraft."

Det verkar som om många har svårigheter att identifiera sig med "etiketten" feminist, men stödjer feminismens idéer. Det kanske är otidsenligt att sätta etiketter på sina åsikter och ideologiska bevekelsegrunder. En annan orsak till oviljan att kalla sig feminist kan vara att det helt enkelt anses vara töntigt, omanligt och provokativt Eller så är det helt okontroversiellt och självklart. Läs de inledande raderna i citatet ovan och opponera er mot det!

/Björn Nilsson

 

[millimeter]

Håller man med om att uppdelningen finns och vill ha en förändring, tja, då är man väl feminist.

Vissa tycker att det är så enkelt, men andra tycker tyvärr att det är betydligt mer komplicerat. Frågan "Är du feminist?" är otroligt minerad. Jag tycker - precis som Strykarräven så bra skrev - att frågan vad *andra* tycker att man är, är viktigare.

Frågan borde vara "Beter du dig som en feminist?" Då blir det snarare upp till mina medmänniskor att bedöma. Det är mycket bättre.

Jag förstår överhuvud taget inte vad det betyder att kalla sig feminist. Göran Persson var feminist?

Nu över till pajkastningen.

HUMANISTER: Ordet "humanist" är - åtminstone i mina ögon - på väg att bli precis lika illa definierat som "feminist".

David Björkén: Du är inne på att man bör ha ett vetenskapligt synsätt. Det är en svårighet för många. Det är otroligt vanligt att minsta lilla statistiska skillnad mellan t ex män och kvinnor helt motståndslöst görs till "allmän kunskap" om hur dåliga män t ex är på att städa. Såna extremt förutsägbara klavertramp gör mig väldigt tveksam till nyttan av att vissa könsskillnader statistiskt konstateras. Karamellen är alltför söt, det är alltid nån som inte kan låta bli.

 

[Martin Fjäderlätt]

Ge en liten grabb en hammare, och hela världen förvandlas till en spik. Ge en liten tjej en hammare och den förvandlas till en liten häst.

Men vad säger det om huruvida skillnaden är arv eller miljö?

För det första vet vi ju att vi "ser" och uppmuntrar saker som bekräftar våra fördomar, och väljer att inte "se" eller bekräfta det som motsäger dem.
Min son gör varje dag saker som jag skulle kunna välja att se som bevis för att han är en flicka. Han väljer en rosa napp framför en blå. Han pekar på hästen i karusellen istället för stridsvagnen. Han kramar sina dagiskompisar. Är han alltså en flicka?

För det andra är ditt exempel snarare ett bevis för att skillnaden är kulturell snarare än genetisk. Hästar är knappast ett kvinnointresse i de flesta kulturer, och den tydligaste och tidigaste formen av bankande med vektyg står antagligen mamman för i många kulturer (tvätt, malande av mjöl etc).

Som sagt: jag är inte säker på att barn som kan hamra eller leka häst har haft en chans att göra ett fritt val, så hur ska vi då kunna veta vad som är arv eller miljö?

 

[Peaceful]

Givetvis kan vi ändra på det här - nu direkt - om vi vill...

Håkan F

PS Nu tog det sig, eller hur Staffan?

Det enda rättvisa man kan göra på tvångsnivå (dvs av staten) är att se till att män och kvinnor har samma rättigheter. Gör man något annat inför man orättvisor och det vill vi väl inte att staten ska stå för?
Uppstår sen skillnader mellan individer, mellan kön, mellan olika hårfärger, mellan långa och korta etc så är det enda man kan göra att själv helt frivilligt agera efter det man tror på. Om tillräckligt många tycker som du så slår det igenom, om inte särskilt många tycker som du så kommer din minoritet heller inte få så mycket genomslag.

Om kvinnor ibland har lägre lön kan det bero på att de saknar de manliga egenskaperna som ger högre lön, män kan ju av naturen vara hårdare förhandlare precis som att de kan vara mer risktagande bilförare, mer benägna att begå brott, mer lagda åt att prestera så att det renderar i Nobelpris etc. Men igen, se till individerna istället. Vissa individer har personliga egenskaper som gör att de får lägre löner. Dessutom har vi ett system som gör att kvinnor ligger sämre till på arbetsmarknaden. Eftersom arbetsgivaren tar stora risker och kostnader för sina anställda så är det ogynnsamt att anställa såna som då och då envisas med att föda barn, är mer benägna att drabbas av långvariga sjukdomar etc.

Lösningen är således att skruva om hela systemet en aning så att det blir mer individualiserat och inte så kollektiviserat att t ex anställning nästan är att likställa med adoption.

 

[Tumbleweed]

Men vad säger det om huruvida skillnaden är arv eller miljö?
...

Intressanta synpunkter, Martin. Jag vet inte om det är arvet, miljön eller betraktaren som ställer till det. Barn är små inlärningsmaskiner och tar efter vad de ser runt omkring sig. Jag tror det bästa vi kan göra är att agera efter egen övertygelse och bästa förmåga och vara så goda förebilder vi kan.
/R

 

[dave1]

David Björkén: Du är inne på att man bör ha ett vetenskapligt synsätt. Det är en svårighet för många. Det är otroligt vanligt att minsta lilla statistiska skillnad mellan t ex män och kvinnor helt motståndslöst görs till "allmän kunskap" om hur dåliga män t ex är på att städa. Såna extremt förutsägbara klavertramp gör mig väldigt tveksam till nyttan av att vissa könsskillnader statistiskt konstateras. Karamellen är alltför söt, det är alltid nån som inte kan låta bli.

Just det är ju inget unikt för denna fråga. Ffa media har ju en tendens att dra felaktiga/överdrivna slutsatser om olika vetenskapliga fakta vad det än har att göra med. Om någon tror sig kunna påstå att "kvinnor av naturen är bättre på att städa", så är det förvisso beklagligt men inget som kanske omkullkastar diskussionen. För mig är det dock långt bättre än att förneka att skillnader faktiskt existerar. Själva synliggörande av våra olikheter samt acceptansen av dessa, är jag övertygad om är den enda hållbara vägen till att uppnå riktig jämlikhet.

I de mest flagranta exemplena på övertolkning av socialkonstruktivistisk genusteori finns ju ett antal fall där man på pojkar som fötts utan eller med minimala yttre könsorgan, direkt efter födseln utfört könsbyteskirurgi på dem och uppfostrat dem till flickor. Samtliga av dessa barn uppvisade ett manligt mönster under uppväxten och alla uppgav att de kände sig fångade i sina kvinnokroppar. Dessa ganska sorgliga socialkonstruktivistiska experiment tycker jag ganska väl visar på att könsroller och könstillhörighet inte endast är politiska konstruktioner från en manlig struktur vilken strävar efter att bibehålla de rådande könsskillnaderna och i förlängningen mannens kontroll över kvinnans sexualitet.

Synliggörandet av biologiska könsskillnader är också en förutsättning för att förstå t ex hur och varför det finns skillnader i symptombilder vid olika medicinska tillstånd. Så långt så brukar de flesta vara med, men så fort man kommer in på hjärnan som organ och beteendeskillnader så blir diskussionen farlig och het.

När det gäller begreppet feminism så undrar jag förresten vilken som avses? Radikalfeminism, särartsfeminism, likartsfeminism, queerfeminism, liberal feminism, anarkafeminism, socialistisk feminism? Om man bara snackar om att män och kvinnor ska ha samma förutsättningar så är ju begreppet synnerligen urvattnat och knappast något som särskilt många inte skriver under på.

 

[dave1]

Men vad säger det om huruvida skillnaden är arv eller miljö?

För det första vet vi ju att vi "ser" och uppmuntrar saker som bekräftar våra fördomar, och väljer att inte "se" eller bekräfta det som motsäger dem.
Min son gör varje dag saker som jag skulle kunna välja att se som bevis för att han är en flicka. Han väljer en rosa napp framför en blå. Han pekar på hästen i karusellen istället för stridsvagnen. Han kramar sina dagiskompisar. Är han alltså en flicka?

För det andra är ditt exempel snarare ett bevis för att skillnaden är kulturell snarare än genetisk. Hästar är knappast ett kvinnointresse i de flesta kulturer, och den tydligaste och tidigaste formen av bankande med vektyg står antagligen mamman för i många kulturer (tvätt, malande av mjöl etc).

Som sagt: jag är inte säker på att barn som kan hamra eller leka häst har haft en chans att göra ett fritt val, så hur ska vi då kunna veta vad som är arv eller miljö?

Man kan ju dock observera könsskillnader i lek väldigt tidigt. Pojkar har en större benägenhet att ägna sig åt det psykologerna kallar "rough and tumble play". Skillnaderna uppkommer så tidigt att det är osannolikt att socialisation kan förklara det helt. Dessutom är även detta något som kan observeras krosskulturellt.

 

[spaceromancer]

Själva synliggörande av våra olikheter samt acceptansen av dessa, är jag övertygad om är den enda hållbara vägen till att uppnå riktig jämlikhet.

Det är nog det vettigaste som skrivits i tråden! Tänkte länge att jag själv skulle bli tvungen att formulera något liknande. Det Martin skrev om att allas lika värde inte existerar, det verkade försvinna lite i diskussionen, men det skulle jag också vilja applådera.
Det jag citerar av dave1 ovan, det ger ju också att alla kan inte ha samma förutsättningar. Men vad vi kan ge alla, är en möjlighet att få försöka.

 

[bananmannen]

Skulle vara kul att höra om det finns några feminister här.
Själv är jag feminist, men inte vänster.

Anti-feminist och höger här.

Men extremdemokrat och för _jämstäldhet_.

 

[majjen]

Bra, för jag kan behöva några handfasta tips. Hur börjar jag?
/R

Om du är "gemene man" och vill börja på hemmaplan:
1) Se till att ni lika ofta får "träffa grabbarna".
2) Påstå inte att du mekar med bilen och hon städar eftersom det är vad ni är bäst på. Du väljer bilen för att det är roligare. (...och fler av den här typen av vardagliga situationer... men kanske framförallt
3) Se till så att varken du eller din kvinna sätter sönerna på piedestal och låter dem slippa undan en massa ansvar som det är självklart att döttrarna tar. (Jag skulle gissa att detta är den enskilt största insats man kan göra för en förbättring i framtiden.)

Om du orkar:
1) Ring dina lokala politiker och be dina humanistiska kompisar att göra detsamma. Ställ raka frågor och be om raka svar: Vad gör du för att...?
2) Låt detta bli en valfråga. Rösta på det parti som du tror bäst kommer att göra det du önskar. Så länge vi låter många andra frågor vara viktigare kommer inget drastiskt att hända, men om alla vi män som säger oss vilja förändring på detta område också gör det politiskt, så kommer det att få effekt.

Om du kan:
Försök få kvinnor i din omgivning att förstå hur män tänker. Det underlättar om vi fattar vad den andre menar.

HåkanF

 

[Martin Fjäderlätt]

Själva synliggörande av våra olikheter samt acceptansen av dessa, är jag övertygad om är den enda hållbara vägen till att uppnå riktig jämlikhet.

Jag tror inte att jag håller med helt (lite polemik måste vi ju ha i den här sörjan av väldigt lika människor... ).
Det viktigaste är att uppmärksamma de påhittade skillnaderna, mönstrena som skapar skillnaderna och den sjuka värderingen av skillnaderna. Manligt är inte bättre än kvinnligt trots att vår kultur är uppbygd kring den tanken (en tjej med jeans är stark, en kille med kjol är svag). Manligt är inte normen, nollpunkten.

Visst ska vi uppmärksamma de skillnader som är verkliga och njut av dem - men bara då de faktiskt spelar roll! Resten kan vi faktiskt skita i.

Vi ska inte leta olikheter utan likheter. De är nämligen fler än olikheterna hur vi än mäter.

OM det verkligen förhåller sig så att de flesta män är för jämlikhet - hur kan det då komma sig att det svenska samhället är så ojämlikt?

I grund och botten är det ju en maktfråga, och makt är inte nåt man lämnar ifrån sig när man har den. Makt är nåt man tar. I och med att vi tränar våra kvinnor (eller om det nu är genetiskt ) i att inte ta för sig kommer de heller inte att göra det i första taget.
Men vi killar som ser de här mönstrena måste vara lika beredda på att ge makten till kvinnor som till män. Det kräver övning. Och ni kvinnor som ser mönstrena måste vara beredda på att faktiskt ta makten. Det kräver också övning - och mod.

 

[spaceromancer]

Visst ska vi uppmärksamma de skillnader som är verkliga och njut av dem - men bara då de faktiskt spelar roll! Resten kan vi faktiskt skita i.

Vilka skillnade spelar ingen roll? Vilka menar du inte är verkliga? Vare sig skillnaden beror på biologi eller sociala konstruktioner så är de ju lika verkliga. Och spelar roll? För vem, när då?

Vi ska inte leta olikheter utan likheter. De är nämligen fler än olikheterna hur vi än mäter.

Nu kanske jag tolkar ovanstående fel, men det tycks som att du värderar likheter högre än olikheter. Varför i så fall?
Och hur vet du att likheterna är fler? På hur många olika sätt har du räknat dom?