Fällknivens Tre Kronor?

[Martin Fjäderlätt]

Vid laminering i knivblad vet jag inte riktigt vad tanken är. Om man lägger det hårda materialet i centrum (där eggen finns) så riskerar man ju att det material som ska ge stöd på sidorna inte ger nåt stöd förrän försent ...
Möjligen gör man tvärtom; man har ett mjukare mer lättskärpt material i mitten där eggen finns, medan resten är starkare.

Inte för att jag är nån "riktig" ingenjör, men...
Hård egg och segt blad är vad man eftersträvar på knivar, så vitt jag vet.
Eggen kan slipas vass och behåller skärpan, utan att bladet som helhet går för lätt att bryta, men ändå blir vridstyvt.

Fällknivens text:
"eggen består av ett sintrat stål ... På sidorna om detta eggstål har vi lagt ett segt, rosttrögt stål som stabiliserar den hårda kärnan. Detta ger ett vridstyvt, starkt knivblad som
håller skärpan oerhört väl."

Såhär säger Frosts om sina laminatknivar:
"Knivbladens kärna är av kolstål med mjukare stål på yttersidorna. Laminatstålet ger möjlighet till härdning till hög hårdhet. Knivbladet får därmed oöverträffad seghet, överlägsen eggbeständighet, maximal skärpa och livslängd. Bladet går att böja.
"

 

[Mezzner]

OK, beträffande Frosts knivar har man alltså kolstål med som jag antar relativt hög kolhalt i kärnan. Det ger ju hyfsad hårdhet och en hel del sprödhet.

Om man på sidorna har lågvärdigare material så är det dock lite märkligt, det är ju e-modulen som håller emot så länge stålet inte plasticerar och den är lika för de två stålkvaliteterna. Det som skiljer är att ett stål med lägre kolhalt plasticerar vid lägre nivå, vilket bara betyder att man kan råka böja bladet (med kvartående deformation). I och för vid samma lastnivå (plasticerngsnivån) skulle det hårdare materialet bara hållit och fjädrat elastiskt.

Troligvis är det positiva att bladet ger efter vid stor belastning och man får bocka tillbaka det efter att man råkat böja det. Det är förstås många gånger bättre än att det håller för lite högre krafter och sedan går tvärt av utan att användaren märk att han tar i för mycket.

Egentligen är sammansatta material ofta lite överskattade eftersom man riskerar att få det sämsta från två världar, men eftersom det centralt placerade stålet utsatts för lägre spänning där det befinner sig (i neutrallagret) så funkar det.

Det hela blir dock inte starkare än om man gjort hela bladet av högvärdigare stål.

Här är jag dock lite skadad eftersom jag menar att plasticering och inte brott är samma som kollaps och därmed det som ska undvikas. Är man i skogen med sin enda kniv kan det nog vara så att plasticering är rätt OK och brott en mindre katastrof...

Antar att det sintrade stålet är höglegerat och vad man ofta kallar hårdmetall. Då lär det hålla bra, men vara svårt att skärpa.

("styvt" är förresten relaterat till elastisk deformation, och därmed lika för de flesta stål enl tdigare)



[Ändrat av Mezzner 2004-12-06 kl 13:50]

 

[Nordstjärnan]

Bryttester

Ordet segt är det bästa jag kan använda,för jag kommer inte på något annat lämpligt.Jag är ingen metallurgist,men jag vet att Pulverstål är både segt och hårt.Jag kan inte redogöra i vetenskapliga termer varför,men man kan utgå i från Fällkniven AB´s bryttester. På deras hemsida har dom bryttester på knivarna i laminerat VG10.Lamineringsstålet är 420J2 och har en hårdhet på Rockwell 55 och eggstålet VG10 har en hårdhet på Rockwell 59.
Läs bryttestet http://www.fallkniven.com/sv-test.htmså får man en bättre helhets bild av det hela.

Det nya 3G stålet som består av VG2 stål med Rockwell 59 på sidorna och med ett eggstål av SGPS med Rockwell 62 ska enligt vad jag har hört från dom på Fällkniven AB vara ca 10-15% starkare än laminreat VG10. När det gäller skärpevaraktighet så är den mycket bättre än VG10.

Jag har från användning av min F1 i 3G stål inte märkt någon som hellst eggsprödhet,dvs att eggen viket sig eller får små sår i den när man tar i ordentligt.Jag har brynt den till en tunn egg som är nästan rakblads vass,men ändå är den hållbar.

Det finns fler knivtillverkare som använder laminerat pulverstål som är ännu hårdare än Fällkniven AB´s. Tex så har Hattori en jakt kniv med laminerat Cowry X som har en hårdhet av Rockwell 65.Det verkar som att det laminerade pulverstålet är det bästa kniv stålet hittils för knivar,men det har ändå nackdelar.

Den största nackdelen är självklart prislappen,den andra nackdelen är att knivarna är svåra att bryna.

/David

 

[fafner]

Laminat

Nackdelen med hårda material är att det blir sprött...

Om man tokhärdar stål utan att anlöpa det blir draghållfastheten mycket hög 2000-3000 MPa, men förhållandet sträckgräns/brott blir väldigt lika, dvs ingen plactisering kan inträffa. Nu pratar vi inte om placticering av hela kniven (att den böjs som ett U) utan av microplacticering, i små sprickor, kanter osv. Om ingen plactisering inträffar så växer sprickor fort vilket leder till ett sprött brott.

På en den härdade kniven är stålet oerhört hårt och samtidigt stark men om du tappar kniven på en sten så splittras den eftersom ingen placticering kan inträffa i kniven (mycket enkelt förklarat, har med spricktillväxt, dislokationer och annat otäckt att göra).

Så att med en laminering kan du få en egg som är hård, styv och spröd som är innesluten av ett mjukt material på sidorna på kniven som skyddar kniven och tar upp böjspänningar etc.

 

[Mezzner]

Detta stämmer med tdigare resonemang. Det som är intressant när man tappar kniven mot en sten är väl främst att den har möjlighet att deformeras och hålla genom detta? Egentligen tar den inte upp större krafter, utan smiter bara undan genom att deformeras. Plus att materialet lämnar det idealelastiska området vilket gör att energiupptagning/uppbromsning påverkas.

Dislokationerna är väl det som gör att platicering kan ske, och många härdmekanismer går ut på att blockera dessa. Dock innebär det som du säger att man så att säga bara flyttar upp plasticeringsnivån närmare brottnivån.

Utöver detta finns det ju den lite mer "mystiska" slagsegheten vilken är en slags energiupptagningsförmåga som man testar med Charpyhejare och därmed får ett slags typtestsresultat för. Slagsegheten är väl lite hastighetsberoende som ger nån slags hum om att materialet kan betraktas som viskoelastiskt.

Vet du mer om slipbarhet och materialets finkornighet och dess inverkan på möjligheten att slipa tunna eggar?

 

[PK Neelix]

Re: Re: Tre Kronor serien

...Det är väl därför man använder laminerat stål; så att man kan få en hårt (men spröd) egg samtidigt som resten av bladet blir segt (men mjukt).

Eller har jag missat nåt?

Det är den traditionella metoden att smida i europa. Hård kärna och mjuk mantel. I gamla Asien smidde de tvärtom, med mjuk kärna och hård mantel. De måste bryna oftare, men får en mycket vassare kniv. Likadant med svärden. Samurajerna och Ninjas svär och knivar är vanligtvis damaskerade, men med mjukare kärna.

Även sågar skiljer på samma sätt. I europa sågar de på skjut. Mycket fladder men hög styrka. I Asien sågar de på drag, bättre preccision men lägre verkningsgrad.

 

[dePaul]

Samurajerna och Ninjas svär och knivar är vanligtvis damaskerade, men med mjukare kärna.

Är du säker på det här? Enligt vad jag läst om katanorna så hade en katana en egg som var avsevärt hårdare än ryggen och "kroppen". Eggen på en katana låg med dagens mått mätt någonstans runt 62-65 RC. Ryggen var diff. härdad till runt 52-54 RC och sidorna runt 54-57 beoende var man mätte.

Här är ett utsnitt gällande tillverkning av traditionella katanor (tyvärr på engelska) hämtat ut KnifeCenters info:

"Forged in the maru-gitae style, the traditional blade is tempered using the clay process dating from 700 AD, producing a hard cutting edge (KnifeCenter note: there is some variation in the hardness of various Katanas) while maintaining the body of the blade at a lower hardness for resilience and shock absorption. The blade's temper line is one of the most beautiful and important features of the Japanese sword; many "temper lines" are simply etched or ground into a blade and have no functional value but a true temper line indicates that the edge has been independently hardened in the traditional manner. "There are subtleties and nuances in the Shinto Katana's real temper lines that are a result of traditional-style clay treatment and differential heat treating".

Seghet och hårdhet behöver inte betyda att där finns en konflikt. Generellt; ja. Men det beror på vilket stål som används och hur det bearbetas och härdas/anlöps. Gemene man skulle nog bli väldigt förvånad över hur olika slutresultaten kan vara när det gäller exakt samma stål.

Det stål som andvänds i samband med tillverkning av den nya Fällknivenserien Tre Kronor är med stor sannolikhet det nya superstålet: ZDP 189 som har blivit laminerat i en VG-10 "kropp". Det är den här kombinationen som Fällkniven har döpt till 3G.

~Paul~

 

[-Patric-]

En plastkåsa är också väldigt bra. Men hellre vill jag ha en i vril. Tänker skaffa en kniv med mer känsla i än min väldigt bra Mora 2000.

Vad jag mest undrade över är det "laminerade pulverstålet" i Tre Kronor serien, vilket jag inte sett tidigare. Är det tåligt, lättslipat, håller skärpan....?

Raskesven

meeen Rasken... du skall väl inte skaffa ful-kniv? tror du att en sådan massproducerad ful-kniv skulle göra sig till din vadmalströja och vrilkåsa.. vi vet båda vad du behöver, den e dyrare men värd varenda krona!!

 

[The Trooper]

[/QUOTE]

väldans fin,men är dom inte lite av knivarnas motsvarig till cannada goooooose.ser bra ut men funkar inte.


peter

 

[-Patric-]

bakfoten

haha.. du har så fel!! en schön lappkniv är ett bruksföremål som skall användas, min lappkniv är 15år gammal och används ofta och väl, jag flår vilt, rensar fisk, splintar ved och skär rökt kött, den används nästan varje vecka... det roliga är att en använd kniv är ofta mer värd än en oanvänd.

det finns naturligtvis lappknivar som är prydnadsföremål gjorda för penningstinna turister men dom finaste är riktiga bruksföremål..

 

[The Trooper]

Re: bakfoten

haha.. du har så fel!! en schön lappkniv är ett bruksföremål som skall användas, min lappkniv är 15år gammal och används ofta och väl, jag flår vilt, rensar fisk, splintar ved och skär rökt kött, den används nästan varje vecka... det roliga är att en använd kniv är ofta mer värd än en oanvänd.

det finns naturligtvis lappknivar som är prydnadsföremål gjorda för penningstinna turister men dom finaste är riktiga bruksföremål..

jag vet,det är det att de flesta är så attans fina att man skriker när de första skråmorna kommer,om man ens törs bruka dom.medans andra typ mora eller för den delen tre kronor vet man att om de pajar så är det bara att slanta så får man en ny,precis likadan. maskingjord och utan själ.


peter

 

[-Patric-]

Re: Re: bakfoten

jag vet,det är det att de flesta är så attans fina att man skriker när de första skråmorna kommer,om man ens törs bruka dom.

peter

hehe.. klart man skall använda dom, men jag förstår vad du menar.. kände bara att din jämförelse med kanadensiska gäss var otäck, det e skillnad på att inte VILJA använda för att den e för fin och att inte KUNNA använda för att den är skit..