PK Neelix; sa:
Ok, då tar vi om det en gång till, då jag inser att du inte ha förstått mig.
1. Till att börja med så skall vi inte blanda ihop äpplen och päron. Med andra ord så kan du inte dra in samurajsvärd, ninjasvärd och knivar (!) i samma kategori, eftersom knivar genom sin mycket kortare bladlängd och mindre bladbredd inte skulle tjäna något på en differentiell härdning och resten av tillverkningsmetoderna som gäller för katanorna.
2. Du nämner återigen samuraj- och ninjasvärd. Samurajens och ninjas svärd var deras primära vapen, det fanns sidovapen också men dessa var deras primära.
3. Kärt barn har många namn. Du säger att ninjorna inte använde katanorna, det gjorde samurajerna. Vi kan leka med ord hela dagen lång men faktum är att ett ninjasvärd är en kortad katana. Detta med syfte till att kunna svinga fritt i trånga utrymmen. Och nu kommer det: Tillverkningsprocessen var dock densamma! Med andra ord en hård kärna omgiven av ett mjukare hölje.
4. Du har lagt in ett antal länkar. Jag har läst några av dem och de beskriver samuraj och ninja i allmänhet. Sedan skickade du en länk till en sida, som skall bestyrka ditt uttalande om mjuka kärnor. Jag är ledsen men jag hittar inte något belägg för det i den artikeln.
Så här står det:
"När smeden gjorde sina svärd fick han tänka på vad svärdet skulle tåla. För att få ett skarpt svärd så möjligt behövdes hårt stål. Men nackdelen med det var att den typens stål knäcktes lättare än mjukt stål. För att få ett så bra svärd behövs alltså tre saker. Mjukhet för att inte klingan skall brista så lätt, hårdhet för att kunna göra klingan så skarp så möjligt. En kombination av dessa saker verkade nästan omöjligt. Men att Japanska hantverkare klarade att göra detta gör dem till geni. Det är intressant att veta att de mest skickliga smederna hade ett personligt och hemligt sätt att göra sina svärd.
Metoden för att göra ett svärd började med att vika och hamra stålet om och om igen. Svärden innehöll olika sorters stål. Stålet var vikt i flera tusen tals lager. Den innersta delen av svärdet kärnan, här skulle stål med lite kol i användas och sen ett hårdare lager utanpå. När man skulle härda klingan kletade man in eggen i en sorts pasta. Sedan skrapades den av i ett mönster som man kan se på klingan. Detta mönster gjorde klingan personlig och igenkännlig".
Jag tror nämligen att det är den här artikeln som du har missuppfattat. Jag håller med om att det är lite luddigt skrivet men om vi plockar ut den viktigaste meningen i stycket (Den innersta delen av svärdet kärnan, här skulle stål med lite kol i användas och sen ett hårdare lager utanpå) så skall du inte tolka den som att kärnan är mjuk och kroppen hård utan att själva kärnan består av två lager varav den yttersta är extremt hård. För den delen var inte den innersta lika mjuk som svärdskroppen i övrigt.
Om du har läst en hel del om asiatisk stridskonst i allmänhet och samuraj- ninja i synnerhet så vet du att deras svärd var kända för sin extrema styrka och förmåga att gå igenom både man och rustning.
En sådan rustning kunde bestå av hårt packat, lagrat läder med små metallplattor på ordnade ungefär som fiskjäll, överlappande varandra. Det var oftast axel- och nackpartiet som såg ut så här eftersom ett av de "populäraste" sätten att döda en annan krigare på var genom ett hugg enlagt från hals- nackbasen snett neråt mot motstående höft. Inte sällan lyckades man klyva sin motståndare rätt av trots rustningen.
Jag tror knappast att ett svärd, vilket det än är, skulle klara det här om kärnan var mjuk. I samma ögonblick som den träffade rustningen skulle eggen rullat åt sidan, vikit sig eller på annat sätt blivit förstörd. Om det trots allt pga någon mirakel lyckades ta sig förbi rustningen så hade det knappast funnits tillräckligt mycket energi kvar för att kunna klyva en människa.
~Paul~
geväret var utrustat med ett periskop ha ha ha ha. Konstigt nog ?!?? 
