'
Hur fungerar det i naturen tror du? Ormvråkar äter orm - är ormarna utrotade? Sädesärlan äter steklar - är steklarna utrotade? Öring äter nattsländor - är nattsländorna utrotade? Räv äter smågnagare - är smågnagarna utrotade? Det känns som om jag undervisar i biologi i lågstadiet...
Jag trodde du orerade om hur det fanns för många älgar och hur vargen skulle lösa det problemet. Detta torde innebära att du antar att vargen kommer att minska älgstammen.
När älgstammen minskar kommer vargarna inte längre kunna döda nog med älgar, och därför se sig om efter annat byte. Antagligen ligger tamdjur närmast till hands, eller så måste man skjuta av stora delar av vargstammen.
Andra bytesdjurspopulationer fluktuerar också, men varken hungriga sädesärlor eller öringar är något omedelbart problem för människor.
Naturen är ingen disney-film. Ur vårt perspektiv är det en enorm mängd lidande hela tiden. Jag vet inte om du tycker att vi ska ta bort alla predatorer ur systemet. En sparvhök som tar en talgoxe är ju heller ingen humanist direkt, och på tal om talgoxe så såg jag en gång en taloxe som specialiserat sig på att äta utmattade flyttfåglar som kom in från havet. Den hade inga verktyg att döda dem med utan pickade delar ur de stackars levande kungsfåglarna... Så jag vet inte varför just älgarnas lidande skulle vara så speciellt. Ska jägarna skjuta alla talgoxar också?
Om det vore praktiskt möjligt så kanske...
Jag kanske är blödig, men helst såg jag att alla levande varelser fick en hyfsat smärtfri död. I fallet älg har vi dock situationen att vi i dagsläget har ett system där de flesta dör för en (oftast) välriktad kula, men där det arbetas för att införa ett, för älgarna, sämre system. Ställer saken i lite annan dager, i mina ögon iaf.
Så rädslan för en hypotetisk fara som vargen måste tas på blodigt allvar, medan vi ska rycka på axlarna åt den konkreta risken att dödas av en jägares vådaskott? Om det "inte är så farligt", hur kan vi då beskriva risken med vargen?
Det är stor skillnad på att "ta något på blodigt allvar" och att betrakta alla som inte är oreserverat för vargar, eller känner visst obehag vid tanken på stora rovdjur, vilka, som sagt, varit frånvarande i nåt hundratal år, som idioter. Vilket jag anser att du, tillsammans med några andra, gjort i den här tråden.
Att påstå att vargar är ofarliga eftersom de inte dräpt nån i Sverige under de hundra år de inte funnits i landet är minst lika idiotiskt, och lika mycket av ett hinder för en intressant diskussion om de problem som ändå finns, som att vara vargfobiker och kräva att de ska utrotas.
Under hela 1800-talet fanns en vargstam i Sverige på uppskattningsvis 2000-3000 djur. Att inga andra attacker skedde, än den från en tam varg, som släpptes ut efter att ha växt upp bland människor, talar väl sitt eget språk? På en tid då nästan alla bodde med vargen som granne? Beslutsamheten att utrota varg handlar säkert mer om skottpengar och att vargen konkurrerade om viltet i en tid där hungersnöden kunde stå för dörren när som helst.
Enligt wikipedia så var vargstammen nere i ett hundratal djur år 1900. Den hade då jagats hårt under hela 1800-talet, och redan 1870 var det bara de tre nordligaste länen som hade en vargstam att tala om. Så visst, precis i början kanske.
Jag håller dock med om att det inte var pga en epidemi av människoätande vargar man började utrota vargen, utan som sagt konkurrens. Dessutom hade man minskade stammar av klövvilt, parallellt med många tamdjur i lösdrift i skogarna, så det fanns helt klart ekonomiskt intresse att bli av med vargen.
Statistiken talar sitt eget språk. Jakten är i princip fri, men stammen ökar, skadorna ökar och trafikolyckorna ökar. I mina hemtrakter så försöker markägarna få stammen att växa (genom utfodring under vintern) snarare än att försöka minska den. Jägare tar inget samhällsansvar och är därför inte lämpade att lösa samhällsproblem.
Få enskilda grupper "tar ett samhällsansvar", och det är inte heller deras uppgift att lösa samhällsproblem.
Vem har sagt att jag gillar vargar? Att jag ogillar desinformation, propaganda och dumheter är väl inte samma sak som att jag gillar vargar? Jag försöker bara ha en rationell och ekologiskt vettig inställning i frågan. Jag är inte intresserad av att forma svensk natur efter vad jag gillar och ogillar och försöker hålla känslor så långt borta som möjligt när jag tänker. När det gäller den rent känslomässiga biten så gillar jag nog älgar mer än vargar, eftersom jag har en massa naturupplevelser knutna till älgmöten. Varg har jag ännu aldrig stött på och ingen egentlig relation till. Det enda djur i svensk fauna där mina känslor tar överhanden är nog fästingar och knott. Visst, jag förstår att de måste få finnas men under vissa omständigheter kan jag hata dem djupt.
Men du har argumenterat extremt aggressivt och känslomässigt, och med tämligen fula metoder i den här tråden. Varför? Jag hade förstått dig mer om artikeln hade varit en "död åt vargarna"-artikel, men den här var extremt saklig och tämligen intressant.