Ensamtur i Sarek

[malmqvist52]

Är det inte Bert

som är den arroganta denna gången?

Det Rydstedt menade - och skrev!- var väl bara att det trots allt finns fasta telefoner i Norrland och fjällen också. T.ex. i Kvikkjokk. Och att man om man är ute och vandrar i flera veckor mycket väl kan kosta på sig att gå till en sådan och ringa hem då och då.
Som så många har påpekat, så tror jag INTE att man kan räkna med att en mobiltelefon fungerar någonstans i fjällen egentligen( om man inte är aldeles intill masten.)
Jag tror t. ex att dis eller dimma mycket väl skulle kunna förstöra en "väl planerad" öppen väg fram till en mast en bit bort, och att hela tiden försöka fippla med en mobiltelefon bara för att testa om den funkar skulle tycker jag förstöra nöjet och meningen med en sådan vandring.

Som tur är är det ju inte förbjudet att vandra ensam, och det verkar som om det finns massor med folk som gör det, jag också ibland. Jag åker t. o .m. långfärdsskridsko ensam ibland. Visst är man ju extra försiktig, när man är ensam, men jag förstår inte varför man inte skall få skriva om det här på forumet.
Det finns dessutom flera fördelar med att gå ensam, som tystnaden och att man kan gå precis vart man vill.

Jag tror faktiskt inte heller att man måste vara en expert med 25 års erfarenhet för att klara av att vandra i fjällen. Visserligen var det någon undersökning för ett tag sedan som sa att många inte kunde "karta och kompass". Jag har dock mina tvivel angående den undersökningen. Jag tror att frågan uppfattades av många som om man har för vana att orientera med orienteringskarta och kompass. Och det är klart det har kanske inte alla.
Jag tror dock att man kan lära sig det man behöver genom att läsa böcker om fjällen, diskutera på sådana här forum, samt fråga någon som man känner. Använders man sedan bara sitt sunda förnuft så tror att de flesta klarar sit utmärkt i fjällen. Det gör folk också Och lika bra som expertena.

Mvh
Anders Malmqvist

 

[hansmathias]

telefonkiosk i Sarek?

Öh gå till telefonkiosk efter halva turen???

Jag brukar räkna med att 9-10 dagar är miniumum om man vill in i centrala Sarek. Ska man då "gå tillbaks" och ringa efter halva turen?

Som jag ser det är det ofta minst två hårda marchdagar till Kvikkjokk tex det blir alltså fyra om man ska tillbaks. Det blir ingen skön tur det! Jäkt och stress och vad gör du om du inte hinner till telefonkiosken. Fjällräddningen får rycka ut därför att din mamma larmar!

Tjusningen med Sarek är just att SLIPPA telefonerandet! Bara riktiga nallar finns i Sarek!

 

[malmqvist52]

Förlåt, mig

jag har inte varit i Sarek, så jag skall väll inte uttala mig egentigen.
Jag tänkte mig bara ett allmänt resonemang, och jag tror att Rydstedt menade att om man nu VILL ringa så kan man göra de i Kvikkjokk. (Han har väl gjort det).
Är man ute i 3-4-5 veckor, så kanske man vill det... jag vet inte.
Jag är inte heller den som alltid ringer hem till mamma, när jag är ute och reser. Jag skickar hellre vykort. Jag ägde inte ens en mobiltelefon tills för några månader sedan. och jag har sällan med mig den när jag åker långfärdsskridskor. Fy på mig.

Mvh

Anders Malmqvist

 

[Marcand]

Telefon i Sarek

Hej på er alla
Nyss hemkommen från en Sarektur kan jag meddela att en GSM-telefon har FULL täckning på TOPPEN av Sarektjåkkos nordtopp. Det var inga som helst problem att ringa hem därifrån. Detta hjälper ju då inte en ensamvandrare eftersom han efter en eventuell olycka inte kan transportera sig själv dit upp. Det kan ju dock vara nyttigt att veta om man vandrar ett par stycken och är i närheten av toppen och behöver ringa. För att ta sig till toppen är det bara brant vandring, ganska lång sådan tyvärr men behöver man verkligen ringa så....

 

[rydstedt]

Mer om att ringa hem

Det där med att man kan ringa från telefonkiosken i Kvikkjokk var tydligen lite provocerande. Så jag ska kommentera ett par aspekter på det.

Den första är att det det väl knappast är kontroversiellt att fjällvandrare m.fl. som är ute länge försöker lämna ett pärlband av meddelanden om sin position för att underlätta för ett ev. spaningspådrag. Jag har i vart fall fått itutat i mig att man skall göra det. Det är naturligtvis stiligast att meddela position med en satellittelefon till en speciellt upprättad bas, men att ringa till dem där hemma över vanlig telefonledning fyller samma praktiska syfte.

Det andra är att Sarek egentligen är ganska litet och dessutom utrustat med ett pärlband av stugor och samhällen runtom. Att erkänna det förtar måhända en del av äventyrsromantiken, men det är inte desto mindre ett geografiskt faktum. Notera t.ex. att Sveriges otillgänglighetspol vid Rissajaure med 4.5 mil till farbar väg ligger något sydväst om Sarek. Och från Rissajaure är det en kort promenad till närmsta stuga vid Padjelantaleden. De små avstånden gör att det är fullt realistiskt att använda t.ex. Kvikkjokk som basläger för en längre vistelse som delas upp i kortare utfärder på någon vecka. Och (nu blir jag verkligen provokativ) om man tröttnar på Kvikkjokk så kan man ju alltid ta extraprovianten med på bussen upp till Suorva eller Ritsem för att gå in några dagar därifrån i stället.


[Ändrat av rydstedt 2001-05-12 kl 14:12]

 

[nidob49]

Ställde tydligen frågan på sin spets.

Hej!

Oj - jag visste inte att man trampade på så avancerade tår...

Grundfrågan, dvs det första inlägget, handlar om "hur gör jag om jag blir immobil den 4:e dagen??

Att då ge rådet att man kan kila ner till Kvikkjokk och ringa, tror jag varken herrarna Rydstedt eller Malmqvist mäktar med.

Jag är inte heller någon "expeditions-vandrare" som ligger ute i 3-4 veckor och jag menar att den kategorin hör till undantagen här på forumet.

Därför tycker jag också att man skall vara lite återhållsam med att bagatellisera en vistelse i Sarek.

Därmed lämnar jag denna debatt.

Mvh
Bert

 

[rydstedt]

Immobila Kvikkjokkvandringar och andra farligheter

Då är Bert och jag eniga i sak, fast jag kan inte låta bli att tjata lite till. Ni som ogillar upprepningar kan hoppa över resten av detta inlägg.


Bert har helt rätt i att jag inte skulle mäkta med att gå till Kvikkjokk i immobilt tillstånd. Det är därför som jag aldrig har föreslagit något sådant, jag har bara tryckt på värdet av att lämna färdmeddelanden och att telefonkiosker och ev. mobiltelefoner kan vara bra till det, även om de inte duger som nödtelefoner.

Jag har inte heller bagatelliserat vistelser i Sarek, tvärtom så trycker jag i mitt första inlägg i den här tråden på att ensamvandrare måste vara extra försiktiga och att gruppvandrare inte får låta sig invaggas i falsk säkerhet bara för att de har sällskap. Det senare gör jag med en formulering som jag för övrigt är rätt nöjd med: "Man blir inte mindre död för att det var någon som såg på när man druttade ner för ett stup eller tappade fotfästet i ett vad."

Detta framgår av mina inlägg. Men bara om man läser dem.
[Ändrat av rydstedt 2001-05-12 kl 18:08]

 

[mogens]

I sommras gick jag och min far fyra dagar utan att se en människa. Man kanske överlever, men är det värt att chansa? Vi gick ändå en av de populäraste sträckorna i augusti!!!!!!! Jag avråder!

 

[Ekelunden]

Jösses!

Noterar efter att inte ha följt denna diskussion under ett par dagar att både munhugg, skepsis mot lång erfarenhet av fjällvistelse, telefonering, och andra mindre "smarta" inlägg men också bra tillförts diskussionen!

Några tankar och reflektioner

Säkerheten

All vettig vandring bygger på ett genuint säkerhetstänkande, förutsäga/bedömma risker och risktagande, planering och objektiv självinsikt i sin egen förmåga att klara uppsatta mål!

Att "ens" tänka på att använda telefon i detta område är naivt, skulle telefonen fungera så är det ju bra, men planera inte att den gör det och då menar jag inte ”bara” i Sarek utan under alla vandringar.

Som "parentes" när det gäller täckningen med GSM i just Sarek bifogar jag två länkar till Teliamobiles egna kartor! Tyvärr är det lika illa med NMT 450 täckning i området.

http://www.teliamobile.se/tkartor/utbud/karta.html
http://www.teliamobile.se/index_nationell.htm

Meningen med dessa forum

Är ju att ventilera, ge tips och råd, dela med sig av egna erfarenheter osv.

Att då som Rudolf Rydstedt gör i ett av inläggen och kommer med påståendet att Sarek är litet får mig att häpna… *Suck* Har Du "kartrekat" i skolatlasen eller varit där och sett hur verkligheten ser ut!? Låt ingen tro att Sarek är lättvandrat som Kungsleden eller liknande!
-Förlåt Rudolf att jag är lite elak i tonen mot Dig, men jag blir lätt förbannad av det Du skriver...

Till Anders Malmqvist vill jag bara säga, det är Du som kallar mig för "expert" men jag vill ge lite tyngd åt mitt inlägg så Fredrik som började denna diskussion skulle få sig en rejäl funderare på sin tänkta vandring! Det tycker jag han fortfarande ska få, även om killen är gammal nog att ta sina egna beslut på "gott och ont" givetvis!

Om Anders fortfarande är intresserad vad "experten" gjort så här långt kan Du maila mig, mina bedrifter och utbildningar i ämnet tillför intet i detta forum iaf!

Att jag avråder honom/andra från ensamvandring i just Sarek beror inte på att jag inte kan se en tjusning i den formen av upplevelse. Men med tanke på hans frågeställning, ålder, profil etc. måste jag ju i ärlighetens namn skriva det mitt omdöme och erfarenhet säger mig.

Min inställning till vandring är upplevelse, inte äventyr! Vill jag ha äventyr så finns det bättre och säkrare sätt, eller!?

Slutligen, denna artikel har jag ”saxat” ur STF´s sajt här på nätet.

Sarek - Vildmark

Sareks nationalpark som inrättades 1909 representerar för många den vilda orörda naturen. Inget annat svenskt område har så imponerande topografi med djupt nedskurna dalgångar, vidsträckta högplatåer, spetsiga toppar och stora glaciärer. Innanför parkens gränser, på en areal av 197 000 ha, finns ca 200 fjälltoppar över 1800 m ö h och sex av landets 13 toppar över 2 000 m ö h. Trots den karga och till synes orörda naturen är Sarek också ett slags kulturlandskap. Samerna har här bedrivit renskötsel i århundraden och gör så än idag. För den uppmärksamme besökaren finns många vittnesbörd om detta, t ex mjölkningsvallar, kåtaplatser, gamla renstängsel av sten etc. som minner om äldre tiders renskötsel. Idag finns renvaktarstugor, som regel låsta, ett fåtal broar och moderna renstängsel och rengärden. Rapadalen, Sareks största dalgång, bidrar till de stora kontrasterna med sina bestånd av fjällbjörkskog, vide och örter. Genom dalen rinner Rapaätno, Sveriges i förhållande till nederbördsområdet vattenrikaste älv.

Det finns inga markerade vinter- eller sommarleder i Sarek utom en kort sträcka i södra delen där Kungsleden passerar. Däremot förekommer upptrampade stigar längs flera stråk där många människor vandrar. Snöförhållanden och vattenföring varierar år från år. Vägvalet måste du därför klara själv ute i terrängen med hjälp av kartan och ett gott omdöme. Vi rekommenderar dig att undvika nedre Rapadalen och i stället gå norr om Skierfe och följa dalens nordsluttning på skrå fram till Alep Vassajajåkkåtj som följs nedåt till Rapaselet.

I Sarek finns tolv broar. Viktiga för dig som vandrar är de över Kåtokjåkkå, Luottojåkkå, Smailajåkkå och Kukkesvaggejåkkå. Under vintern och vårsmältningen kan någon bro fara illa. Skarjabron, centralt i Sarek, tas bort inför vintern och sätts på plats igen när brofästena tinat fram. Veckan efter midsommar är den normalt på plats.

Många av Sareks vattendrag är svåra eller omöjliga att forcera vid högvatten. Vissa jåkkar i Sarek anses vara besvärliga i alla lägen. Dessa är Rapaätno, Njåtjosjåkkå, Kåtokjåkkå och Kukkesvaggejåkkå. De två sistnämnda kan dock passeras över broar. Under Låddepakte finns ett krävande vad över Rapaätno - Tielmavadet. Där är älven normalt bred och relativt djup. Andra strategiskt belägna jåkkar som ofta vadas av vandrare men som man bör se upp med är Sarvesjåkkå, Kuoperjåkkå, Tjågnårisjåkkåtj och Palkatjåkkå. Du bör planera Sarekvandringen med så få vad som möjligt. Under sensommaren är vattenföringen vanligen lägre i de flesta jåkkar såvida det inte regnat mycket.

I Sarek finns många glaciärer. Vandra inte på dessa om du inte har erfarenhet av replagsteknik och glaciärvandring. Snöfälten i glaciärkanterna är inte pålitliga och marken framför glaciärtungan kan bestå av kvicksand.

I Sarek finns inga turiststugor. De stugor som finns är låsta och till för bevakning, rennäring och forskning. Kåtorna i området är i mycket dåligt skick.

Under vintern är Sarek än mer krävande att besöka. Det förutsätter stor vana från vinterturer och bivackering. Erfarenhet av vägvalsbedömning är betydelsefull bla för att flera smala dalgångar, ex.vis Lullihavagge, är utsatta för laviner även nere i dalbotten.

RESAN: Bästa utgångspunkterna för turer i Sarek är Kvikkjokk i söder, Saltoluokta i nordost och Ritsem i norr. För att komma till Kvikkjokk reser man med tåg till Murjek eller med Inlandsbanan till Jokkmokk. Från Murjek respektive Jokkmokk tar man buss till Kvikkjokk. Med flyg reser man till Gällivare eller Luleå och tar sen buss till Jokkmokk för vidare bussresa mot Kvikkjokk. För resa till Saltoluokta och Ritsem tar man tåg eller flyg till Gällivare och därifrån buss till Kebnats respektive Ritsem. Länstrafiken i Norrbotten ger upplysningar om busstider på tel. 020 - 47 00 47. Mellan Kebnats och Saltoluokta samt mellan Ritsem och Änonjalme i norr driver STF båttrafik under sommaren. Vintertid finns markerade isleder över Langas till Saltoluokta och över Akkajaure till Änonjalme.

KARTOR: Fjällkartan BD 10 är det bästa bladet eftersom den täcker hela parken samt dess gränsområden, Det finns också en mängd blad som täcker delar av parken t ex Fjällkartan blad 28 H Sarek, 28G Virihaure, 28I Stora Sjöfallet. Ett bra komplement till kartorna är vegetationskartan, som producerats av naturvårdsverket.

PROVIANTFÖRSÄLJNING: På Kvikkjokk Fjällstation, på Saltoluokta Fjällstation och på STF-Ritsem samt stugplatsen i Aktse kan man köpa proviant. De varor som säljs är bl a konserver med köttbullar, kalops och korv, makaroner, ris och frystorkade maträtter, diverse soppor, hårt bröd, margarin och pålägg som kaviar, leverpastej och mjukost, te, kaffe och läskedrycker, choklad och godis, T-sprit, stearinljus, toalettpapper, kartor m m. Sortimentet varierar något mellan de olika försäljningsställena. Priserna på varorna ligger i nivå med kioskhandelns.

UTRUSTNING: Gå med lätt packning! Ta bara med det absolut nödvändiga på fjällturen. Det är speciellt viktigt under en Sarektur där all proviant måste bäras med hela turen och tält och/eller bivackutrustning tillkommer. STFs Fjällhandbok ger bra tips på vad som bör finnas med i ryggsäcken.

LEDBESKRIVNINGAR:
Bra böcker för den som vill förbereda sig ytterligare för Sarekturen: Claes Grundstens "Sarek" och Tore Abrahamssons "Detta är Sarek". Dessa är två moderna handböcker. Axel Hambergs "Sarekfjällen" är en klassiker bland Sareklitteraturen som fortfarande är giltig. Dessutom STFs Fjällhandbok. Samtliga finns till försäljning på anläggningarna i Kvikkjokk, Ritsem och Saltoluokta.

FISKE: Fiske är helt förbjudet i Sareks nationalpark.

ÖVRIG INFORMATION: De flesta vattendrag har strida forsar och är ofarbara med kanot. I Rapaälven, nedströms Sarevesjåkkas tillflöde till Rapaätno, är det förbjudet att använda kanot.
Hjälptelefon finns i Skarja i centrala Sarek.
Kvikkjokk Vandrarhem 0971-210 22.
STF-Ritsem 0973-42030.
Saltoluokta Fjällstation 0973-410 10.

Hoppas man får citera STF´s sajt så här, men jag tar risken...

Det blev ett lååångt inlägg!

Väl mött på vandringen, hälsningar /Lasse

 

[mek]

Om erfarenhet och böcker

Visst kann man lära sig vissa saker genom att läsa böcker och tala med mera erfarna vandrare, det har jag gjort och gör också. Inget kan dock ersätta en rejäl träning i naturlig miljö.

Dessutom är det tyvärr så, att man lär sig mest och bäst de situationer som var nära att sluta riktig illa. Jag uppeldar inte någon att ta onödiga risker, men tyvärr är det bara så, att man inte lär sig hur man t. ex. kommer ut från vaken med skidorna och ryggsäcken samt pulkan på innan man gjort det. Är man ensam är du i direkt livsfara om sådant händer. Jag hade inte tränat förut, men vet nu, hur man kommer upp och klarar sig ensam ut från vaken i -15 grader och hård vind. Dessutom lärde jag mig också mycket om hur undviker man att råka i en vak.

En svår tur i krävande väderförhållanden lär mer än tio lätta. Om man är ensam betyder det att kämpa som lejon om det skulle gå illa trotts att man varit extremt försiktig.

 

[Per J]

Oj Oj vad mycket kommentarer...

Det här var tydligen en het fråga!

Ensamvandringar, soloklättring, ensamseglingar och allt vad det kan vara är väl ändå helt upp till en själv och ens närmaste?

Mina bästa fjällvandringar har varit ensamvandringar, man får ett större perpektiv på tillvaron då. Jag har dessutom alltid valt att göra det på ställen där man inte träffar andra. I högalpin miljö eller sent på hösten. Ensamheten ger helt enkelt en ny dimension på tillvaron och dessutom att när man vet att man är helt utlämnad till sig själv känner man att upplevelsen blir än större!

Jag rekommenderar verkligen att ge sig av ensam någon gång, bara man har erfarenheten som krävs och är medveten om de ökade riskerna så ger det så mycket tillbaka.

 

[rydstedt]

Mer om Sareks storlek

Jag förstår inte varför det är så kontroversiellt att påpeka att Sarek inte är så förfärligt stort. Det ingår visserligen i vår nationella myt att vi har oändliga vildmarker, men kom ner på jorden! Vår stolta Kungsled är pytteliten jämfört med t.ex. "Appalachian Trial" och Sarek är inte speciellt stort jämfört med t.ex. de större ödeområdena i Australien. Men det förtar inte att både Kungsleden och Sarek är helt fantastiska, och det har dessutom positiva konsekvenser för aktivt friluftsliv. En sådan är att man faktiskt kan gå vår mytiska led på ett par semesterveckor om man vill, försök det med leden genom Appalackerna! En annan är att man faktiskt kan täcka av större delen av Sarek med ganska korta turer från kanterna. Man behöver ju inte mer än gå upp på Prinskullen för att man ska känna att man är i fjällen!

Därmed inte sagt att alla Sarekturer går att ordna som en sekvens av småturer från ett basläger i utkanten. Det fungerar t.ex. inte om halva poängen med turen är att man inte vill ha kontakt med folk över huvud taget, eller om man är ute efter att beta av så många toppar i centrala Sarek som möjligt under två veckor. Men det fungerar utmärkt om man är där mest för att strosa omkring och känna av miljön. Jag är rätt förtjust i det senare så ni får ursäkta om jag delvis utgår från det perspektivet.

Sareks begränsade storlek innebär inte att det skulle vara ofarligt att vandra där, jag har därför inte påstått något i den riktningen. Men det finns en allvarligare sida av saken. Kopplingen mellan stor och farlig är inte bara falsk, den är dessutom livsfarlig. Om man ska vada en bäck så spelar det inte någon roll för överlevnaden om närmsta väg ligger 1 km eller 200 km bort. Det farliga är att det inte är några kontrollanter som sätter upp skyltar när vattenståndet är för högt samtidigt som det kan vara svårt att fatta vad som verkligen är farligt: en fjällbäck med midjedjupt vatten som strömmar men som inte direkt forsar ser ju inte så farlig ut. Tryck på sådant i stället om ni vill öka fjällsäkerheten. Det är ju inte bara i nationalparkerna som folk drunknar i fjällbäckar.


Jag inser naturligtvis också att gruppvandringar har sina fördelar, annars skulle inte mitt första inlägg i tråden varit fokuserat på att man får mindre säkerhetsmarignaler om man ensamvandrar. Men jag inser också att gruppvandringar inte löser alla problem. Kanske främst för att min personliga erfarenhet har lärt mig att jag kan göra sanslösa dumheter även i sällskap, eller vad sågs t.ex. om glaciärvandringar utan rep men med gymnastikskor, som jag och några kompisar ägnade oss åt på min första fjälltur för 29 år sedan. Rådet till förstagångsvandrare bör därför inte vara att helst ha sällskap utan helst ha erfaret sällskap. Är det bara jag som är naturligt fegare när ingen tittar på?

Lasse verkar dessutom ha fått för sig att jag tror att man kan använda vanlig telefoni eller mobiltelefon för nödtelefoni, trots att jag explicit framhållit att jag inte tror det. Däremot så har jag ställt frågan om det råkar vara så att det finns enstaka platser i Sarek där man trots allt skulle kunna använda mobiltelfon för att skicka positionsangiveleser till dem där hemma. Mitt utgångsexempel var att det t.ex. skulle kunna gälla på Akkas nordsida, vanlig FM-radio fungerar trots allt utmärkt där och man har fri sikt till bebyggelse.

Jag vet att jag kan vara lite vanvördig. Bli gärna förbannad över det. Men tillskriv mig inte åsikter som jag inte ger uttryck för eller som jag uttryckligen tar avstånd från.