Det finns 4 huvudbetydelser, jag antar att det är den sistnämda du avser?
"1) (†) vapen att sticka med; dolk; spjut.
Sedan vtdrog Nils Carlson en prijl åt Carl, men Nils Bengtson gaff sig emellom them båda, oc schilde them åt. VRP 1610, s. 221. (Sv.) Pryl, (lat.) Framea. SCHENBERG 1739.
[2]
2) benämmng på (till utseende o. användning ngt skiftande) mer l. mindre spetsiga smärre redskap av trä l. ben l. metall; dels om redskap med skarp spets som företrädesvis användes till att sticka l. borra hål med, dels om redskap med trubbigare spets (vanl. av mer l. mindre konliknande form) som användes för att vidga ett hål i tyg l. läder o. göra det mera regel*bundet; särsk. om ett av skomakare förr (bl. a. för uppborrning o. vidgande av snörhål) använt (metall)redskap liknande en grov, i spetsen av*trubbad syl;
jfr PREN 1, PRIM sbst.¹,
Linc. Ssss b 1640.
(Till hästmunderingen hör bl. a.) Syhlväska med Syhl, Pryl och Beke-tråd. PH 1: 78 1729.
Ådrorna ristas (vid etsning på tenn) med en pryl eller en grof synål. Freja 1880, s. 121. SvSkoT 1931, s. 351-
jfr BEN-, MÄRG-, SEGEL-, SKOMAKAR-, SKRÄDDAR-PRYL m. fl.
– särsk.
[2.a]
a) sjöt. spetsigt redskap av stål l. hårt trä som användes vid splitsning, knopslagning o. segelsömnad, (mindre) märlspik.
WIDEGREN (1788).
Hålen (i segel) böra alltid göras med stamp, aldrig med pryl. PLATEN Glascock 1: 301 (1886). SkrGbgJub. 19: 273 1923.
[2.b]
b) sömn. redskap liknande en lång* smal kon med jämförelsevis trubbig spets, som användes för att i dekorativt syfte göra hål i tyg vid brodering.
1Saml. 1– 6: 325 (1773).
För att få hålen riktigt runda bör man (vid engelskt broderi) vika undan tyget genom att i dem insticka pry*len. HUBENDICK FlickLek. 267 (1879).
FRÖBERG Skrädd. 56 (1941).
[3]
3) (utom i b o.c numera bl. mera tillf.) i bildl. l. utvidgad anv. av 2, om föremål som liknar en pryl.
CARLSSON HelaSthm 326 (1912; om kyrktorn).
– särsk.
[3.a]
a) (†) zool. om taggstråle i fiks ryggfena.
LINNÉ Vg. 175 (1747).
[3.b]
b)
[växtens blad likna prylar]
bot. om växt, i ssgn STRAND-PRYL.
[3.c]
c) (bygdemåls färgat) i uttr. slå pryl, spela käglor, slä kägel.
TOPELIUS Fält. 4: 139 (1864).
[4]
4) (vard.) sak, mindre föremål; särsk. i pl., sammanfattande, om en yrkesmans redskap l. en soldats personliga utrustning o. d.: grejor, grunkor, pryttlar.
DN(A) 1941, nr 224, s. 4.
De nyblivna soldaterna hade stått en hel dag i kö för att få sina "prylar". SvD(B) 1944, nr 226, s. 8. Inte en enda pryl kände jag igen i rummet. TRENTER Eld 14 1949. (Vi vilja) ha med oss hem någon pryl som kan anses typisk för landet vi varit i. DN(A) 1951, nr 338, s. 34.
jfr LANGENFELT OffJarg. (cit. fr. 1912. "