nermander; sa:
Jag tror att grejen är att vad som är "tillräckligt med värmeenergi" sjunker när du stoppar ned skeden (för vattnet i skedens närhet alltså).
När man saltar vatten som nästan kokar så bubblar det ju till där man saltat, och vad jag förstått så beror det på att saltkornen gör så att vattnets koktemperatur sjunker (saltet fungerar som katalysator eller så, vet inte exakt), och därför kokar en del vatten vid kontakt med saltet. Detsamma borde gälla för skeden - skedens yta gör på något vis att vattnets koktemperatur sjunker. Men i längden så kyler såklart skeden ner vattnet. Antagligen får man en större bubbeleffekt med ett finfördelat pulver såsom salt än med en solid kropp som en tesked, men jag vet inte. Fråga nån kemist.
(Fysiknörderi: Vad som händer mellan det att vattnet blivit 100 grader och tills det att allt vatten förångats är nog en lite underligt ställd fråga. Temperaturen för vattnet är inte homogen - vissa områden i koppen är kallare än andra. Allt är en fråga om statistik. Temperaturen hänger ihop med molekylernas genomsnittsenergi, och därför finns ju per definition vid varje temperatur molekyler med såväl större som mindre energi än temperaturen avslöjar. Svaret på frågan vad som händer vid 100 grader måste kanske alltså formuleras om till molekylnivå. Kokpunkt definieras (antagligen?) som den punkt där genomsnittsenergin för molekylerna är lika med energin som krävs för att en molekyl ska sticka i väg. Hur snabbt vattnet förångas vid en given temperatur kan man få fram ur energifördelningen om man känner till den men det gör knappast jag
Boltzmann eller nåt sånt?)Slutsatsen är att statistisk fysik kan vara oskiljbart från magi.
MvH
[Ändrat av millimeter 2005-01-06 kl 17:21]
