Mina erfarenheter av barfotalöpning är enbart positiva. Kan nerkortat berätta lite varför intresset började.. Jag började intressera mig för mer minimalistiska skodon och därmed ett naturligare löpsteg pga ett löparknä som inte riktigt ville ge med sig. Var och filmade mitt löpsteg (med skor) på en sportaffär och det konstaterades att jag överpronerade som kan vara en bidragande orsak till löparknä. Säljaren fokuserade såklart på just överproneringen (vilket resulterade i ett inköp av iläggssulor), det jag inte såg då var att mitt löpsteg inte var i ordning. Fortsatte löpa men problemen återkom och jag kände mig inte riktigt nöjd med detta quick-fix och började läsa på lite mera..
På lite omvägar kom jag in på barfotalöpningen och i ett senare skede även boken born to run, som förövrigt är riktigt intressant! Valde att börja lite smått och tillverkade mig ett par huarache sandaler. Efter detta var jag såld, problemfri och jag fick verkligen en nytändning för löpningen. Nu löper jag till 80% i VFF, barfota, badtofflor eller motsv. och konstigt nog överpronerar jag inte längre då avsaknaden av dämpning tvingat fram ett annat löpsteg. Jag tycker det finns mycket som talar för att barfotalöpning/gång är rätt väg att gå. För den intresserade finns otroligt mycket att läsa på nätet. Något som ska tilläggas är att man bör ta det ytterst försiktigt och kanske bara använda barfota träningen som ett komplement till en början för att vänja fötter, muskler, senor, egentligen hela kroppen.
Denna minimalistiska infallsvinkel har spridit sig på många andra plan i mitt liv och är faktiskt min väg in till lättpackningens värld med allt vad det innebär.
