Äventyrsmotionärer som MTB-cyklister, känns verkligen inte välkomna på en vandringsled.
Det är svårt att samsas, och det gäller även inne i stan. Man vill inte ha cyklister och elsparkcyklar som zigzagar runt en på trottoaren, och man vill inte ha joggare som spottar och svettstänker förbi en. Det är helt enkelt trångt. Olika grader av hyfs kan göra möten smidigare, men t ex på joggartäta stråket Kungsholms strand i Stockholm, så blev min vän utsatt för en extremt ohyfsad joggare, som lyfte armen och "stämplade" min vän med sin armsvett, för att han ansåg att min vän borde hoppa ur vägen. Det grövsta jag har sett i sammanhanget.
Och för att återgå till cyklister så är det extremt stressande att bli rundad i hög hastighet. Det förstör naturupplevelsen, och som flera varit inne på i tråden så handlar det en del om antal. Idag kanske man inte möter så många, och slitaget på stigarna kanske inte blir så hårt. Men om det blir fritt fram så ökar antalet, och konflikten blir uppenbar.
Däremot så skulle jag gärna ha med min cykel som packåsna på en vandringsled (och cykla på de tråkiga men nödvändiga transportsträckor där leden går på vägar). Packåsna - d v s leda cykeln.
PS! Jag vet att man inte får cykla på trottoarer, men folk gör ju det ändå.