Hej!
Första veckan i augusti vandrade vi Vakkotavare - Ritsem-rundan, och i området kring Singi började det ryktas om "den tyske fjälluteliggaren Klaus" som tydligen strövade omkring i området hela somrarna, boendes under en bit pressening, ätandes diverse svampar och bär.
En äldre dam som vi hträffade längs med vägen berättade att Klaus hjälpt henne med hennes (på tok för) tunga packning - och som tack hade hon gett honom tältet och mat (för att lätta packningen). I Singistugorna var "Klaus" känd, bland annat för att han lånat stekpanna och stekt diverse ris och löv. Spänningen steg - skulle vi träffa den magre tysken?
När vi så svängde av vår vandring västerut för att (så småningom) nå Hukejaure, med dess fantastiska bastu och vänlige stugvärd, så såg vi tältet, svamparna på tork och en mager man som kom farande i ett huj till oss! Rotvälskan han talade - tyska med fåtalet engelska ord - var kanske inte lättförstådd men glad var han, mager var han, kanske en och annan tand fattades men hela hans själ uttryckte en kärlek till de svenska fjällen som...ja, man kan väl helt enkelt säga att den saknas hos en del som bara har siktet inställt på Kebnekaises topp. Vi gav honom en karta över det område vi nu lämnade, som tack plockade han några svampar åt oss och sa "Very good!". Vi gömde svamparna lite skamset bakom en sten efter cirka 5 kilomters vandring....(vi var lite osäkra på sorten och så var de lite väl maskätna, känns lite snobbigt såhär i efterhand)
Nu när mörkret börjar ta överhanden och längtan till fjällen växer sig starkare för var dag så undrar vi lite över om någon annan träffade Klaus i sommar? Och vet någon något mer om honom?
Första veckan i augusti vandrade vi Vakkotavare - Ritsem-rundan, och i området kring Singi började det ryktas om "den tyske fjälluteliggaren Klaus" som tydligen strövade omkring i området hela somrarna, boendes under en bit pressening, ätandes diverse svampar och bär.
En äldre dam som vi hträffade längs med vägen berättade att Klaus hjälpt henne med hennes (på tok för) tunga packning - och som tack hade hon gett honom tältet och mat (för att lätta packningen). I Singistugorna var "Klaus" känd, bland annat för att han lånat stekpanna och stekt diverse ris och löv. Spänningen steg - skulle vi träffa den magre tysken?
När vi så svängde av vår vandring västerut för att (så småningom) nå Hukejaure, med dess fantastiska bastu och vänlige stugvärd, så såg vi tältet, svamparna på tork och en mager man som kom farande i ett huj till oss! Rotvälskan han talade - tyska med fåtalet engelska ord - var kanske inte lättförstådd men glad var han, mager var han, kanske en och annan tand fattades men hela hans själ uttryckte en kärlek till de svenska fjällen som...ja, man kan väl helt enkelt säga att den saknas hos en del som bara har siktet inställt på Kebnekaises topp. Vi gav honom en karta över det område vi nu lämnade, som tack plockade han några svampar åt oss och sa "Very good!". Vi gömde svamparna lite skamset bakom en sten efter cirka 5 kilomters vandring....(vi var lite osäkra på sorten och så var de lite väl maskätna, känns lite snobbigt såhär i efterhand)
Nu när mörkret börjar ta överhanden och längtan till fjällen växer sig starkare för var dag så undrar vi lite över om någon annan träffade Klaus i sommar? Och vet någon något mer om honom?